Budskap
    Från andra dimensioner
 

          Mannen - Moses - medstaven        

Med inspiration  och glädje kommer vi till er från den andliga världen. Det är glädjande för oss att så många nu kan ta emot och samtala med oss.

Ni, mina barn som går ljusets väg, ni strålar och gnistrar där ni går fram. Släpp fram alla goda energier så växer ni än mer. Se i förlängningen hur alla lyser, hur de laddas upp av er lyskraft och inspiration tills de själva blir lysande av egen kraft.

Jordens öde ligger i era händer. Ju mer ljus ni ger den, ju lättare blir den och ju lättare kan den höjas i vibration, när den tiden är inne. Ni alla som strävar mot detta mål förena er i samverkan och bön för den goda sakens skull.

Ni har i era händer ett mäktigt vapen, ett vapen av ljus och kärlek till förändring av hela mänskligheten. Ni går den väg som är utstakad för människorna, den väg som de var ämnade till, för länge sedan,  men orenheter kom emellan. Nu i denna tidsålders begynnelse bör ni expandera ljuset allt ni kan. Förläna er själva en vilja av stål att fortsätta ert arbete för jordens omdaning och förnyelse. Det behövs många medarbetare. Det är nu som det i bibeln kallas den elfte timmen, då Herren utdelade sin lön till vingårds- arbetarna.

Ni är kända i denna ljusa värld jag kommer ifrån. Där väntar de på er och sätter sitt hopp till er. Ni behövs alla i denna stora utmaning.

(Vem är du som talar?)
Du kan kalla mig mannen - Moses - med staven.
 

                                      En odalman             

Du är kommen ur det gyllene ljuset. Du steg ned för att bibringa "det heliga ordet" till dina medmänniskor.

När du sitter i din ensamhet, vill vi förmedla den Tänkande Principens Styrka.

Som du tänker, så blir det. Ni människor har nu äntligen upptäckt detta, inte alla men många. Det ni preparerar era celler med, hjärnceller liksom alla andra celler, är hela ert jag intställt på. Det ni ger ut det får ni igen, vare sig det är tankar, ord eller gärningar - Det är en  Gudomlig lag. Det kan skilja i graden av styrka men lagen är densamma för allt.

Ni fostras till att tro att ni inte är något, det ni kallar Jantes lag. Det är en bedrövlig lag, den har ställt till mycken bedrövelse. Om ni istället fostrades
till att tro på er själva - er egen styrka - ej att stå över andra men på samma nivå, då blev livets stig mycket lättare att gå och mycket intressantare att leva. Nu är tiden mogen att ta bort denna Jantes lag och ersätta den med
den Gudomliga Lagen: "Vad ni sår får ni ock skörda"!

Väl mött mina vänner på jorden. Jag är en gammal odalman, som vandrat ljusår i tiden.

                                                  Höjdaren                

Jag är en vandrare som inte insåg mitt värde på jorden. Jag gjorde som folk sa åt mig utan att tänka själv. Det var dåraktigt. Vi måste tänka själva för att livet skall bli harmoniskt. Gör vi istället vad andra vill, blir det kaos i vår själ.
Vi känner oss villrådiga men vet ej vad vi skall göra åt det. Det är något som inte stämmer men vi vet inte vad. Vi tror att alla andra vet så mycket bättre, men ingen annan kan veta vad som är det bästa för mig. Varje människa borde få gå sin egen väg.

När jag utexaminerades från det stora universitetet, kom vänner och bekanta och lyckönskade mig. Jag undrade inom mig, till vad? Jag kände ingen lycka, ingen tillfredsställelse. Var det så här livet skulle vara? Men jag fortsatte att gå vägen som någon annan planerat. Inombords var jag död.

Min längtan stod till naturen, inte till det stora byggnadskomplexet jag var satt att  verka i. Men livet skred vidare. Inom loppet av några år var jag en så kallad höjdare. En höjdare utåt men en krympling inombords. Alla ville mig väl, åtminstone såg det så ut. De frotterade sig i glansen av min position. Vad ingen visste var att jag inte ville ha dessa medlöpare. Jag var ju själv en och kände förakt även för mig själv.

