970605 (Perre)

Det är dagen före våran nationaldag och Berta Blues har varit ute och luftat sig för första gången i sällskap med Böget Björne, Böget Alström, Little Willie John, en pava Whiskey och en god sallad.

Vi har njutit av god mat, dryck och jordens skönhet med moder soll sakta sjunkande över Karlbergs slott. Strängarna har nötts och struparna blötts. Filosofi och familjetragedier har ältats men en fråga är fortfarande obesvarad:

- Varför är det så skönt att knulla bakifrån, varför är det så skönt!!

Nåväl - härlig är jorden, härlig är guds himmel. Nu är paradiset nära.

Tack för idag.

Vi ses snart igen.

June 11, 1997 (Lou ...)

Jon, What a memorable evening! I never imagined that Stockholm would be so fantastic as that I've experienced. Not only was the food and drink ??? wonderful but I never thought I would go so long without urinating. It must be the salt in the herring. Thanks for a great time.

Midsommar 97 (Patrik)

Trots Captains nästan maniska påtryckningar tog Patrik och Tomas Berta på hennes förmodligen första sötvattensresa i modern tid. (och sista (Pers och Jons anm.))

Efter att ha passerat Fläsket, Pungarna, Tappströmsanalen samt Stjärtnäs infann vi oss på Liljeholmens Båtklubbs ö för ett traditionellt m-sommarfirande. Vi lyckades.

(För att inte Berta skulle drabbas av allt för stora men av sötvattnet delegerade Skipper fram Tomas på fördäck med en femkilos säck grovkornigt havssalt som i väl anpassat tempo ströddes i vattnet. Berta blidkades. For the record och Cap's välbefinnande.)

2 juli 1997 (Annacarin)

Rutiga gardiner med snöresomfattning, spenat på mozzarellan, vin på dynan, reinkarnation, Hong Kong blev Kina igår, Tysons öra, 3½ år,...

4 juli 97 (Perre)

(Föregående sida lämnas för Jon & Ville att sätta tänderna i, för en postum skildring av deras långhelg, inklusive ON REQUEST en viss incident vid Strömma Kanal.)

Efter Tom-Kah-gah-kväll på Harö med Plast-Valborg och Staffan sken solen upp. Lördagsmorgon bjöd på en sol som sean gav oss en obeskrivlig helg i paradiset. En på alla sätt klassisk helg. Rekordvarmt vatten, fantastiska grillmåltider, en alltigenom genuin lisa för våra sargade storstadssjälar.

Helgens sirituella sammanfattning lyder:

"Unt jetzt, die Mockahölle!"

16 juli 1997 (Erik)

En fager onsdagskväll la vi ut från Karlberg vid pass 18.30. Middag i Djurgårdsbrunnsviken och därefter färd till J i Nacka Strand, Sthlms just nu hippaste restaurang (eller i varje fall med bäst läge en varm sommarkväll). August har styrt nästan hela tiden, men klagar på att en kapten inte skall ha flytväst på sig.

En kväll fylld av ??? (till akterdäck, vi skall slussa).... Berta känns som en gammal vän som man alltid vill komma tillbaka till.

Slutligen, No 3 på tio-i-topp-listan över bästa raggningsrepliker i en bar:

"FUCK ME IF I'M WRONG, BUT ISN'T YOUR NAME YOLANDA?"

Karl Johansslussen kl. 21.58

970720 (Daniel)

Pojkarna från hus 1

I bland känns allt så jävla rätt, så länge man gör det på rätt sätt. En whiskey hit, en whiskey dit, man mår bra i goda vänners lag. Solen skiner och allt känns rätt så göra vi på vårat sätt. Nu mullrar motorn igång det känns som den är på samma nivå som vi efter otal vinare i Rålis och whiskeys på rätt ställen. I kväll blir vi oslagbara jag Tomas och proffset. Allt är uppstyrt och blir bra, ibland mår vi sämst men idag! Jaha jaha.

VI BLIR OSLAGBARA

20/7

Hej på er, här är "Karlström". Fin båt, med mig ombord så kan ni äntligen få tjejer. OK, jag har inga sjuk???

Hoppas vi kan synas!

Onsdag eftermiddag - 23 juli -97 -

Strålande dag.

