Skåpmat från 1997/98, 1998/99, 99/2000, 2000/01
Här hittar ni recensioner om hur trevligt vi haft det på tidigare tävlingar, bra-att-ha-info från någon insändare, ....etc
Ni som är med på tävlingarna får gärna skriva några rader och maila till Gunnel!
Veteran-EM i Radebeul, Tyskland, maj 2002
Oj, vad det skramlade i vår buss till västsverige när vi åkte hem -- hela
7 bronsmedaljer följde med. Guldmedaljen tog flyget till Stockholm och vidare till Bollnäs!
Oldtimer-SM, feb 2002 / SBF-länk
Om någon skriver några rader om Veteran-SM så tar jag
in det här. Ni behöver inte rabbla resultat -- det hittar man på SBF-webben -- nej lite allmänna
intryck, och kanske som något som just DU uppmärksammat och vill kommentera.
Hvidovre Veterantävling okt 01 & Ölstykke jan 2002!
Rekorddeltagare från Sverige -- 23 personer kom till start i Ölstykke!!!
Hääääng me' du också nästa gång!
Dansk veterantävling på Lanzarote, september 2001
Jeanette, Nalle och Gunnel testade som första svenskar detta evenemang. Gav mersmak!
Gotlandsspelen juli 2001
Själv deltog jag inte för första gången på flera
år. Om någon skriver några rader om Gotlandsspelen så tar jag in det här. Tävlingsresultaten
kan ni läsa på Gotlandsspelens egen webbplats. /Gunnel
| Med 1 guld & 4 brons i bagaget hem är vi faktiskt Sveriges Bästa Badmintonlandslag! |
Tisdag 21 maj
Resdag. Väääääldigt tidigt åker Jeanette
& Gunnel iväg med bussen från Partille, hämtar upp Kerstin och plockar upp Susanne, Ewa och
Lasse. Därefter vidare till Varberg där vi hämtar Hans över ½-timme för tidigt.
Men han var klar -- imponerande vid 7-tiden på morgonen! Och slutligen i Falkenberg stuvade vi in Magnus.
Sedan var det färd Helsingborg--Helsingör, Gedser--Rostock, Berlin, Dresden och så småningom
efter ca 15 timmar var vi framme vid hotellet i Coswig, 7 km från
Radebeul där tävlingen skulle gå. Stockholmarna hade varit framme i flera timmar, utom Carina &
Kathryn som inte skulle komma förrän dagen efter.
Ett uuuunderbart väder! Över 20 grader varmt mitt i natten, där vi
bänkat oss på en uteservering.
Onsdag 22 maj
Tävlingarna börjar. En pampig invigning med många indianer.
Indianer???!! Jaaaa…. Ingen har riktigt fattat varför ännu, men vi har bildbevis!
Sedan fick vi börja spela med de gula bollarna. Gula?! Just det,
knallgula. Ingen hade någonsin sett något liknande, inte ens Jesper Helledie, en mycket internationellt
erfaren dansk. Men det var OK när man vant sig ett tag. Förmodligen fungerar de ännu bättre
i andra hallar där väggarna inte är beiga.
Torsdag -- Fredag 23-24 maj (vem kan hålla reda på
dagarna…)
…hände det väl också en del, men man kan ju inte berätta aaallt…. Några tog i alla fall
en tågtur in till Dresden och gjorde lite sightseeing.
Lördag 25 maj
På lördagen spelades alla semifinaler. Vi tittade på
en ruskigt spännande HD45-match där Hasse/Magnus tyvärr drog det kortaste strået. Och DD-paren
Ewa/Gunnel åkte ut mot engelskor, och Kerstin/Jeanette mot danskor, men Stig
sluggade sig fram till final!
Mats vandrade omkring och peppade. Eller vankade kanske snarare. Från uteserveringens ölhylla kunde
man se honom ta sikte på ett räcke och sedan med koncentrerad blick stappla dit. Men han behöver
ju inte oroa sig inför nästa EM-uttagning. Annat är det för dem (läs Peter Brandt) som
måste åka och kvalificera sig i Murmansk….
På ölhyllan -- efter avslutat spel alltså! -- var det för övrigt trivsamt värre.
Ewa gillar visserligen inte öl, men hon lyckades ändå pressa ner någon halvliter -- vips
så var den slut! Där var också ett väldigt lokalt disco (vårt
bord) där nostalgilåtar från förr skränade. Lillpojken Mats hade nada
förståelse för detta, men så är det om man är för liten för att ha minnen…
Discot flyttade så småningom in i damernas omklädningsrum. Då
försvann 2 personer, men å andra sidan så flyttade flera in och diggade, så det blev rätt
festligt ändå…
Så var det då äntligen dags för BANKETTEN.
