Tron är på samma gång en väg som kan prövas och ett mysterium som aldrig helt låter sig genomskådas. Som lemmar i Kristi kropp kan vi tillsammans söka på sanningens stigar och bejaka varandras erfarenheter i stället för att sätta gränser,

vi kan samtala i stället för att polemisera.

Förutsättningen för ett verkligt möte är ett uppriktigt jag och ett tydligt du. Två människor har aldrig exakt samma bilder av verkligheten. Men samma sak kan hända som med våra två ögons olika bilder: de är inte identiska, men tillsammans åstadkommer de ett djupseende och en avståndsbedömning.

En tro som växer är en tro som söker balans mellan liv och lära,

mellan inre och yttre påverkan,

mellan individuellt och gemensamt i församlingen.

En tro som växer vill leva utan rädsla här och nu, i ord och handling, i mötet med människor av alla slag, i mötet med Gud.

En tro som växer kanns olika i olika tider i livet, och det måste den få göra. För ".... .i honom är det vi lever, rör oss och är till...", vad som än händer med oss.
Vi är alla på väg. Ytterst är det bara Gud som känner målet, Gud som är den kärlek som omsluter världen och som har visat oss sitt ansikte i Kristus.

(Webmaster's Weavings ur Befrielsen:Stora bok om kristen tro s 198)