Hittar ni länkar här som inte längre fungerar, maila mig!
Tankar som dykt upp...
Hittar ni länkar här som inte längre fungerar, maila mig!
Om kvinnligt & manligt & jämställdhet |
Många har säkert läst eller hört talas om John
Grays bok "Män är från Mars, Kvinnor från Venus".
Jag har läst den boken och andra böcker av John Gray. Jag har också läst flera böcker
av Deborah Tannen -- professor i lingvistik
vid Georgetown University i Washinton DC.
Och hur kommer Deborah Tannen in i sammanhanget? Jo, trots att hon alltså utgår från språket
i all sin forskning, medan däremot John Gray utgår från empiriskt observerade beteenden, erfarenheter
och slutsatser från hans mångåriga yrkesutövning som familjerådgivare, så kommer dessa två experter från helt olika områden fram till nära
nog samma resultat när de beskriver vad konsekvensen blir i samspelet mellan kvinnor och män. Intressant,
eller hur?
Både Tannens och Grays böcker är "amerikaniserade" -- speciellt Grays enligt min åsikt
-- vilket kan vara lite jobbigt, men vi är ju alla påverkade av vår kultur och detta påverkar
naturligtvis även sättet att skriva. Detta får man därför bortse ifrån, och istället
göra som man bör göra med ALL information som sköljer över oss i livet -- plocka guldkornen
och strunta i resten.
Efter att ha läst bådas böcker började jag observera min omgivning på ett helt annat
sätt. Speciellt Tannens bok "Du begriper ju ingenting" har fungerat
som ett slags socialt facit. Det har varit fascinerande att t.ex. sitta på
bussen och överhöra en konversation mellan en kvinna/man eller kille/tjej från sätet bakom,
och tänka "aj, aj -- det där kommer han/hon att missuppfatta, det blir en kontring -- ja, där
kom den…. osv", och samtidigt väldigt frustrerande att inte kunna gå in och bryta och säga
"hallå! -- ni menar ju egentligen samma sak -- låt mig förklara!"
Jag skulle vilja förklara kontentan i samtliga böcker på det
här viset:
Kvinnors och mäns språk och beteende, skiljer sig ungefär som en svensk från en dansk. Till största delen beter vi oss lika och pratar med samma ord (låt vara med olika
uttal). Men, eftersom vi tror att vi är ÄNNU mer lika än vad vi egentligen är, så ökar
också risken för missförstånd! Dansken säger en mening, t.ex. "Var begravelsen
rolig og skøn?" -- som vi tror oss förstå exakt, vi kan alla ord, därför frågar
vi inte vad han menar. Vi blir förbannade -- hur f-n kan han tro att det var "roligt" på begravningen,
driver han med mig, i en sådan här stund, j-a idiot!!!
"Rolig" betyder inte "lustig/kul" för en dansk, det betyder "lugn/stilla". Hade
det varit ett helt obegripligt ord hade vi frågat. Men vi tog för givet att vi förstod. Det är just när likheterna i språk och beteenden är snarlika som de stora
missförstånden kan uppkomma. "Du sa…." "Jamen…"
Enklast är att acceptera att även kvinnligt och manligt språk och beteende skiljer sig något,
inte är EXAKT lika, men snarlika, och att risk för missförstånd finns. Den viktigaste lärdomen
är därför: Börja inte med att utgå ifrån att
en mening eller ett beteende är elakt, ett personligt angrepp. Fråga EN GÅNG TILL -- "Hur
menar du?" Detta kan för övrigt med framgång praktiseras
i ALLA mänskliga relationer, inte bara kvinnliga/manliga!
Och slutligen ska man också komma ihåg att jämlikhet inte
har ett dugg med likformighet att göra. Vissa verkar tro att man diskriminerar
och försvårar jämställdhetsarbetet genom att dela in oss i män och kvinnor -- så
är det inte alls! Bara för att man delar in vissa nordbor i danskar och svenskar och konstaterar att
svensken och dansken skiljer sig åt en smula, så betyder inte det att svensken är bättre
än dansken, eller tvärtom. Och även om kvinnor och män faktiskt likt svenskar och danskar har
vissa särskiljande drag -- medfödda och/eller omgivningsrelaterade -- så innebär detta på
intet sätt att inte världen kan bli jämlik. Jämlikhet är
för mig just detta att alla ska bli VÄRDERADE till lika mycket som andra, trots att alla är unika
och olika!
Manligt och kvinnligt i dessa sammanhang handlar dessutom inte om 100% sanningar -- att ALLA kvinnor/män är
si eller så -- utan om egenskaper som man kan konstatera är VANLIGARE hos det ena könet. ALLA tillhör vi dessutom många olika "fack", oavsett om vi gillar det eller
inte -- det har vi gjort sedan den dag vi föddes. En nyfödd kanske
tillhör facken "flicka, spädbarn, skåning, mörkhårig, knubbig…" osv. Själv
tillhör jag bl.a. facken "kvinna, medelålders, västsvensk, idrottsutövare, soloföretagare…".
Men om någon säger "västsvenskar älskar havet" så flyger jag ju inte i taket
för det och tänker "jag är minsann västsvensk, men jag gillar insjöar bättre,
vad är det för dravel om västsvenskar!?" Jag inser att påståendet stämmer
GENERELLT, dvs på de flesta västsvenskar, men naturligtvis inte på samtliga! Och motsvarande så
stämmer en "kvinnlig egenskap" aldrig på alla kvinnor, men stämmer på fler kvinnor
än män.
Men män och kvinnor är faktiskt också biologiskt olika på
många sätt, både fysiskt och funktionellt. Varför skulle då hjärnan vara likadan
och fungera likadant på kvinnor och män? Och varför förutsätter många att en (eventuell)
olikhet här skulle vara diskriminerande mot kvinnor??? Diskriminerande mot kvinnor blir det ju bara om vi
utan vidare accepterar den manliga typen som norm och bäst -- det är ju DET könskampen borde handla
om. Att vara olika är INTE detsamma som att vara sämre eller bättre, eller hur?
Olikhet är också en förutsättning för ett mervärde! Att låta olika komplettera varandra, det ger ett stort mervärde -- att sätta
ihop flera likformade ger aldrig något mervärde, det blir bara samma sak multiplicerat…
Vi borde alla arbeta för att SE och ta tillvara de kategorispecifika dragen i flera sammanhang, samtidigt
som vi fortsätter ner på individnivå och nyttjar våra olikheter -- det finns ingen motsättning
i det! Och istället för att förneka de typiska kvinnliga egenskaperna så ska vi väl ut
och propagera för dem, och tala om i vilka sammanhang de passar extra bra, och män ska ju naturligtvis
propagera för det "mansspecifika". Just nu beskrivs faktiskt idealchefen med en uppräkning
av många "kvinnliga" egenskaper -- det ska kvinnor ta tillvara när de söker jobb!
Jämlikhet handlar ju om att kämpa för att alla skall få
lika stora möjligheter att nyttja SINA unika drag!
Och jag, vem är jag? Jo, jag är en 45-årig kvinna som i alla fall de senaste 15 åren medvetet
arbetat på att hålla mina sinnen öppna för mina och andras erfarenheter av olika slag, och
därigenom upptäckt att man kan ALLTID lär sig NÅGOT av varje människa man träffar,
om man bara inte ägnar sig åt tunnelseende (gäller även öronen!)
Har DU tankar och kommentarer kring detta kan du väl skriva
några rader, så lägger jag in dem här.
Gomiddag!
[Busy Brain]