Carl Jonas Love Almqvist teckning av C. Bloch, troligen från 1840-talet.
Ur: Romberg B. 1989

Den som för pennan är Carl Jonas Love Almqvist, författare, journalist och samhällsdebattör, som i ett brev till sin nära vän Wendela Hebbe, daterat 23 april 1843, berättar om sin ankomst till Jönköping.¹  

Men den egentliga planen är, att jag för godt pris vill komma öfver något indrägtigt lantställe, der såväl min goda Maria som mina barn i nödfall kunna hafva ett Hermitage, en Retraite, en boplats, under det att jag själf fortfar som hittills att vara öfverallt och ingenstädes, hvilket nästan ser ut att vilja blifva mitt öde.² 

Det var ingen slump att Almqvist sökte en boplats i Jönköpings omnejd. Hans kontakter med staden måste åtminstone sträcka sig bakåt till år 1839, då hans bok Amorina trycktes i en andra upplaga på J P Lundströms tryckeri i Jönköping. På samma förlag utgav Almqvist 1842-43 sin bok Tre fruar i Småland. 

När den tredje delen av Tre fruar i Småland trycktes var Almqvist i Jönköping. I brevet till Wendela Hebbe, tidigare bosatt i Jönköping, berättade han om Sanna, som blev hans familjs fasta punkt under ca ett och ett halvt års tid, samtidigt som sonen Ludvig avslutade sin militärutbildning i Jönköping.  

Jönköping mot väster med Eksjövägen i förgrunden. Litografi från 1840-talet.

Men känner du också händelsevis ett litet vackert ställe, som heter Sanna? Det ligger en half mil utanför Jönköping "åt öster". Här är ganska tyst, trefligt, och så nära Vettern, att dess vågor årligen göra inkränkningar strax nedanför vår trädgård. Hvad tycker du väl, att strax nedanför ladugården, ett stenkast ifrån gården, der vi bo, ha förr en kyrka legat (Sanna kyrka), som dumpit i sjön, så att lemningarna ännu finnas i Vetterböljorna, och Maria fiskar som oftast upp friska dödskallar med de superbaste hvita tänder och till och med hårstrån ännu qvarsittande på skallen... Man kan icke begära stort mera. Sedan det gått så illa med Sanna kyrka, har socknens helgedom blifvit flyttad till Ljungarum, der en liten träkyrka nu står. Detta är ingen fantasi, utan gedigen, historisk sanning. Du har väl hört denna berättelse? Men jag tycker, det är ominöst nog, att just jag skulle komma att bo en plats, der rent af en kyrka fallit i sjön och dränkts med kyrkogård och alla sina lik.³ 

"Monografi, samlad och utgifven för att lätta öfversigten och bedömandet af vissa bland tidens frågor" av C J L Almqvist utgavs i Jönköping. Den började tryckas hos J P Lundström 1844, men sluttrycktes på ett nystartat boktryckeri i staden, J E Lundström & Compani, senare J Sandwalls förlag. Delägare i detta boktryckeri, som startats 1843, var J P Lundströms son, Johan Edvard Lundström, senare känd som bl a tändsticksfabrikens grundare, och kamreren vid Smålands Privatbank, Johan Sandwall. Tryckeriet var inrymt i Sandwalls hus, som låg på nuvarande Hotellplan. 

SandwaLlska huset målat 1846 av johan Boklund. I nedre botten låg, med fönster åt Storgatan och Kanalen, redaktionslokalerna för Jönköpingsbladet. "Den snillrike C J L Almqvist, kanske den intressantaste av alla Sveriges författare, bodde en längre tid i det Sandwallska huset. - Denne lär då för de unga hållit långa intressanta föredrag i många viktiga frågor medan han oupphörlig gick fram och tillbaka över glovet och stundom så ut som en sömngångare" (R Björkman: Johan Edvard Lundström 1906)

De båda kompanjonerna beslöt också att ge ut en tidning tillsammans. Almqvist kände tidigt till projektet. Den 23 april 1843 skrev han till Wendela Hebbe: 

Tack innerligt för det rosenröde brefvet. Det kan du fullt och fast lita på att jag icke är eller blir hufvudredaktör för någon provinstidning. Jag har väl roligare att göra.⁴ 

Den 25 november 1843 kom första numret av Jönköpingsbladet ut med Johan Sandwall som redaktör. Almqvist blev en av medarbetarna och i Jönköpingsbladet fann han ett forum för att kunna föra ut sina mest radikala ståndpunkter. Ett exempel är serien "Om orsakerna till det närwarande släktets werkliga eller inbillade olyckor", som publicerades år 1847. Denna serie skulle senare tryckas om i boken "Europeiska missnöjets grunder" som anses vara Almqvists "stora djärva ifrågasättande programförklaring".⁵ 

Under sommaren 1848 sålde Johan Sandwall Jönköpingsbladet och lämnade Jönköping för Göteborg, där han istället kom att driva Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. I och med detta upphörde Almqvists medarbetarskap i Jönköpingsbladet. 
Almqvist var som liberal skribent anhängare av fullständig näringsfrihet, men i brev VI i "Europeiska missnöjets grunder" finns en central mening: 

Menniskan har en wiss oavytterlig rättighet, den att få lefwa efter skapelsens mening. Detta betyder, att hwar och en skall få framgå i sin sanna karakters werkliga bana". ⁶

Hos Almqvist var kravet på näringsfriheten sammanfogad med alla människors rätt till ett drägligt liv.⁷
Man kan diskutera hur starkt Almqvists socialt inriktade, liberala idéer vann inflytande över de män som skulle grunda flera av Jönköpings första fabriker: Johan Sandwall, hans bror Frans Gustaf, samt bröderna Johan Edvard och Carl Frans Lundström. Johan Sandwall anlade 1843 med hjälp av Carl Frans Lundström en fabrik för förfärdigande av knappar och andra pressade metallarbeten. År 1845 anställde han sin yngre bror Frans Gustaf på metallfabriken. Frans Gustaf Sandwall blev senare en av grundarna av Sandwallska gjuteriet. 

