Huset är stort; fyra våningar högt och med vackra glasverandor och sällan skådad snickarglädje. På den sjutusen kvadratmeter stora tomten finns också sjöstuga, garage, sjöbodar och båthus. Och dessutom, vilande tryggt i vattnet, en vacker brygga med brygghus och alldelse egen fyr. Under sommaren brukar en arbetsbåt ligga förtöjd vid bryggan.

Det som främst fångar förbipasserandes blickar är husets intensiva blå kulör. Färgen accentueras av de spröjsade fönstrens utsökta mahognylasering och den rikliga snickarglädjen i skinande vitt.

Men så här vackert har huset inte alltid varit.

- När vi tog över huset för elva år sedan var det i ett förfärligt skick. Huset höll mer eller mindre på att rasa ihop, säger Magnus som är husets ägare. Det hade stått övergivet i femton år och höll 1890 års standard. Uthusen var förstås också i uselt skick och bryggan inget annat än ett grund. Ursprungsfärgen, det lilla som fanns kvar, var lila-rosa. Tidstypisk, men inte desto mindre hemsk.

- Ändå tvekade vi aldrig när vi såg huset för första gången. Detta var vad vi hade letat efter länge; ett hus med träkänsla, tradition och anor, säger Magnus. Huset var i ett fruktansvärt tillstånd men vi kunde skönja de slumrande möjligheterna. I efterhand förstår jag att man gör ett sådant här projekt bara en gång i livet.

- Huset var ett helrenoveringsobjekt. Det tog ett och ett halvt år innan vi kunde flytta in. Vi gjorde allt man kan tänka sig. Fasaden sandblästrades, vi lät tillverka nya fönster och ny grund och vi totalisolerade inifrån. Vi rev tre förfallna uthus och byggde en ny brygga ovanpå den gamla stenkistan. Men först av allt oljade vi in det snustorra huset och målade alla fasadpartier.

- Åren gick och förra året var det tid att måla om fasaden. Vi hade länge våndats över vilken kulör vi skulle välja. Funderingarna stod mellan grönt och blått. Vi tog säkert fram femtio kulörprover och provströk lite här och där på fasader, väggliv och dörrar.

- Till slut förstod vi att blått var den rätta kulören. Grönt visade sig vara oförmöget att lyfta fram byggnaden som den ligger i en brant och frodig sluttning. Blått accentuerar huset bättre. Den mörka nyansen bidrar till att samla ihop intrycket av huset.

- Efter långvarigt experimenterande hittade vi rätt kulör; en intensivt blå färg med stark karaktär. Så då var det bara att klä in huset med byggnadsställningar och sätta igång. Fasaden målade vi med alkydoljefärg. Fönstren ströks med en lasyr bruten till mahogny. Därefter klarlack ovanpå två till tre gånger för att ytterligare framhäva djup och briljans i träets ådring. Och grunden gick vi över med silikatfärg.

- Om tio år är det dags att måla igen. Kanske blir det en helt annan kulör då, säger ägaren till ett av Stockholms vackraste hus.