Ta detta som lärdom och lyssna till ditt inre efter vad som är viktigt för just dig. Gå inte andras ärenden, det bara förstör. Jag skall snart vandra vidare till nästa kropp och hoppas då få styrka att gå min egen väg.

Var varsam med livet. Det finns så många möjligheter, bara ni lyssnar. Betänk att varje människa är unik, varje individ har sitt sätt att agera på.

Tack för mig, det var skönt att få prata ut.

                                    Gatsoparen                 

När jag steg ned till jorden var jag mycket målmedveten. Jag skulle bli en stor företrädare för den mänskliga rasen.  Jag provade olika arbeten för att finna det rätta.  Det rätta så tillvida att det skulle ge mig tillfredsställelse.

Jag var en orolig själ. Jag hade svårt att komma tillrätta med livet. Efter mängder av olika arbeten kom jag så till det ställe som skulle bli min livsuppgift. Det till synes meningslösa arbetet att sopa gator. Det kom att bli höjdpunkten i mitt liv. Många var de människor jag kom i kontakt med och kunde hjälpa. Deras nöd var stor. Människor hade ingenstans att bo, inget att äta, ingen som brydde sig om dem. Jag fick bli en själasörjare för många olika typer av människor. Då hade jag hjälp av mitt tidigare kringflackande liv. Jag kände jag hade en stor uppgift att fylla, fast ingen utomstående såg mitt arbete så. De såg ju en som bara sopade gator i den stora staden.

Tänk därför inte på den yttre människans status. Ingen vet vad som göms inuti den enklaste människas arbetsuppgift. Många är de själar jag träffat igen på denna sida av livet och som tackat mig för mitt engagemang. Det gör gott i själen att kunna hjälpa.

Inte trodde jag när jag påbörjade min resa ner till jordeplanet att jag skulle komma att utföra mitt verk på gatorna men Herrens vägar är outgrundliga som ni säger. Man glömmer så lätt sin livsuppgift, vad man tagit på sig, när man kommer in i en jordisk kropp.

Väl mött mina vänner på jorden. Jag har er alla kär.
 
 

                                        Fängelsekunden             

Min vandring på jorden började för länge sedan.

Då jag steg ned till detta jordeplan, förväntade jag mig glädje över livet. Det blev tvärtom. Min mor var inte så noga med att uppfostra mig till en laglydig människa. Min far såg jag aldrig. Jag var nog ett olycksfall i arbetet, som ni säger. Visst, jag hade tagit på mig allt detta för att gå vidare, växa på vägen uppåt. Men de stormar som kom i min väg, kunde jag inte hantera.

Jag skolkade från skolan. Det var inte samma typ av skola som i dag. Det mesta var att någorlunda lära sig läsa och skriva. Min mesta tid gick åt att försöka få åt mig saker som inte var mina. Alltså var jag en tjuv. Det slutade så småningom med fängelse. Där var det allt annat än fridfullt. Rivaliteten frodades inom dess väggar, avundsjukan likaså. För det mesta var där bråk och slagsmål. Men jag lärde mig i alla fall något där, jag började läsa böcker. Det stod inte så många till buds men de som fanns läste jag och förstod så småningom att livet kunde levas annorlunda. En viss grad av medvetenhet utvecklades.

När jag så kom ut stod mina forna vänner och väntade på mig. De ville ej se någon förändring. Jag var inte densamme som jag var innan fängelse-  vistelsen. Jag ville ej mer det negativa i livet. Jag visste att jag kunde få ut mer av glädje och frid ur livet. Därför bestämde jag mig för att söka mig någon annanstans. Då jag ej hade någon utbildning var detta ej så lätt. Något arbete fanns ej att få och till sist ramlade jag tillbaka till det tidigare livs-       mönstret.