Hösten 1844 började J E Lundström planera sin tändsticksfabrik och i början av år 1845 lämnade han J E Lundström Companis förlag för att på våren öppna Jönköpings Tändsticksfabrik. 
Johan Sandwall och J E Lundström var nästan årsgamla och hade båda sina politiska sympatier i det liberala lägret. Johan Sandwall har i skrift utryckt åsikter som stod Almqvist mycket nära. J E Lundströms akademiska studier visar ett med Almqvist gemensamt intresse för humanistiska ideal och båda omfattade prästerskapet med viss motvilja. I sitt rastlösa arbete tycks både Sandwall och J E Lundström ha varit mindre intresserade av egen ekonomisk vinning. J E Lundström var vid sin död inte någon förmögen man. Johan Sandwall som flydde ur landet sedan det bl a avslöjats att han förskingrat pengar under sin bankkamrertid, skrev hem till sina föräldrar från New York: 

Min brinnande åtrå att hjelpa andra lidande och betrykta och min deraf följande fiendeskap emot det fattiga folkets förtryckare har störtat mig.----- de som förlorat på mig i Sverige hafva råd dertill och penningarna hafva till större delen kommit arbetande och behöfvande menniskor till godo.⁸

Båda förespåkade fri företagsamhet, men med socialt ansvar för de anställda. Paradoxalt för vår tid är att även användandet av barnarbetare ansågs vara ett uttryck för socialt ansvar.⁹ 
Johan Sandwall organiserade från början en skola inom sin fabrik, där de anställda pojkarna undervisades i kristendom, skrivning, räkning, historia, geografi m m. Undervisningen bedrevs på onsdags-, lördags- och söndagseftermiddagarna med bibehållen lön och som lärare anlitades fabrikens bokhållare. Även J E Lundström tycks så småningom ordnat utbildning för sina anställda ungdomar. Till en början ledde han dessa kurser själv.¹⁰
Frans Gustaf Sandwall och Carl Frans Lundsröm var annorlunda personligheter. Båda var födda 1823. Axel Mollstadius har försökt karaktärisera Frans Gustaf Sandwall: 

Han visste vad han ville, vacklade inte hit och dit och tröttnade inte, då han gått in för något. Hans ordningssinne var i högsta grad utpräglat.¹¹

Carl Frans Lundsröm lämnade, liksom sin bror, så småningom samarbetet med Johan Sandwall. Istället gick han 1846 in i ett samarbete med brodern i dennes tändsticksfabrik. De båda bröderna kompletterade varandra, den ene fantasirik och full av uppslag, den andre "nyktert seende och praktisk".¹² 

C J L älskade att resa och under sina resor gjorde han anteckningar till stöd för minnet. En del av dessa förvaras i Uppsala Universitetsbibliotek och omfattar resor gjorda åren kring 1840. Uppgifterna använde han ofta i sina romaner. I boken "Tre fruar i Småland" kunde jönköpingsborna väl känna igen sig, både i ortsangiverlser och personnamn. Denna kartskiss med anteckningar är från ett av hans besök i Jönköping.

Noter

1. Publicerat i Signe Hebbes minnen, samlade av Hildur Dixelius Brettner 1919.
2. Brev daterat 2/4 1843. Publicerat i Signe Hebbes minnen.
3. Se not 1.
4. Se not 1.
5. Kurt Aspelin: "Det europeiska missnöjet" Samhällsanalys och historiespekulation. Studier i C J L Almqvists författarskap åren kring 1840. 1979.
6. Serien publicerades i Jönköpingsbladet den 2/2, 9/2, 13/2, 9/3, 15/5, 18/5, 25/5, 29/5 och 22/6 år 1847.
7. Använd litteratur om Almqvist:
Axel Forström: Viktor Rydberg. 1960.
Gunnar Balsgård: C J L Almqvist. Samhällsvisionären. 1973.
Kurt Aspelin a.a.
Örjan Lindberger: Prometeustanken hos Viktor Rydberg. 1938.
8. Publicerat i Örjan Lindberger 1938.
9. Se härom bl a i Jönköpingsbladet 7/10 1845, Jönköping Förr och Nu. Statistiska anteckningar (av A O Hedenstjerna) J Sandwalls förlag 1846, och C F Ridderstad: Samlade smärre Berättelser och utkast. 1849.
10. R Björkman: Johan Edvard Lundström 1906.
I insändare i Jönköpingsbladet år 1845 anges att en fabrik i staden har skola. Skriften Förr och Nu, tryckt 1846, talar bara om Sandwalls skola. Gustaf Cederschiöld -Einar von Feilitzen: Den svenska tändsticksindustrins historia (1946) uppger att Janne Lundström 1859 föreslog bildandet av en skola vid fabriknen. En söndagsskola inrättades då.
11. Axel Mollstadius: Sandwallska gjuteriet. Ur Meddelanden från Jönköpings läns hembygdsförbund, 1960.
12. R Björkman: Johan Edvard Lundström. 1906
13. Se t ex Cederschiöld-Feilitzen 1946 och Mollstadius 1960.