Lite om min tid på Polhemsgynasiet.
Jag kom som en liten flickyngling från högstadiet, närmare betämt Bräckeskolan. Det var en stor förändring när man öppnade porten till gymnasiet. Högstadiet hade varit en period av identitetssökande. Jag trodde jag hade hittat mig, men så var inte fallet.
Första dan i skolan ville jag se respektingivande ut. Antingen tänkte jag gå in som en riktig hårding eller som en snäll flicka. Jag valde det första. Än idag vet inte jag hur andra uppfattade mig, men jag fann i alla fall några sympatiska tjejer i klassen. Jag var helt ny där, kännde inte en kotte. Detta är krävande i sig, men man fann rätt snabbt en plats. Man bytte gäng ibland, försökte finna sin fasta punkt. Under tiden pluggade jag lite, festade som en galning och levde i tron att dessa år var en dans på rosor. Aj. Ettan flöt på, det var kul i skolan, nya ämnen och en annan nivå än på högstadiet. Man mognade så det gjorde ont i kroppen. Helt plötsligt gick man i samma korridorer som " de vuxna i trean". De var de som var respektingivande, inte lilla jag.
Första sommaren och andra året
Första sommarlovet på gymnasiet var här. Det känndes skönt. Det första året hade varit kul men krävande på alla sätt. Jag hade genomgått en personlig förändring.
Sommarlovet sen blev fantastiskt och början i tvåan känndes bra. Nu var det andra som var mindre än jag på skolan och man blev genast en halvmeter högre.
Det jag kommer ihåg från tvåan är tre saker:
Det första är en studieresa som några samhällsklasser gjorde till Stockholm i början av hösten. Dessa tre dagar var jättebra. Jättebra i den bemärkelsen att klassen kom varann en smula närmare, vilket behövdes då.
Det andra är en mer eller mindre lyckad resa till en holländsk stad som utbytesstudent i en vecka. Världens längsta vecka! Oavsett hur veckan var så gav den en erfarenhet om att kunna anpassa sig och kompromissa.
Det tredje är egentligen hela hösten. Jag hade det kämpigt rent personligt, var nere i en depression samtidigt som jag själv ställt väldigt höga krav på mig när det gällde skolan. Krav som jag ens inte snuddade vid under ettans tid. Parallelt med skolan jobbade jag vissa vardagskvällar på posten. Detta var ingen bra tid.
Även den hösten rullade på, i ett sakta tempo. Vintern kom och den med snön. Ljuset jag såg denna höst var våran Åre resa som jag och mina tjejkompisar bokat. Vi skulle åka vecka 7 och även den veckan kom tillslut efter mycket suktande. Alla gråa, hemska och jobbiga dagar försvann. Vi hade världens vecka i Åre. Alla tjejer träffade varsinn kille. Två av oss har kvar dessa än idag, däribland jag.
Våren efter Åre var betydligt ljusare än hösten. Nu var man kär och då går allt mycket lättare. Sommaren kom med stora steg och det var dags att lämna sin kärlek för en tid på landet, där mitt körkort väntade. Körkortet hade jag efter 2 månader och pojkvännen träffade jag efter 1. Vilken total lycka.
Andra sommaren och sista året
Tillbaka för sista gången på Polhem. Ett körkort i ena handen och en underbar pojkvän i den andra kunde inte utgöra en mer lyckad skolstart.
Nu är det redan mitten av november och solen skiner nästan varje dag även om det regnar ute. Denna hösten har varit betydligt lättare än förra och nu ser man fram emot studenten. Men innan jag är där skall det hända mycket. Ytterligare två skidresor, ett FN-rollspel och ett stort specialarbete. Därtill allt annat.
Ettan känns mycket avlägsen. Min personlighet har ändrats markant, man tänker på ett annat sätt och ser världen med nya ögon. Dörren till vxenlivet har jag snuddat vid och snart är jag igenom. Det är på tiden för jag vill lämna skolan. Nu vill jag ut i stora världen.
Innan jag lämnar min trygga skola vill jag tacka alla lärare jag haft som har hjälpt mig på absolut alla bästa sätt. Speciellt tack till Eva Gustafsson, Karin Eriksson och Eva Lemmetti som följt mina första dagar på Polhem till mina sista.
Startsidan