|
|
|
|
Röda renars kollektiv
|
Det hela är en ganska långhistoria, med mycket nacoticum, chokladpudding o bergsgetter inblande.
Vår gode vän Långmartin mätarlarven Larsson skrev en bra text som beskriver det hela ganska bra:
Här kommer tre nycklar. Det kanske inte är nycklarna som är svaret på gåtan om livets mening, men det är i alla fall nycklarna till ett något bättre
liv. Nyckel nummer 1 ser ut att vara nyckeln till ett hus någonstans. Antagligen inte ditt hus. Fast i huset finns antagligen det viktigaste i livet.
MAT ( iaf makaroner). På det stället där man kan vara hemmaduktig och uppleva ett kollektiv även om det är utanför röda renars gränser så
måste man vara lycklig. I alla fall lite lycklig.
När man är utanför allt vad kollektiv heter och ensam förflyttar sig runt om i världen så kan nästa nyckel vara bra att ha. Detta är nyckeln som är
bra att ha om man transportera sig i den miljön som människor har anpassat till marknadsekonomin. En miljö, där effektiviteten står i centrum
och människans behov av kollektiv, värme, mat och luft kommer i andra hand. Det är
sådana ställen som skapas av bergsgetter som inte kan njuta av kollektiv, värme, mat och luft, utan hela tiden måste sträva
framåt snabbt till nya mål som de tror är bättre än nuet.
Det här är en av världens nycklar som man bara använder när man har ett klart mål framför sig. Att ta sig till ett annat ställe. När det här stället
är en plats fullt av kollektiv, värme, mat och luft. Är nyckeln ganska rolig att använda. Är det däremot en plast fylld av konkurrens, kyla,
CO2
och betong. Så önskar man att den här nyckeln inte fanns och att man skulle kunna stanna kvar där man var.
Nu kommer jag till den tredje och sista nyckeln. Den leder också till ett slags kollektiv. Fast när man skrapar lite på ytan märker man att det inte
är ett äkta vara. Var är renin, var är de röda renarna, var är de farlig bergsgetterna, var är chokladformagen, var är myggorna och ingen pratar
om kraven på skäggigare lav på fjällen. Kan man leva i en sådan miljö? Svaret är JA. Även om man missar det översta steget på marslows
behovs trappa och hela tiden strävar till det riktiga kollektivet.
Mot slutet av papperet så kommer den saken som inte har något slut. Överallt längs ringen finns olika perioder som går igen. Vissa perioder
består av glädje vissas av sorg. Några av marknadsekonomi och andra av kollektiv. Det enda som är säkert är att allt kommer igen även om det
kan dröja lång tid. Även om det känns som en evighet långt bort så kommer alltid perioder av kollektiv och glädje fram. Det kan visserligen
dröja olika lång tid eftersom nyckelringen kan töjas efterhand och för den delen skjutas ihop.
Länge leve Renin!
Glöm inte att dagen kommer då han/hon tar över vårt rike!
|
|
|
|
