Liten ordlista
gl=gammal 
sting= stygn 
kortelen= kjortelen
 

När åren gick och ingen friare hörde av sig, var det underligt då att en flicka blev orolig? Och började fråga sig om någon illvillig person i närheten försökte nersätta henne? 

En sidensjalet ur Jönköpings läns museums samlingar.
Foto: Göran Sandstedt

Petter Johan Johannes-son i Grönnelid, som ägde en egenhändigt skriven  svartkonstbok, visste hur man gjorde. År 1841 antecknade han i sin bok för varjehanda saker: 

Att Sätta ner en flika 

När Pigan setter ock har ett littet barn  
så skal du si till at du får taga 3 hår afv hinnes hufvud  
män det skall du jöra så at hon inte blifver dät varse  
Så tager du de 3 hufvudhåren ock vefvar om en knapnål  
Så båra du hål i en eke bit ock lägger nållen idät  
ock sedan slår du en plutt uttanför i hållet,  
Sedan går du antingen en Torsdags qväl sedan sollen är nedgången  
äler en Söndagsmorgon innan sollen upgår  
ock läger där eke bitten under en stor sten vid körkodörren  
Så at när hon går i kiörkan att hon då går öfver den stennen  
sedan blifver hon inte gift  
män när du går fram å tillbaka skall du inte titta äftter dig  
du skal inte säga dät för någon 
 
Och bet inte detta, så kunde Petter Johan ytterligare sätt: 

ock säger hennes namn ock faderns namn  
sedan  
Du skall bliva ogift till dess jag tager dätta härifrån i guds fader ock sons ock den Helige andas namn ammen  
ock Repeteras 3 gånger ock spottar i mällan var gång  
dätta vinnes också om man insätter dät i Botten af en bäk som är rinnande  
ty då bliver flickan så möket mer oroligare. 
 
Petter Johan följde traditioner kända i Småland under lång tid. Kanske hundra år tidigare skrevs nedanstående: 

Om du en jungfru nedersätta will 
Så tag en synål och 3 gl sting afwigt genom Kortelen och slå sedan i en ekestubbe. Hielper. 

Men nu blev flickan orolig som en vårbäck. Vad skulle hon göra för att häva förtrollningen? Prosten Daniel Nordin i Villstad kände väl till problemet, och han visste hur hans sockenbor på 1820-talet löste det: 

Många dagsverken ha förspillts med att söka signare, eller så kallade kloka vilka låter betala sig, fast på eget sätt, under sken av oegennytta. Skall saken lyckas och den sjuke friskna, måste någon dess klädespersedel lämnas åt den kloka, icke såsom betalning, utan som ett medel för undergöraren. Ingen må betala den, men att lämna något bevis av erkänsla i dess kök eller åt dess barn, är icke förbjudet. Sådana kloke bota för allting, även för en flickas så kallade nedsättning, d. ä. då hon ej kan bliva gift. 

Ordet nersätta i ovanstående betydelse är belagt första gången 1704 i Växjö domkapitels akter enligt Svenska Akademiens ordbok. J E Rietz uppger i sitt Svenskt dialektlexikon att ordet är småländskt. Men traditionen var känd både i Väster- och Östergötland liksom Skåne. 
Det vanligaste tillvägagångssättet var att den nersatta "vigdes" vid ett träd, vid vatten eller allra värst vid eld. I det sistnämnda fallet fanns ingen bot. Som nersatt blev man också ofta sjuk. 
Så för en småländsk flicka i denna svåra belägenhet fanns ingen annan råd än att be den kloka Stina i Karshult om hjälp, och som tack offra den nya granna sidensjaletten! 

Att läsa 

Tillhagen C-H: Barnet i folktron. Tillblivelse, födelse och fostran. 1983 
Johan Petter Johannessons svartkonstbok i Jönköpings läns museums arkiv.
Den trycktes 1917 på Förlag Maiander, Malmö.  
1700-talsreceptet på nedsättning återfinns i en handskriven trollkonstbok i Nässjö hembygdsförenings ägo som förvaras på länsmuseet.  
Daniel Nordins beskrivning av Villstad 1819 trycktes i Hushållningssällskapets handlingar 1827.