|
|
|
Följ året vid Jungfrun. Här kommer du kunna läsa om hur fisket är,
och har varit. Vilka flugor som gett fisk eller inte gett fisk...
Du är välkommen att delta med vad du tycker skulle passa under rubriken:
upplevelser, tankar, reflektioner, synpunkter... |
|
Söndagen den 17/10. |
| Söndagen den 3/10. Äntligen en färsk rapport från Jungfrun! Jag kom till Jungfrun vid 16.30-tiden. Inte en bil på parkeringen. Konstigt, solen sken och vinden klarade bara av att krusa vattenytan. Nåväl, det är inte så dumt att få hela vattnet för sig själv. Jag spejade ut över ytan medan jag satte ihop spöet. Inte ett vak. Ja, om man inte räknar mörten förstås. De har verkligen ökat explosionsartat, och deras små ringar syntes över stora områden. De utgör ett verkligt högkvalitativt kosttillskott för fisken, och borde göra att fisken växer ännu snabbare än vad den gjort tidigare. Jag börjar med en svart Wooly Bugger eftersom jag inte ser någon fisk. Kastar och kastar, men känner ingen vidare inspiration. Kan det inte börja vaka?! Jag tar fram termosen och tar en kopp kaffe, och just som jag hällt upp i koppen ser jag det första vaket. Och vilket vak! Den fisken var inte liten. Jag sitter kvar och väntar spänt på nästa vak, och det kommer efter några minuter ca 10 meter från det första. Jag dricker upp kaffet och greppar spöet; "Nu j...ar!". Vaken blir fler och fler och det verkar bara vara stor fisk som är i farten. De rumlar runt så vattnet stänker högt. Det är helt klart att det är mört de jagar, men jag har inga passande streamers med mig. Jag lägger flugan mitt i vakringarna, men inget händer. Vid 19-tiden är det snudd på vakfest, fiskarna jagar så småmörten flyger. Ingen fisk visar dock något intresse för min fluga. När klockan blivit halvåtta avtar all aktivitet och mörkret lägger sig över den nu spegelblanka Jungfrun. Jag packar ihop och åker hem. Fisket har ändrats. Det är andra förutsättningar nu när mörten finns i sjön. Det är ett faktum vi får leva med, och vi måste anpassa vårt fiske efter det. Vem blir först med att komponera "Jungfrumörten" eller "Silver Roach", en ny fluga som kan lura upp de grova regnbågarna? Johan Nygren |
| Måndagen den 10/5. Förlorat: En svart Wooly Bugger storlek 12. Var? I käften på en jättebåge i Jungfrun! Jag var ensam kvar vid Jungfrun. Klockan närmade sig nio och skymningen var ganska långt framskriden. Rådimman svävade över vattenytan och det var mycket glest mellan vaken. Jag hade precis bestämt mig för att åka hem, när en enorm fisk, en regnbåge, vältrar sig i ytan mitt framför mig. Jag tror knappt mina ögon. Aldrig har jag sett en så stor regnbåge i Jungfrun! Den är så stor, så när den väl fått kroppen över ytan tar det en stund för den att sjunka tillbaka ner i vattnet. Känns det som i alla fall. Jag lägger ut flugan mitt i vakringen, inte utan att vara lite rädd. Vad händer om den hugger? Men inget händer. Jag förlänger kastet i den riktning jag tror fisken simmat i, och tar hem flugan i korta, snabba ryck för att fånga regnbågens uppmärksamhet. Och uppmärksanhet får vi. Fisken dyker upp bakom flugan som en torped! Den simmar precis under ytan, och jag ser varje slag av stjärten som en virvel i ytan. Jag ökar tempot och fisken följer med. Den måttar ett hugg, men missar. Min puls passerar tvåhundra. Fisken tar ny fart, simmar fatt flugan och med en liten knyck på nacken befriar den flugan från tafsen. Jag hinner inte ens börja lyfta spöet! Med inte så lite darriga fingrar fäster jag en ny fluga på tafsen. Jag fortsätter fiska en halvtimme, men jätten tar förstås inte igen. Om Du får "min" jättebåge - skriv och berätta hur stor den var, det lovar jag att göra om jag får upp den. Johan Nygren |
| Det var ett tag sedan vi rapporterade från Jungfrun, men här kommer en färsk rapport. Premiären 1999 Då är premiären överstökad, med överraskande bra väder. Solsken hela morgonen, men tyvärr en hel del blåst och kyla i luften. Det var fjorton tappra som kommit när startskottet small kl. 09.00. Det tog ca. fem minuter innan första fisken högg, en regnbåge. Ovanligt lång tid för en premiärdag. Det kom ytterligare åtta fiskare under förmiddagen. De bestämde sig väl när de såg att vädret blev bättre än väntat. Samtliga fiskare, utom en, fick sin kvot fylld med de två fiskar som får fångas på premiärdagen. Fisken till premiären går ostörd i Jungfrun hela vintern. Den sätts i november och ingen stödisättning görs i april. Fisken är i mycket god kondition, blank och fin, både öring och regnbåge. Finaste fisken på premiärdagen var nog den blanka öring på minst 1,3 kg. som fick sätta livet till. Nu väntar vi på att det som vanligt fina vårfisket skall komma igång. Lars-Göran Dahlin |