Klockan 19.30 skulle vi samlas på tågstationen i Radebeul. Alldeles intill där stötte vi
på en ensam badmintonbelgare på en uteservering. Där hann vi värma upp ganska länge,
och så småningom fastnade några danskar där också. Det serverades gurkstavar, salta
pinnar och jordnötter. Så småningom äntrades vilda-västern-tåget
och vi blev beskjutna på väg upp till "ranchen", men våra medföljande
nordstatare fixade detta. (Kan vi antaga att allt detta hade något med invignings-indianerna att göra…
ja, jaaag vet inte!)
Väl uppe bänkade vi oss -- bokstavligt talat. Långbord och lösa
sittplank -- visade det sig när Gunnel som satt ytterst, återkom efter ett toalettbesök
och satte sig på sin plats… ytterst… och höll på att riva halva inredningen
när plankan vippade av eftersom ingen annan längre satt på den! Nåja, hjälpen var nära,
folk strömmade till, och en öl intogs för att lugna nerverna. Jeanette
dansade för tillfället "line dance", hon hade fattat direkt när uppvisningen
höll på och studsade därför upp för att deltaga, men tydligen
tyckte inte en av danskarna att hon var riktigt fullärd, för han fintade dansande in henne i ett hörn.
Vi skulle också försöka få i oss lite mat. Kön var enorm och lusade sig fram. Jeanette
hävdade att hon inte ätit alls (fast hon blivit sedd med en köttbit i munnen), men Gunnel åt
å andra sidan 2 ggr, så på något sätt så jämnade det väl ut sig.
Ganska tidigt utgick alla danskar -- inte bara kvarvarande finalister. Ja, alla och alla. En plockade vi rätt
på och fick levererat hem med vår lilla buss.
Och så tog den dagen slut!
Söndag 26 maj
Vid frukosten hade det genomtrevliga hotellvärdparet dukat upp med vinprovning
av traktens vitvin. De flesta var väl inte såååå sugna… När Jeanette, Gunnel
& Susanne kommer ner sist -- ja, när vi äntligen blev väckta av våra kamrater och bara
fick en kvart på oss att duscha, packa, äta -- så stod faktiskt de allra flesta glasen kvar helt
orörda. Vem har sagt att vi dricker ohämmat???
Sedan var det avfärd för att se GULD-matchen när Stig vann Herrsingel
55+. Och strax därefter var vi tvungna att börja den långa resan hem. Jeanette
hann dock med att få stå på prispallen och ta emot sitt singelbrons (Damsingel 40+). Vi övriga
medaljvinnare (Hasse/Magnus brons HD45, Kerstin/Jeanette brons DD40, Ewa/Gunnel brons DD45) fick hämta våra
medaljer utan prispall eftersom finalerna ännu inte gått. Som vanligt kanske man kan säga
-- det var Ewas tredje brons, och hon har fortfarande inte stått på pallen! Men lystring -- tappa inte
hoppet! När Michael och Gunnel pratade med EBUs generalsekreterare Gisela Hoffman och tyckte att finalerna
istället borde gå på lördagen, så lovade hon att försöka fixa detta, trodde
inte att det skulle bli några problem. Så får alla en resdag, och så kanske inte danskarna
behöver gå hem så tidigt från banketten…
När vi väl startat resan hemåt tog vi en liten sightseeingtur runt runt runt i Dresden. Kanske
kan vara bra med karta nästa gång…
En annan rolig lek man kan roa sig med på alla raster på hemresan är "Leta
nyckeln". Gunnel kunde inte fatta var hennes lägenhetsnyckel tagit vägen. Eftersom
"If" (genom Mats försorg) sponsrat med identiska väskor så fanns också möjligheten
att hon slängt ner dem i någon annans väska. Det var därför ett antal väskor som
genomsöktes minutiöst. Men nej. Efter att vi avlevererat samtliga bussresenärer så fick Gunnel
följa med Jeanette hem och sova. För er som undrar vad som hänt med nycklarna: De fanns i Gunnels
bil som stod i garaget, och garagenycklarna låg i lägenheten, dvs dit man inte kom in för att lägenhetsnycklarna
låg i bilen… i garaget… Hängde ni med?
