Sunnanvind

A poem is just a thought that has been trapped in the page.

Tjatdikten

Att plågas av vinden och undra;
varför man levde en gång.
Om man är fem eller hundra
om man tänkte på blod eller sång.

Man sitter i dagar och tänker,
på allt som har skett förut.
Tårar på kinderna blänker,
men tröstas av att nu är det slut.

Man satt någonstans i natten,
och skrek sådant som låter tyst.
Man dränks uti tårarnas vatten,
DET är ju något som är schysst!

Av Sunnanvind.

Tormented by winds not knowing;
your reason for life all along
Whether you're old or still growing,
whether you thought of blood or of song.

You sit there for days and you're thinking,
on things that has happened before.
Tears falls on your lips and you're drinking,
find confort in: 'After this, nothing more.'

You sat somewhere in the darkness,
and screamed silence like mine.
You drown in the tears of your sadness,
THAT's the one thing that is fine.

Translation: Sunnanvind.

©Sunnanvind Briling 1999 and forward (in the the improbable case of this page surviving the Y2K )
To the main page. To a fate-chosen page.