| Nyårsdagen 1999 Vilket gråväder! Snön är borta och temperaturen ligger på några plusgrader. Jag passar på att smita ut och titta till Jungfrun. Vägen ner är avstängd, så jag parkerar vid kedjan och går ner för backen. Vägen är täckt av tjock, blöt is som är såphal. Det gäller att vara försiktig. Det är lite deprimerande att komma ner till sjön. Isen ligger tjock och det är grått, grått. Tänk att det här, om fem månader, skall vaka i den ljumma vårnatten. Att fisken skall ta din fluga hårt och bestämt. Det känns väldigt långt borta. Tyvärr är det någon som tjuvfiskat i Jungfrun. Jag hittade flera borrhål vid långvallen. Vi måste hjälpas åt att sätta dit de som tjuvfiskar! Alla tjuvfiskare polisanmäls! Jag beger mig hemåt i den tilltagande skymningen. Jag vänder mig om och ser ut över dalen. Och som sagt - det känns långt kvar till våren... Johan Nygren |
|
Lördag 31/10-98. Säsongens sista dag. Stängde dörren bakom mig i den tilltagande gryningen. Bilens klocka visade på 6.34. I öster färgades himlen orange av den uppgående solen. Vid Jungfrun rådde ett lugn som endast en senhöstdag kan ge: vattnet blankt som en spegel, dimslöjornas knappt märkbara rörelse. Naturen hade inte vaknat ännu, denna sista fiskedag för i år. Termometern hade visat på strax under nollan. Frosten frasade under skosulorna och i strandkanten hade en tunn ishinna bildats under natten. Svanfamiljen med sina sex ungar besiktade mig i ögonvrån, för att i nästa ögonblick återgå till frukosten - vi har träffats förr, och jag tror jag har större respekt för dem än de för mig. Jag har precis hällt upp en kåsa kaffe när en öring gör ett, nej två, höga hopp över vattenytan. Det lovar gott, fisken rör på sig i alla fall, trots det kalla vattnet. Jag dricker ur kaffet och börjar fisket med en svart Palamino midge i storlek 20. Det är ett mönster jag hittade i den amerikanska tidskriften "Flyfisherman". Det har visat sig effektivt även i svenska och norska vatten, och gav mig en fin regnbåge på två kilo i Hökensås för några veckor sedan. Idag, här i Jungfrun, verkar den ändå inte vara rätt val. Jag fortsätter över till Mellandammen för att se om fisken är i rörelse. Jag har övergett "myggfisket" och har en Wolly Bugger på tafsen. En fisk avslöjar sig med en virvel i kanten av växtbältet. Min fluga landar där den skall, och en rörelse i vattnet visar att fisken sett flugan. Det händer inget mer - fisken genomskådade mig och återgick till ett mer naturligt födointag. Fisket fortsätter utan några succéer. På ett ställe har jag en fisk efter tre gånger, men den nöjer sig med att nypa lite försiktigt i flugan och fastnar inte. Jag har fått sällskap vid vattnet av en klubbkamrat, men inte heller han lyckas lura någon fisk. Solen har orkat upp ovanför skogen och värmer skönt. Frosten har smält och i motljuset glittrar vattendroppar i vassens ockrafärgade vippor. En råbock påkallar uppmärksamhet i skogsbrynet och ett hundratal gäss i vacker plog sträcker söderut. Det är helt klart en sådan dag man minns under kalla och mörka vintermånader. Det börjar bli dags att bege sig hemåt. Jag skall hinna med ett besök i klubbens monter på Höstmässan i Duveholmshallen innan mer triviala ting som fönsterputsning kallar. Jag hade hört att öringen börjat jaga mörten (som av någon anledning, helt plötsligt i våras, fanns i mängder i sjön). En fiskare från Eskilstuna hade haft framgång med en vit streamer förra helgen, antagligen liknade den väl ett mörtgli. Jag letade genom min streamerask efter något liknande och hittade en cream- färgad zonker. Jag knöt på den och kastade ut på ett ställe där jag tidigare hade haft fisk efter. Jag måste säga att streamerfiske inte är min största passion, men är det säsongens sista dag och man har fiskat i fyra timmar utan resultat, så må det vara hänt. Man skall ju alltid anpassa metoden efter tillfället. Det visade sig att metoden var rätt, för redan i andra kastet såg jag en öring simma upp bakom flugan, bomma en gång för att göra ett nytt försök. Andra gången högg den ordentligt och satt fast. Den kämpade bra, men efter en stunds dragkamp fick jag in den till land och kunde efter fotografering sätta tillbaka den vackra fisken. Flugan var delvis demolerad - det dubbade huvudet hade halkat upp på tafsen och bindtråden hade lindats upp. Det hela hyfsades till och fisket fortsatte. Redan efter tre kast var det dags igen. En till öring högg och krokades. Den var betydligt mycket större och protesterade vilt. Jag tog det lugnt och efter en stund kunde jag greppa den i underkäken och lossa flugan. Det är en bra metod när du har för avsikt att returnera fisken. Stoppa in tummen i fiskens mun och greppa underkäken så håller sig fisken lugn med öppen mun (rekommenderas inte på gädda!). Snabbt mättes öringen mot spöet, ett drygt pekfinger från första holken. Visserligen har jag ett 4-delat spö, men kontrollmätningen visade ändå på 54 centimeter. Inte illa! När jag sätter mig i bilen och tittar ut över Jungfrun vet jag att väntan till nästa säsong kommer bli lång. Jag kommer åka ut hit och gå ett varv då och då. Det får tiden att gå lite fortare. Tillsammans kan vi förkorta väntan. Binda flugor, läsa böcker eller kanske bygga ett nytt spö eller slöjda en kniv. Skicka e-post med tips och idéer till Jungfruns hemsida, så kan vi hjälpas åt att klara vintern! Johan Nygren |