Sånt vi minns (…eller andra har berättat…)
Jeanette ville egentligen inte köra alls, men OK då, fast absolut bara
i Sverige! Hon tar första sträckan ner till Helsingborg och tycker att hon gjort sitt. Magnus kör
i Danmark. I Rostock ska Susanne ta vid, men eftersom hon inte ens fått känna på bussen innan
så är Jeanette snäll och "ska bara köra bussen av färjan". Drygt 15 mil senare
vid Berlin får vi äntligen in henne på en bensinstation så att Susanne kan få tag
på ratten…
Det är kul att åka utomlands. Man lär sig så mycket språk
till exempel. Vem hade t.ex. trott att det gick precis lika bra att säga "Schaaanett" (i st f Jeanette),
byssen och nycklen! För att inte tala om passaserarsätet, Ewa -- men vad hade egentligen hästen
där att göra, såg han inte att det redan var upptaget?
På vissa restauranger ville de inte veta av oss alls (t.o.m. INNAN de visste
vilka vi var!) "Nääää, är ni såååå många, över
tio, nääää vi kan inte ta emot er….", säger personalen på en restaurang med
3 gäster i lokalen och 30-40 lediga platser! På andra restauranger tog betjäningen gott om tid.
Men Mats fick i alla fall supersnabb servering, men vad var det egentligen han beställt??? Något svartvitt
gegg, serverar med ett "PLAFF" och rätt uppifrån…. (Ledtråd: Uteservering)
Hotellet var toppen! Fräscht och alldeles nyrenoverat, sköööna
sängar. Faktiskt så sköna att Gunnel nog inte rört en fena på hela natten -- hon dök
upp till frukosten med djupa tydliga kuddränder på hela vänsterhalvan av ansikten, gick faktiskt
inte bort på flera timmar. Hade det dröjt något längre med att få bort dem hade hon
fått ta en tur in på den "Schönheitsfarm" som vi passerade varje dag.
Gunnel som är en rutinerad tävlingsresenär hade förutom huvudvärkstabletter
medtagit Enchinaforce och Nezeril mot förkylning, travhästlinement "Radital" (jösses,
vad man springer sen…), plåster, skavsårsplåster, skadetejp, vitaminer… Alla grejor användes
av en eller flera spelare i truppen. Nja, inte riktigt allt -- Gunnel var liiiite besviken över att hon släpat
med sig diarrepillren helt i onödan…
Den här resan var det heller inga som blev ihop med varandra. Några blev
ihop, men det var inte med varandra…
VI SES!
Rapporterat av Gunnel
[Vi väntar på foton...]
BLV-NRW - ONLINE Tysk tidning med artiklar
och en hel del foton -- visserligen mest på tyskar, men en del godbitar finns det (Jeanette på prispallen
t.ex.)
Alla resultaten från Veteran-EM finns på denna webbplats, med spelschema och allt!
Och här en artikel i tidningen SZ-Online där man intervjuat Jesper Helledie under tävlingens gång.
Ännu fler svenska deltagare än förra året, både från Stockholm och västsverige. De enda som vi fortfarande inte sett röken av är skånska spelare!!! Det är det gamla vanliga järngänget, samt några nya -- i år Kerstin Scherdin från Borås, och Lennart Strömberg från Stockholm.
Traditionsenlig landskamp som vanligt fredag kväll. Med efterföljande öl & smörrebröd... Mmmmmmmums...! Och buffe på lörsdagskvällen. För Nalle, Gunnel och Jeanette blev det också ett glatt återseende av en hel del danskar som varit på Lanzarote månaden innan -- det är ju Hvidovre som arrangerar den tävlingen, tillsammans med danska badmintonförbundet.
Minnesvärda händelser i tillvaron:
Nalle, Gunnel och Jeanette samåker i bil och missar TVÅ avfarter till
Helsingborg…
Visserligen visade det sig att det blev absolut närmaste vägen till Hvidovre (precis på andra sidan
bron), men brovakten ville inte ta emot vår rabatterade färjebiljett!
Som vanligt trevlig landskamp på fredagskvällen. Och minst lika trevlig
öldrickning med smörrebröd efteråt!
Till banketten på lördagskvällen så hade vi tagit med oss
en stor korg med Dumle-karameller. Tyckte det verkade roligare än något litet bordsstandar till arrangörerna.
Det blev mycket populärt, och deltagarna lät sig väl smaka till kaffet -- speciellt som tyskarna
(Berndt Jünemann& Co) kompletterade innehållet i korgen med små tyska likörsnapsar --
"Feiglings".
