Huvudstaden Madrid har ungefär 4 miljoner invånare och ligger mitt i landet, i regionen Kastilien (Castilla). Staden grundades på 1560-talet av Filip II och är Spaniens administrativa centrum och säte för regeringen. Under de senaste tjugo åren har Madid utvecklats till en betydande industristad. Industrin är mångsidig, trots att staden i huvudsak saknar naturliga förutsättningar i form av råvarutillgångar.

Det äldre Madrid begränsas i norr av Avenida de José Antonio, allmänt kallad Gran Vía, en gata kantad med affärer, kaféer, biografer och hotell, som är ett av de populäraste flanörstråken. Den allra äldsta delen, med bebyggelse från 1500-talet, ligger söder om Calle Mayor och Puerta del Sol och består av trånga slingrande gator och gränder. I centrum av den gamla staden ligger Plaza Mayor (Stortorget).

De delar av Madrid som har tillkommit senare, präglas framför allt av breda huvudgator, avenyer, och en pompös arkitektur. Under de senaste decenierna har mängder av höghus vuxit upp och stora trafikleder dragits fram genom staden. I utkanterna ligger nya bostadsområden. De attraktivaste områdena ligger norrut, upp emot bergen, och lägenheterna där är mycket dyra. (Någon motsvarighet till våra villaområden finns inte.)

Arbetarkvarteren ligger i allmänhet söder om huvudstaden. Här hittar man också gamla, låga hus, som förut legat i någon by som nu blivit en del av Stor-Madrid. I dessa stadsdelar bor många av dem som invandrar från andra delar av Spanien. De som bor i utkanterna har ofta långt till arbetsplatsen som kan ligga i centrum eller i någon stadsdel på andra sidan av Madrid. Kommunikationerna utanför staden är ofta dåliga och många måste åka både buss och tunnelbana, kanske med flera byten för att komma till sina arbeten.

Otåligheten, tempot och den heta pulsen är stadens kännetecken. I Madrid tycks ingen sova. Nattlivet börjar sent, vid en tidpunkt då många andra europeiska städer tänker slå igen för natten. Att vara trendskapare för hela den spansktalande världen innebär uppoffringar. Statistiken visar att Madrids invånare sover mindre än andra européer. I Madrid gäller La marcha. Dygnet runt. Tempot, lusten och intensiteten är nästan fysiskt påtagliga och sveper dig ohjälpligt med ut i Madridnatten. Så nära himlen man kan komma De Madrid al cielo är ett uttryck man får höra förr eller senare. Det betyder ungefär att Madrid är så nära himlen man kan komma. Staden ligger visserligen 655 m över havet, men uttrycket har giltighet på flera områden. Kulturutbudet i Madrid är ofantligt och kulturmedvetandet bland stadens invånare är stort.

El Escorial är en hel kunglig stad med kloster, två palats, mausoleer och ett museum, en av världen förnämsta arkitektoniska oh konstnärliga sevärdheter. Komplexet är Filip IIs gåva till sig själv och uppfördes till minne av spanjorernas seger över de franska trupperna vid San Quentin 1557. Spaniens ledande arkitekt, Juan de Herrera, var mästare till härligheten, som i första hand skulle vara Filip IIs sommarresidens. Kungen själv dog här 1598, och han är lagd till vila i dynastins gravplats under basilikans altare. I den underjordiska kyrkogården vilar nästan alla Spaniens kungar och drottningar, prinsar och prinsessor från en period på 400 år. Den väldiga byggnaden som mäter 206 X 161 meter står idag med 1200 dörrar, 86 trappor och 2600 fönster. Det är inte det minsta svårt att få en halv dag att gå i El Escoiral.

Pradomuseet är Madrids och hela Spaniens stolthet. Det är gigantiskt och innehåller över 3000 målningar, ett verkligt ymnihetshorn av mästerverk. Det ligger över mänsklig förmåga att klar Prados nästan 100 rum på några timmar. Det är bättre att i förväg välja ut de målningar man vill se. Prado upprättades 1819 och innehåller det yppersta av spansk måleri från 1100-talet till 1700-talet. De spanska kungarna hade stor aptit på konst, och många av de målningar som tillhört dem är utställda här.

Bland museets höjdpunkter är samlingarna av flamländska målare, Bosch, Tizian, Tintoretto Rafael och Veronese. El Greco tar upp ett par rum med sina religiösa målningar. Några av de mest berömda är "Kavaljeren med handen på bröstet", "Treenigheten" och "Herdarnas tillbedjan". I den stora Velázquezsamlingen fångas uppmärksamheten främst av "Las Meninas" "Las Lanzas, som också kallas "Bredas kapitulation", och "De tre vise männen"

Flera rum är vigda åt Goya och samlingen är fördelad på två våningar, där hittar man de båda målningarna av den nakna och den klädda "majan" det vill säga madridflickan.

Nedervåningen inrymmer en stor samling äldre spansk religiös konst, verk av Rubens och Rembrandt och åtskilliga romerska och grekiska skulpturer. Här hänger också omkring 40 av Goyas skisser till den serie gobelänger han komponerade till El Escorial. Skisserna gjordes 1775-91 och ger en levande bild av folklivet på 1700-talet.