Omkring 1500-talet började den spanska konsten göra sig bemärkt. Under de följande åren åren grundades tre olika skolor, Valenciagruppen, Sevillagruppen och Madridgruppen. Särskilt i de båda sistnmämnda möter man de kända målarna.

Valenciagruppen hämtade inspiration i Italien och Flandern. Pedro Berruguete inledde traditionen med spanska målares besök i Italien. I likhet med många andra spanska målare vid denna tid tillämpade Franciso Ribalta en sträng realism med stora kontraster mellan ljus och skugga. José Ribera, "El Españoleto" (1591-1652) uppnådde stor dramtisk effekt i sina bilder, och hans ljus- och skuggverkningar är mästerliga.

Spaniens störste målare Diego Velázquez (1599-1660), hör till Sevillagruppen, Filip IV utnämnde honom till hovmålare, och med hans monumentala kompositioner kulminerade den förnäma hovkonsten. Bartolomé Esteban Murillo (1617-1682) blev periodens populäre målare med sina många madonnabilder, gripande porträtt och genremålningar särskilt av andalusiskt folkliv.

Madridgruppen och dess mest kända medlem, Francisco Goya (1746-1828), var ett geni och blev en av den moderna konstens stora föregångare. I samma grupp brukar också El Greco "Greken" (1548-1625) placeras, även om han strängt taget stod utanför periodens strömningar.

1900-talet har fostrat många berömda spanska målare. Pablo Picasso (1881-1973) flyttade under inbördeskriget till Frankrike, och därifrån har hans otaliga arbeten spritts över nästan hela världen. Juan Miró (1893-1983) slog sig också ner i Frankrike. Surrealisten Salvador Dalí (1904-1989) tillhör också 1900-talets pionjärer på konstens område.