Vad jag vill säga med detta är att ni måste hjälpa dem som kommit på villovägar. Det går ej att ändra sig om man är ensam och i underläge. Försök förlåta och ge dem livsmod. Det behövs mycket glädje i livet och den varan lider alla fängelsekunder brist på. Förstora ej deras brott, det är tungt som det är. Alla vet med sig att de felat, fast det kanske inte syns i deras attityd. De måste ju se självsäkra och stöddiga ut för sin omgivnings skull.

Varma, starka förebilder behövs. När någon ser en människa med storhet i sin själ vill man likna den, även om man tycker sig stå långt ner i botten. Älska era medmänniskor och räds ej de dömda, för det mesta är de rädda och osäkra inombords fast kanske stöddiga utåt.

Tack för mig, det var trevligt att få prata med en jordemänniska igen.

                       Den till synes misslyckade       
 

Min vän på jorden. Vill du skriva om mitt till synes misslyckade liv?

Jag levde tillsammans med de människor jag kände samhörighet med. De var inte alla gånger så nogräknade om mitt och ditt, om de moraliska värdena i livet. Vi försåg oss med vad som fanns lite varstans. Ägnade ingen tanke att de andra, de som vi tog ifrån, kunde bli ledsna eller bli utan sitt livsuppehälle. Vi försåg oss själva med vad vi behövde och mer därtill.

Så kom en dag då jag inte längre ville vara med i dessa kretsar. Jag anmälde mig som frivillig till en organisation , som gick ut hårt med det de trodde på. De sneglade varken åt höger eller vänster utan gick rakt på, utan tanke på de människor de trampade på i förbifarten. Jag kom ur askan i elden, som ni säger. Tid fanns ej för någon större eftertanke. Allt gick så svindlande fort.

När min stund på jorden närmade sig sitt slut, var jag inte redo. Jag förstod att mitt handlande varit allt annat än gott, att hela mitt liv varit förfelat. Intuitivt förstår man att livet borde gå ut på godhet, att hjälpa varandra i stället för att få ut så mycket som möjligt av varandra. De medarbetare jag hade fortsatte i samma takt som förut. Jag började dra mig undan och till sist kom jag ur organisationen. Men mitt liv tycktes utan värde. Utan vänner och utan ett inre mått av tillfredsställelse ter sig livet meningslöst. Jag tog mig av daga, som det heter.

Jag trodde att allt skulle vara slut då men så var ju ej fallet. Jag vaknade upp och fann att jag var på precis samma ställe som innan. Det var bara det att jag inte hade någon fysisk kropp. Jag försökte förtvivlat göra mig hörd men ingen såg mig. Vad skulle jag göra? Jag försökte fly däriftån men vart skulle jag fly. Jag visste inte vad som fanns. Efter en lång tid, det går ej att förklara med jordisk tid, kom jag till ett ställe som skulle föreställa ett rehabiliterings- hem. Människor slet som djur där, de skulle på detta sätt få ur sig sina aggressioner. Jag förstod inget av det hela men arbetade på av bara farten liksom de andra.

Så småningom började jag urskilja några andra varelser där, de som skulle hjälpa oss. De lyste lite klarare än vi andra. Först hade allt varit mörkt. Efter långa tider, som det tycktes mig, började dessa varelser bli mer och mer lysande, eller så var det så att mina ögon såg klarare och klarare. Då sökte jag mig till dem och de tog emot mig med kärlek. De dömde inte, de var bara glada att få hjälpa. De lärde mig om livets läxa, vad jag hade gjort för fel och hur jag skulle gå vidare med den lärdomen. Jag behöver aldrig bete mig så igen.

När jag nästa gång kommer till jorden hoppas jag att jag kan bli en bättre människa och kanske att jag till och med kan hjälpa andra på deras väg genom livet.
Nu är kraften slut. Tack för mig.
 
                                        Ängeln               

När du kommer till denna sida om förlåten, kommer änglar till din hjälp. De övervakar och ber för dig. De skyddar dig mot allt ont både nu och då. De är kärlekens apostlar.

