Lite smådata:

Utseende:

Jaha…så nu ska man beskriva sig igen! Puh… nåväl, jag har: halvlångt mörkbrunt hår, ljusbrun hy, gröna ögon, svarta smala ögonbryn, breda axlar och allmänt välbyggd. Slätrakad så när som på en liten vältrimmad mustasch. Kraftiga men smidiga händer med välvårdade naglar (inget skit här inte). Rak smal näsa.

Hmmm….nu ska vi se…har jag glömt någon detalj…? Jo visst! Det viktigaste jag är skitsnygg (tycker han själv i alla fall -red.anm.) !

Klädsel? Tja, det varierar väl…vanligtvis bär jag min trogna kortärmade nitläderjacka och mina ben- och armskenor av stål och i övrigt grova arbetskläder när jag är ute på resor av den mer riskabla sorten. Då har jag också med mig min båge, min sköld och mitt fina stridssvärd. Annars bär jag relativt fina yllekläder, designade för att likna sidenkläderna som adelsfolket bär. Heltufft faktiskt! Ett par bruna kragstövlar och läderhandskar är standard, förutom när jag får lust att boxa till någons näsa, då jag tar av mig högerhandsken…

Bakgrundshistoria:

Jasså! Ni vill veta hur det kommer sig att man blivit den man är. Det är en ganska lång historia, men för att skona eran internet-räkning så ska jag fatta mig kort.

Allt började en kall Söndagnatt en vinter för 22 år sedan. Det var fullmåne och vargarna tjöt i skogarna runt om den lilla hamnstad, som min familj bodde i. Det gör dom än idag för den delen. Det var då som jag tittade ut. Sedan dess har mor och far hunnit med att avla 3 syskon till mig. Daniel, min äldsta broder är 19 år nu, och Lill-Brutus (det var JAG som kom på det namnet!), 13 år. Jag har också, som ni som är lite bevandrade i matematikens gyllene värld och lite observanta säkert förstått, en syster. Hon heter Miramelle och är 15 år. Vad gäller mor och far så är Anita död sen 9 år sedan. Hon dog i barnsäng när hon fick Lill-Brutus. Hade hon levat hade hon firat sin 44de födelsedag i sommar. Harald är fortfarande frisk och kry och är 45 år.

Min familj har alltid sysslat med penningutlåning, och har därför utarbetat en naturlig förmåga att bli vän med de flesta, halvfolk undantaget (jag har aldrig förstått mig på de där mysko filurerna ändå). Dessutom kan jag en hel del om bokhållning och penningaffärer och sånt. Skulle det gå illa för oss så kan vi alltid vända oss till min farbror Erik. Han är baron och stormrik. Du har kanske hört talas om honom. Han är vida beryktad.

Varför är då jag ute på vift långt hemifrån? Jo, det hände nämligen en liten incident en kväll. En kvinna som jag hittat på en krog visade sig kräva betalt morgonen därpå och när jag inte ville betala, så spred hon ut hela historien på stadens torg. Gissa om jag fick skämmas. Så vitt jag vet kallar dom mig fortfarande Gavelin Horbocken därhemma! Hur ska man kunna stanna på ett sånt ställe!?!

Sålunda begav jag mig alltså ut på upptäcktsfärd i vida världen, och på den vägen är det. Nu har jag hunnit med en hel del av äventyrande. Till exempel har jag räddat livet på en pirat. Det hände när jag och min bästa polare Fredrich, en sjöman av den militäriska sorten, var ute och for på de vida haven. Jag har även skaffat mig en trogen vän till! Julius, min häst. Han är stark som en oxe och smart som gud vet vad. Dessutom har han samma dragningskraft på det täcka könet som jag, och sånt är alltid roligt för då får man något att prata om runt lägenheten. Där har då JAG inga problem. Många är de damer som fallit pladask för min charm och min humor. Dessutom har jag lärt honom två användbara trick! Det ena är att komma när jag visslar på den, och det andra är minst lika trevligt (huruvida andra än jag själv uppskattar det är en kanske lite mer tvivelaktig fråga). Det kallas "Buss på kulorna!" och är precis vad det verkar vara. Det räcker med att jag pekar och samtidigt ropar "Buss på kulorna!" så hugger han till där det känns mest.

Min karriär som runtresande äventyrare och sprätthök har i övrigt gått förträffligt. Jag har tjänat ihop en mindre förmögenhet på cirka 1400 jargiska denarer! Då har jag iochförsig ibland fått tagit hjälp av min roliga hobby, låsdyrkning. Det är inte sant vad folk litar på sina dörrlås. Jag har även fått en förstklassig utbildning i vad min tränare kallade "dödlig konst"! Tyvärr så är han död nu, den gamle stofilen. Försökte ge sig på en drake och då kan det ju bara gå på ett sätt. Båda dog! Dessutom har man fått några bra kontakter. En gycklare och en mindre trevlig filur. Han är…hrum…_{lönnmördare}. Och nu står jag här! Något annat?

Nej, då så. Vi möts kanske igen, min vän. Särskilt om ni är en ung vacker mö…

Gavelins värden finns för tillfället inte på sidan, men är ni intresserade kan ni e-maila RSK Palantiri.

rsk_palantiri@hotmail.com