Apropå Harriet L.
Ankomsten
Den 14 augusti 1914
anlände Harriet till Romanäs. Som alla nyintagna patienter sändes
hon omedelbart till sängs. Det var inte första gången Harriet
besökte Romanäs. 1908, långt innan sjukdomen hade konstaterats
hos henne, hälsade hon på sin bror, Carl Löwenhjelm, som
tjänstgjorde som lungläkare på alldeles nyöppnade
Romanäs sanatorium. Carl Löwenhjelm hade själv med sträng
diciplin övervunnit sjukdomen och fyra år efter Harriets död,
1922, skrev han i en skrift: "Det beror på den tuberkulöses
karaktär om han skall dö eller leva".
Harriets första anteckningar
i dagboken:
25 aug
Gick jag i skogen och såg en mkt svart spindel
27 aug
Stod upp. Gick i skogen och hälsade på min spindel och
diktade en sonnet. Jag badade på kvällen och läste The
Holy Graal.
28 aug
Gick i skogen och råkade rifva itu spindelns nät. På
kvällshallen smädade vi varandras fel. Tyskarna hade minst en
kryssare i Finska viken. Kejsar Wilhelm har skickat efter en bataljmålare.
Natt.
29 aug
Gick jag till spindeln som hade lagat sitt nät.
30 aug
förfasade mig ofta att tyskarna bränt rådhuset i
Löwen.
Ligghallen
Minst två gånger
om dagen skulle patienterna vila på ligghallen, om vintern väl
insvepta i filtar och skinnsäckar. Sanatoriekuren innebar en väl
avvägd balans mellan vila, ansträngning och riklig föda
- allt för att stärka kroppens motståndskraft mot bakterierna.
Några andra botemedel mot tbc kände man inte till. Vissa tider
skulle ligghallskuren ske i full tystnad, vid andra tilläts prat mellan
patienterna.
17 sept 1914
i ligghallen diskuterade vi 6 timmars arbetsdag
17 febr 1915
Fratensiserade med Herr Hellström då jag nästan
gick öfver på de allierades sida och hade varma fötter
på ligghallen.
9 mars 1915
låg sen på hall med Kammarherrinnan, skar träsnitt
efter middagen. Vi låg i mörkret på hallen och pratade.
17 maj 1916
talade om det förflackande för känslorna i att lefva
på sanatorium
9 febr 1917
låg på loggian där fru Wikmark konverserade utan
nåd och förbarmande
19 juli 1917
vi låg på hallen och fick skrynkliga kjolar
Kurpromenaderna
I sanatoriekuren ingick
promenaden. Det avvägdes noga hur länge patienten fick vara ute,
hur långt de fick gå, och viktigt var att patienten inte gick
för fort så han blev svettig eller kortandad. Harriet hade svårt
att följa reglerna, promenaderna i naturen var för viktiga för
henne, gärna bar hon bössan med sig över axeln när
hon ensam vandrade iväg.
5 sept 1914
gick i skogen och mötte 5 dufvor + en huggorm samt Nordenstam,
Ekholm och fröken Virgin på kråkjakt.
10 sept 1914
Syster Lilly hade konfiskerat min bössa. Jag blef upprörd
i själen samt förebrådde henne under tysta timmen och fick
då veta att doktor Scharp förbjudit all jakt.
14 sept 1914
gick romansvägen och diktade en sonnett
15 sept 1914
Det regnade och jag gick i skogen med mina gula kängor
2 april 1916
gick ensam en ny väg, solen sken och vinden blåste. Sen
sof jag med hufvudet i söster Annas knä
21 juni 1916
sköt en ekorre den jag flådde
16 dec 1917
Jag fick gå ut och gick runt huset
Doktor Scharp
Wilhelm Scharp
var överläkare på Romanäs under Harriets första
tid. Scharp hade som så många andra sanatorieläkare själv
haft tbc. På bilden syns han läxa upp ett par smygrökande
patienter.Överläkaren hade en alldeles särskild ställning
på sanatoriet, för patienterna framstod han som en allsmäktig
Fader med makt att styra över liv och död. Sanatoriereglerna
var stränga. Minsta avvikelse - och patienten skrevs omedelbart ut.
Harriet hade svårt att underordna sig alla rutiner, hon gick längre
promenader än hon skulle, hon gav sig ut på skridskoturer på
Sommens is och hon uppmuntrade tillsammans med andra patienter överträdelser
av reglerna - och under en period var hon också inte välkommen
till Romanäs. 1917 avled Scharp i en hjärtsjukdom, och Harriet
kunde aldrig riktigt förlika sig med de läkare som efterträdde
honom.
21 febr 1915
Scharp kom in och grälade på mig
7 juli 1915
Jag blef undersökt och sen hade Scharp och jag vårt rencontre
som slutade med att jag fick stanna
19 aug 1915
Jag gick till Scharpen och anmälde mig till tuberkalin och
han såg föga glad ut
24 sept 1916
Jag gick ut med Frida i skogen och vi var mycket rädda att
bli ertappade
7 jan 1916
Lånade Scharp Konsten att älska, fick ej hyra rum
22 dec 1916
Scharpen genomlyste mig
1 juli 1917
Målade på ett porträtt av Dr Scharp som Natan Beskow
målat
Den sista tiden
Harriets motto
i sista dagboken som börjar den 7 juni 1917 var:
the world is so full
of a number of things
I am sure we
should all be as happy
as Kings
I augusti blir hon hes, hon får feber och hennes mamma sitter vid hennes sida under långa perioder. Brodern, lungläkaren Carl Löwenhjelm, konstaterar att sjukdomen förvärrats. Dagboken slutar den 4 februari 1918 och natten till den 24 maj avled Harriet Löwenhjelm på Romanäs sanatorium.
1 sept
Låg på balkongen. Mamma och jag lekte Indiska Oceanen
13 okt
Kom Carl. Han och Rosen undersökte mig och bestämde att
jag hade tuberkler i halsen. Carl tittade på alla mina ritningar
och for.
3 nov
målade ett höstlandskap
25 dec
Blef rörd öfver julpsalmen och arg för att jag ej
kunde sjunga med
5 jan
Det var utklädning på Sanatoriet. De kom och stockade
sig kring min säng som feberdrömmar
17 jan
Blef opererad
20 jan
hostade upp en sårskorpa
4 febr
mådde illa... Sen kräktes jag och mådde illa