Med en ängel vid din sida kan du ej gå fel. De lotsar sin människa förbi blindskär av alla de slag. De förstår när något inte är bra och lyfter sin människa över detta och sätter mjukt ner henne på fast mark igen. När någon ber om hjälp får hon det. Vi kan inte hjälpa när människan inte vill ha hjälp, då hon tror sig klara allt på egen hand. Men med de välsignelser som kommer genom oss änglar blir allt så mycket lättare, så mycket enklare.

Änglar är tillmötesgående och vill hjälpa i alla lägen. De - vi - förser människan med stoff från andevärlden, stoff som förfinar, det lägger sig som ett skimmer över människans väsen. Det kan förklara en människas älskvärdhet. Hon har fått hjälp av sin ängel.

Vi är många som ser till jordens människor. De är i behov av mycken hjälp. Vid oroshärdar är det svårt att få grepp om människornas känslor. De är så splittrade, så rädda eller så aggressiva. De sistnämnda ser bara från sin synvinkel och tror att det är det enda rätta. Ändå lägrar sig mängder av änglar i dessa områden. Ibland lyckas någon komma in i en männsikas väsen och ge henne en hjälpande hand, som ni säger. Då råder glädje hos oss. Det sporrar oss också till att inte ge upp vårt arbete. Det gör vi ju aldrig men vi behöver också uppmuntran.

När någon kan se oss gläds vi. Öppna era ögon - era själsliga ögon - och ni får en glädjefylld upplevelse, när ni kan se någon av oss. Vi är vackra, vi skimrar i olika nyanser beroende på vårt uppdrag. I vår färd mellan världarna färdas vi i ett blått skimmer, det ger lugn och harmoni. När vi kommer till någon som behöver extra hjälp, övergår vår färgskala i mjukare nyanser. Det kan vara allt från regnbågens färger till de ni inte känner till på jorden.

Var ödmjuka över era änglars hjälp. Tacka för dem, ge dem ett uppskattande leende. Det gläder dem. Vi är alla i behov av ömsesidig förståelse och uppmuntran. Vill du glädja oss så tänk på oss och vet att vi finns.

En ängel har talat.
 

                                       En liten flicka          

Jag är en liten flicka som kommer till dig. Du känner en annan energi nu?(Ja)
Jag vill tala om livet på denna sida.

När jag försvann från jorden, stod änglar och väntade på mig. De sjöng en vacker sång, de sträckte armarna mot mig och log. Jag kände med hela min varelse att jag var välkommen.

De jag lämnade på jorden grät förstås. Det var ej roligt att se deras sorg,
när jag hade det så skönt. Jag måste klippa av banden till dem för att inte själv dras med  i deras sorg.

För mig var det en glädje att komma till det här stället. Jag kände mig trygg, jag såg många kamrater från förr (tidigare liv). De ville dela glädjen med mig.

När vi kommit en bit längre från jorden blev luften tunnare, det blev en annan atmosfär. Jag andas ju inte med jordiska lungor men med något ditåt i min nya eteriska kropp. Allt var så mycket lättare. Jag kunde åka med vindens hastighet, de gula, röda och gröna färgerna var så livgivande. De stärkte mig och gjorde mig hel igen. Jag var sjuk på jorden, det gjorde ont i min kropp. Nu när allt är lätt och skönt vill jag aldrig tillbaka till jorden. De jag lämnat kvar sörjer mig ännu. Det är synd för jag har det ju så härligt. Alla leker med mig och är glada, så småningom får jag börja skolan. Vi måste också här lära oss saker.

Varför kan ni inte se vår glädje och glädjas med oss? Det skulle vara bra för er.
 
 

                             Från det Högre Jaget         
 

Mina vänner i världen!

Ljusets era står för dörren, som ni säger. Förvalta den väl och den utvecklas väl.