Hej, vi har varit ganska många på Berta idag. Fullt med karlar, barn & jag, en kvinna (Pia ???).

Det kryllar av små människor längs klippränderna iklädda minimala kläder gjorda för sol&bad.

Vi har också badat och solat på en liten klippa, ??? är ju mest som alla andra...

Tack för en underbar tripp.

Pennan är slö och människorna är vackra och så små i solen.

4-7/8 (Pat)

På Harö Brygga möts Cap & Skipper, då obetvingligt kåta på Berta, av två solbrända sjöbusar - Chef & Perre. Dessa tu har tillbringat 10 dagar i Bertas mjuka famn. Tyvärr verkar inte mycket ha utspelat sig under denna period om man skall bedöma utifrån det som nedtecknats.

Jag kan lyckligtvis meddela att inga incidenter inträffat vid denna upplagas tryckning.

Detta kan nog delvis tilmätas Perres stålskodda nerver vid en känslig backningsmanöver. De båda lotsarna Jon & undertecknad hade strax innan förvägrat Berta infart i en tidigare till synes framkomlig passage.

Dagarna utveckalde sig senare, med vädrets hjälp, till en vällevnadsorgie. Däremellan tvingade Cap oss till ett hårt fyspass samt ett dödsföraktande dykdito. Dessutom behöver jag nog inte tilägga att flertalet promenader, utan sällskap, bidrog till den avslappnade och otvungna stämningen.

Däremot bör jag nog nämna att vårt försök till supkalas på DB i Sandhamn inte skäligen går till historien.

25/7- /8 Jon + Per (Jon)

"Måste vi bestämma det idag?"

Bra jobbat ropar Per från förpiken. Han vill på detta sätt visa sin uppskattning och beundran över att det kommit till hans kännedom att jag börjat skriva i just denna loggbok! Denna händels illustrerar väl ambitionsnivån på vår lilla resaa där ett yrvaket urkrypande från bögruffen vid lunchtid möts av stående ovationer och där kommentarer såsom

- Vi tar en folköl och en macka.

Röner chockartad beundran och nästan helgondyrkan.

Anledningen till att resan blev så här lång går att söka i initiativlöshet. Vi orkade helt enkelt inte ta beslutet att åka hem, till Grekland, till västkusten el.dyl. På något sätt gick all energi åt till ålanerande av alternativ resa. När så dagen kom då vimåste ta beslutet gick Per upp mycket tidigt. Jon hörde honom pyssla där bak otåligt i timmar. Och så plötsligt; ett hopp iland och han var borta. 1½ h senare blev oron outhärdlig för Jon. Han for iland och ropade högt sin väns namn mot den mörka skogen. Långt där inna hörde han en svag röst - Ja, jag är här!

Han lever i alla fall tänkte en lättad Jon och gick för at möta upp. Per hade plockat blåbär i 2 h försjunken i sina egna tankar. Det var något som tyngde honom, det såg Jon. Men vad var det? Någon timme senare på båten rann det plötsligt ur honom..

- Jag har legat och tänkt hela natten och efter att ha våndats ytterligare 2 h i blåbärsskogen stod det ganska klart för mig.

- Nå vad är det du vill säga?

- Jo (med huvudet böjt och blicken blygt riktad mot durken) jag tycker vi stannar någon dag och tar nya beslut imorgon.

Så är det ibland när livets stora beslut måste tas.

Annars har allt löpt stilla och fridfullt endast avbrutet av några chockartade dagar då övriga delägare plötsligt dök upp med bara en veckas förvarning. Totalt utmattade vinkade vi våra vänner farväl i Sandhamn dit vi ibland återvänder för att tanka bensin & civilisation.

Vissa påstår att inlärningsförmågan försämras drastiskt efter 20. Jag hittar inga belägg för detta. Jag kan mer än hälften av texten till "Ballad på en soptipp". Och då ska man veta att den låten började jag inte lyssna på allvar till förrän efter att Cornelis dött. Innan han dog gnolade vi mest lösryckta meningar ur visan.

Vi har läst massor! Det känns verkligen som det lossnade nu. Igår avslutade jag Thomas Manns mastodontverk "Döden i Venedig" på 79 sidor.