Hur mådde egentligen frukostkocken på vandrarhemmet??? Först var
han visst sen för att bilen gått sönder, sedan var det något annat, och till slut när
han kom -- i bil -- så fanns inte alla varor. De låg väl i första bilen som var någon
annanstans…. Frågan är om inte kocken också varit någon annanstans till fram på småtimmarna…
Nåja, det finns mycket god mat i hallcafeterian.
Ølstykke 26-27 jan 2002
Ny i truppen var Kenneth Bergström
från Stockholm och Hasse Peterson och Janne Johansson från Göteborg. Även Ronny Olsson med
fru, samt Svend & Elisabeth Söndergaard provade på. Ryktet går..... (Glömde jag någon
gröngöling?)
Uppmärksammat...
Vi hade köpt med oss MASSOR av godis till arrangörerna och banketten. Meeeeen,
på Gunnels bil gick bagageluckan i baklås precis innan banketten och vi kom inte åt NÅGONTING!
Regnade gjorde det också, så ingen ville stå ute och pilla för länge. Morgonen därpå
kom vi däremot på att det ju gick alldeles utmärkt att ta sig in i bagagerummet på en Volvo
via baksätets nerfällda ryggstöd. Varpå bilen åter kunde lastas full med bagage, och
cafégästerna i hallen sågs tuggande på skumbananer mest hela söndagen…
Trots avsaknaden av damperuk så var discjockeyn Freddy lika bra i år.
Fast det verkar mest vara vi svenskar som dansar. Förstår inte hur andra nationaliteter förökar
sig om de aldrig går på dans…
Och så den sedvanliga frågeavdelningen:
VARFÖR sov Reine med gångkläderna på hela natten mellan lördag--söndag?
Vad var det för fel på tandkrämen i tjejernas rum? Varför gå någon
annanstans och borsta tänderna när man ändå skulle tillbaks och sova (= tjata vidare halva
natten…) sedan?
Ja, dessa och många andra lika förvirrande frågor hade
du inte behövt ställa dig om du följt med på resan -- då hade du haft svaren!
Nästa gång: 25-26 januari 2003
VI SES!
Rapporterat av Gunnel
Club LaSanta är ett enormt stort semesterkomplex på Lanzarote. Det är uppbyggt
och drivs av danska intressen, och är ett "All-included"-koncept när det gäller sport.
Dvs man kan fritt boka och nyttja alla idrottsfaciliteter inom området. Hit kommer idrottslandslag från
hela Europa för att cykla, träna aerobics, danska flamenco, simma, friidrotta, spela tennis…. you name
it!
De flesta lägenheterna hyrs ut på vanligt sätt till charter-sportturister, men en viss del av lägenheterna
är upplåtna som andelslägenheter. En hel del av våra danska vänner i Hvidovre har andelslägenhet
här sedan många många år, och det är de som nu börjat ordna denna turnering varje
höst.
Jeanette Sandström, Björn Jönsson (Nalle) och Gunnel Bengtsson -- samtliga från Göteborg -- beslöt sig för att prova denna kombination av semester och idrottande. Resan utgick från Kastrup (Köpenhamn) tidigt tiiiiidigt på fredagsmorgonen, så mitt i natten åkte 3 sega bilresenärer motorvägen söderut. Vi hade för säkerhets skull gott om tid, men eftersom det tack och lov inte hände något speciellt på nedresan så blev det mycket tid över på hårda träbänkar i avgångshallen innan vi äntligen kom iväg. (Konstigt att det vissa tider på dygnet går hur bra som helst att sova på hårt underlag, och med kroppen formad som en serpentin....)
Förutom oss 3 svenskar och alla danskar så hade även en del tyskar och engelsmän hittat hit. Och så -- förståsss -- Jeanettes hoplottade mixpartner, Neil 75 år från Irland.
Varje morgon (någongång efter 9-10 alltså
…) kommer Nalle in i Gunnels & Jeanettes sovrum och meddelar att frukosten är serverad på altanen!
Snacka om service!!!
Den vanliga tävlingen bestod av ett system med vinnarcup
och ett antal tröstturneringar härsan och tvärsan som förlorarna gick in i efterhand. Alla
spelade i princip vidare hela tiden, oavsett om man vann eller förlorade. Alla danskar såg ut som de
förstod precis -- vi fattade inget. Klart var i alla fall att Nalle och en dansk partner stod som segrare
i någon herrdubbelklass!
