Porträtt: Karin Nilsson

Fredagen den 12:e maj, 2000

För första gången i historien gör Le Visage ett porträtt av en tjej på JakGym. Vi fick äran att träffa den kontroversiella Karin Nilsson, 17 år, som studerar första året på det samhällsvetenskapliga programmet. Det kan hända att vi ibland stöter på Karin på den s.k. 'ljugarbänken', annars brukar Karin intensivplugga i biblioteket. Karin spelar fotboll och har vänsterforwarden Chris J. McHallman som största idol och förebild. Vi träffade Karin i Jakobsbergs Centrum, en varm tisdagseftermiddag.

Le Visage: Hejsan Karin, hur är läget?

Karin: Skitbra, du då?

LV: Rätt bra. Vi vet att Du är oerhört populär på skolan, i synnerhet bland killar med iransk och turkisk bakgrund. Hur kommer det sig? Är det för att Du är den där ”blonda skandinaviska drömmen”?

K: Det hoppas jag inte. Ibland kan det vara litet jobbigt, men jag är tuff och vet att jag klarar det.

LV: Du är själv en person inom det s.k. ”83-gardet”, ett gäng tjejer med en nästan outtömlig festenergi. Många 81:or retar sig på Er för att Ni festar vilt och bär Dolce & Gabbana-plagg. Hur kommer det sig?

K: Nu förstår jag inte, jag bär väl inte Dolce & Gabbana?

LV: Jag statuerade bara ett påstående från några killar från bygglinjen. Hur som helst, JakGym har aldrig skådat en sådan vild förstaklass som Ni. Jag tycker Ni är häftiga, dessutom är Ni duktiga i skolan.

K: Tack. Jag tror att det har att göra med våra festtraditioner under perioden vid Viksjöskolan. Vi var helt 'crazy'! Det var en period som nästan uteslutande präglades av Viksjöfester. Det var fantastiskt!

LV: Karin, vad utmärker en kille med perfektion?

K: Jag tror begreppet ”den perfekte mannen” är förlegat och gammalt. För mig är den perfekte kille en person som hela tiden har en handlingsplan i livet. Han får inte bara sitta och sega i soffan. Vidare skall han vara rolig och kunna prata hebreiska flytande.

LV: Låter intressant. Till sist, om Du fick välja att vara en person just nu, vem skulle det vara?

K: Birgitta Dahl. Bara för att hon är så fruktansvärt tråkig och ändå ser ut att må bra av det. Det låter som en skön motsägelse, eller hur?

LV: Håller med. Jag får tacka för stunden. Det var kul!

K: Tack själv, din nerd! Nej, jag sa fel. Tjadå!




Hem - Arkiv - Porträtt: Karin Nilsson
Sidan uppdaterad 8 juli 2000