I går låg en båt för ankar några hundra meter utanför oss i havet. Den obehagliga närheten av Homo Sapiens gjorde Per & mig skräckslagna. Nästan aggressivt muttrade plötsligt Jon

- Dom måste vara bögar!

Per höll förstås med men gjorde sen ett konstigt uttalande.

- Dom kanske tror att vi är bögar!

Ren idioti! Hur skulle vi kunna misstänkas för det? Två oskyldiga brunbrända bästefar i en gammal träbåt med gitarrer & läderkepsar som gör armhävningar tillsammans på en enslig skärgårdsklippa. Nonsens!

Här lämnar jag er. I morgon åter hem till Stockholm, eller i övermorgon, vi vet inte.

- Måste vi ta det beslutet idag?

12-17/8 (Håkan)

(Söndag Lagnö ström)

En mäktig resa med en mäktig kvinna...

Gårdagens tidning har käntas dagsfärsk och t o m mutationen åp Harö livs har lett mot oss i dessa sommarens sista skälvande dagar. Solen har lyst, åskan har mullrat och Berta har spunnit ikapp förutom ett inte helt försumbart läckage av vätska från motorns ädlare delar, något som föranlett att Annika ständigt har två sängar redo på avdelningen.

I princip helt incidentfritt förutom svåra inre klämskador på min högra hand efter en aggressiv tilläggning i pålandsvind.

Facit vattenskidor; Annika: upp på först försöket

Annacarin: upp på andra försöket efter ett mycket bra första försök

Håkan: tre mycket bra försök, sedan orkade Valborg äntligen dra upp Mr Big

12-17/8 -97 (Annacarin)

Det hela startade med en njutbar tur med Cinderella genom monsunregn och en bedövande natur. Berta visade upp sig från sin bästa sida när hon snabbt och smidigt tog oss ut till havsbandet. Påföljande morgon brassades bacon&champinjoner vilket föranledde an utsökt frukost. Vi lättade ankar och begav oss till roskär för bad och avkoppling. Inga människor inom synhåll. Tistronskär blev natthärbärge efter ännu en fullkomligt utsökt middag.

Fredag, nya krafter, nya idéer vi skall besöka Lilla Nassa. Innan vi når vårt egentliga mål tornar en fantastisk ö upp sig framför oss - vi måste gå iland!! Lyckan är fullständig när vi kliver iland, kan man begära mer av livet än det här; karga klippor, ljumma vindar, ett ensligt träd som majestätiskt sträcker upp sig mot en aldrig svikande sommarsol. Vi tar en promenad. Jag lägger mig på en klippa nära båten för att vila min lustfyllda lekamen. Håkan tar ytterligare ett varv runt ön. När jag slutit mina ögon i några minuter känner jag mig plötsligt iakttagen. Jag tittar upp och ser då en mink som stirrar hotfullt på mig. Jag tänker att han/hon väl har respekt för en stor gestalt som jag, men nej, minken flyttar sig alltför kvickt 5 m. rakt mot mig. Jag tar det säkra före det osäkra och lägger benen på ryggen i riktning Berta. Tänker om det äckliga krypet kan klättra på tamparna in i Berta. Minken har under dessa hysteriska funderingar besämt sig för att strunta i mig, tack o lov. Sakteligen kommer Håkan lunkande över ön, jag gör varningsgester för att påkalla uppmärksamhet. Håkan tar det med ro men håller själv på att trampa på en huggorm. Vilket ställe, var det Paradiset månne. Jag fick nog, vi begav oss till Lilla Nassa för att fortsätta dagen/kvällen ihop med två seglingskunniga lesb, en tokig lärare & en amerikanska med hatt och zinkpasta. Mink & huggorm fanns naturligtvis här också...

Konstigt att jag aldrig skymtat desssa varelser på västkusten, hmmmmm.

Natten var mycket kall men muskklerna kändes trots allt i mycket bra form. Lördag inleddes med morgondopp & snack med lebbarna. Staffan & Annika var på väg. Vi möter upp på Roskär och har har en mycket trevlig dag tillsammans. Söndag innebär transport hem genom kanal & vass tänk vad vacker Stockholms skärgård är.

En oförglömlig resa på många sätt....