I en av barerna fanns en biljardhall med ett antal bord utplacerade
i mer eller mindre omöjliga lägen. Vissa av borden hade vägg, pelare eller staket nära bordskanterna,
och då fick man improvisera och vara flexibel. Men riktigt så flexibel som Nalle var är att gå
lite långt. Gunnel (som spelade ihop med engelsmannen Joe) hade inte lyckats så bra, och nu var det
Nalles tur (han spelade med Jeanette). Ivrigt rusade han runt bordet, och satte in en stöt -- vilket resulterade
i att han körde upp bakänden på biljardkön mellan byxbenen (hmmmm… låren alltså)
på Gunnel som inte hunnit förflytta sig därifrån. Eftersom det fanns ett staket ivägen
precis på den gaveln, tog Nalle -- utan att se sig om -- för givet att han fastnat i staketet. Han tog
ny sats och provade att vinkla biljardkön lite annorlunda, vilket endast resulterade i en ny framfart i grenen
på Gunnel, vilken nu hann med att grabba tag i biljardkön och avbryta detta osportsliga uppträdande!
Hon ville ju inte komma hem till Sverige och berätta att hon varit på Kanarieöarna och haft kö
mellan benen….!!!
Avslutningskväll och prisutdelning på restaurang.
Gunnel står på en stol och försöker få danskarna att sjunga "My Bonnie" med
rörelser till. De flesta flaxar på av hjärtans lust, men så finns det några stycken
som verkar tycka att det är piiiiinsaaamt… En äldre man hugger tag i Jeanette och ber att hon ska försöka
få Gunnel att sluta. Men det är ju ingen idé -- Jeanette håller ju själv på
att träna in alla rörelser. (Dessutom kommer flera av danskarna fram dagarna efter och tycker -- hmmm…
säger i alla fall! -- att det var trevligt att vi var med -- att det blev lite fart…)
Bredvid poolbaren ligger minigolfbanan. Man får kostnadsfritt
låna klubbor & bollar och nyttja den. Den består av ett antal märkliga hinder av lavastenar,
samt vääääldigt lutande backar. De andra svettas i solen medan Gunnel försöker sig
på en kraftig uppförsbacke på hål 10… Slag 12…. 15…. 17 slag -- ÄNTLIGEN!!! Men följande
rundor klarade hon detta galant -- sedan vi börjat med att ta ölpaus i 30 minuter efter 9 hål.
Då slog hon t.o.m. en hole-in-one, vilken hoppade mot kanten -- över sargen -- studsade ovanpå
ett lavahinder (som man egentligen skulle igenom), och slutligen rullade bollen lugnt och fint rätt ner i
hålet. Wow! (Det är alldeles för lite ölpubar ihop med minigolfbanorna i Sverige!)
Joe -- den ensamme engelsmannen -- hängde ofta med oss.
En kväll sitter vi och har mysigt på vår altan. Vi har musik, småplock & dricka. Efter
några timmars umgänge får Jeanette svår bugg-abstinens, och eftersom hon hör den levande
musiken från scenen 1 minuts gångväg från lägenheten tar hon med sig Nalle och rusar
iväg för att få svänga sina lurviga. Kvar på altanen blir kassettmusik och Joe och Gunnel.
Gunnel har just hittat en fantastiskt vilsam ställning för huvudet, sittande & lutande in i ett hörn.
När Jeanette & Nalle kommer tillbaks efter en bra stund hittar de Joe ivrigt pratande med Gunnel som sitter
helt stum. Om Joe hade känt Gunnel bättre hade han 1) vetat att det är något skumt om hon
är helt stum flera minuter i sträck, och 2) att hon då och då sover med öppna ögon…
Vi provade också på tennis. Visserligen var banan
och racketerna gratis att låna, men bollar måste man köpa själv. Eftersom vi hellre ville
lägga våra pengar på blötare produkter så nöjde vi oss med att köpa EN boll.
Och då vi var 3 st så hade vi ju faktiskt bollkalle! Jag har aldrig sett en bollkalle springa så
mycket, även in på närliggande banor (pga badmintonslag) -- frågan är om det inte var
vilsammare att spela….
Sammanfattning
Underbart väder, god mat, trevliga människor (inkl oss då förståssss....), en fantastisk
anläggning, och svårt att ha långtråkigt oavsett om man vill motionera, röra på
sig lite lagom, eller föredrar att slappa i trevlig miljö! Väl värt ett besök!
Skribenten med det selektiva minnet
Gunnel
[Fotogalleri]