När du går in i det innersta glöm sorger och bekymmer,  tänk endast på målet att nå Mig. Ju högre du kan komma ju lättare blir samarbetet. Jag och alla andra Högre Jag, som ni kallar oss, vill få kontakt med sin människa för att inplantera ljuset, glädjen och kraften i era själar. Då, när vi kan samarbeta, höjs ni som människor, ni växer i den grad som samarbetet sker i.

Varsebli er samverkan i helheten, i det stora mönster som finns för jorden. När ni inser varje människas betydelse för helheten, vet ni att ni ej kan agera utan att andra berörs. Ett slag mot er broder drar ner er själva i fördärvet. Ni kan inte göra någon illa utan att falla själva. Likaså motsatsen - när ni gläder er broder får ni själva välsignelse.

Er gemensamma upplyftelse mot större medvetenhet förlänar planeten jorden en större stabilitet. Ni säkrar er ställning. Dessa kommande år skall ytterligare höja er medvetenhet och stabilisera jorden ännu mer. För varje god tanke ni tänker, varje god handling ni utför, hjälper ni jorden att utvecklas och befäster dess plats i universum. Ni vet alla innerst inne hur ni bör handla, ta fram denna innersta känsla och denna vetskap och handla därefter. Med ett glatt hjärta lyses er vardag upp och  även er medbroders. Ni är alla skapare på er väg genom livet. Skapa det goda och det sköna för en bättre värld åt er alla.

Jag kan nå dig med  Mina ord. Du är omkopplad till Min nivå, när du är i samklang med ljuset. När du går in i stillheten och försöker finna Mig, lägrar sig änglar till hjälp runt omkring dig. Du höjs, lyfts, av deras goda energier. När du går in i stillheten var vid gott mod, du kan när du tror du kan, eljest står tvivlet hindrande i vägen.
 
 

                                  Andlig budbärare          

I eoner av år har striden stått mellan gott och ont. Människan har med sin fattningsförmåga ställt till kaos i världen. Nu är tiden inne att rätta till detta kaos, omvandla det till harmoni, kärlek och fred.

Ni alla som nu går den ljusa eran tillmötes, bygger upp ett nät av gudomliga tankar, ett nät som skall genomsyra den mörka, hårda materien, mjuka upp den och göra den formbar. Ni alla är medarbetare till Skaparen. Ni skall bygga upp, skapa underbara städer, städer som främjar människan, där det är gott att leva.

Energier går genom dig när du öppnar dig för dem. Släpp igenom dem oftare, tänk på kärleksfulla energier och de fortplantar sig ut i etern. Låt oss använda dem till uppbyggnad där söndring råder. Skicka bara ut dem ni så tar vi hand om dem och använder dem i det godas tjänst.

Materien är solid tror ni, men med de strålar av enorm kraft som finns i de goda människornas tankar är ingenting omöjligt. Miraklernas tid är inte förbi. Kanske den börjar just nu i stället. Ställ er till förfogande och ni kan göra under.

Var i historien finns en större medvetenhet än nu? Det är nu den är på topp. Människans förmåga ökar hela tiden och vad den slutar vet bara Gud. Räds ej undren. Utför dem och gläds över dem. Börja med er själva. Skapa er en kropp av renaste materia, gå in och gör den ren, klar och i allt gudomlig. I intet kan ni misslyckas om ni har en klar Gudsbild inom er. Bli mer medveten om den. Se er själva som gudar i vardande. Ni är gudar i vardande! Vad mer kan ni begära? Allt är er givet och ni misströstar över livet. Höj er och se skönheten, se livets lek i vattenbrynet, se det i skyn, i alltings varande.

Ni borde i sanning tacka för livet. Det gör er mera öppen för den inkommande energi som förvandlar.
Låt er förvandlas från puppa till fjäril och flyg ut i kosmos och lovprisa och tacka er Skapare för livets under.

Jag är en senkommen själ som nu får vara till nytta i den stora  process som är på gång.
Välsignade varen ni som lever i ljuset. Sprid det vidare till andra.
Tack för mig!
 
 

 Åter till Veras hemsida