När jag har upptäckt något, ska jag titta omsorgsfullt, uppmärksamt - och kanske visa andra: "Titta!"
När jag reser, åker tåg eller bil, är det min uppgift att titta och njuta!
I naturen finns meddelanden till den som har öron att höra och ögon att se. Meddelanden som sipprar ner till oss från godhetens källa. Jag vill träna mina ögon och öron!
Jag tycker mycket om blommor, och träd, jag tycker om röda och gråa hus, slingrande småvägar, ren snö, mossgröna skogar och blånande berg, fjällsluttningar och en liten sjö i Dalarna!
Jag är så glad att jag får leva!

Om Stina

När jag målar tar jag tag i något som
berör mig, något som ger en känsla av
glädje, trygghet, tillhörighet…
Jag vill fånga den känslan,
vill observera det sköna, ta vara på det.
Att måla är för mig att träna mig att SE.
Se verkligheten som den ÄR, inte som
jag tror att den är.
T ex att grönt i naturen är mycket
gråare och brunare än jag tänkte.
Att det finns så mycket svart i
den faluröda stugfärgen.
Att en grusväg kan vara lila!
Det är en sorts respekt för verkligheten, skapelsen. Och jag vill studera det sköna, noga,länge.
Och också se inåt, varför jag
blir berörd.
Jag känner det som en sorts uppdrag.