Vem är jag?

min första text + uppdatering

Jag är född 1943 i Eskilstuna och bor fortfarande i den staden. Efter 25 år inom vården, tog det stopp.
Kroppen orkade inte mer och jag blev förtidspensionärTyvärr lite för tidigt...jag kände, att jag hade mer att ge.
De sista tio åren jobbade jag på ett demensboende.
Mina intressen är många. Kan nämna några...musik, stenar, att skriva, indianer m.m. Men mest av allt står familjen högst.

Då jag pratar om familjen, blir det extra varmt i hjärtat. Familjen betyder väldigt mycket för mig. Jag måste också säga, att vi har en mycket bra relation till varandra. Jag är lyckligt lottad, som har släkt och familj med stark samhörighetskänsla. Det känns i luften då vi träffas. Det finns inga spänningar, ingen osäkerhet eller avund, inga hårda ord eller elakheter. Kärleken finns där i luften.
Min mamma har lite problem med knäna (använder rollator), ser sämre samt några småkrämpor, men klarar sig själv. Hon är klar i huvudet (nästan klarare än mig, brukar jag säga). Hon betyder väldigt mycket för sina barnbarn och enligt mig, har hon alltid varit en perfekt mamma, mormor och farmor. Nu är hon så lycklig över, att ha fått uppleva det bästa i livet ... att få barnbarnsbarn.
Jag har tre vuxna söner och fyra små barnbarn ... alla fyra är töser födda mellan 1999 och 2003.
Jag måste också nämna mina tre underbara svärdöttrar.
Min bror har två döttrar och den äldsta dottern har två töser, födda -02 och -04.

Ja, detta var lite om min härliga familj.
Min pappa gick bort 1979 och min före detta man (barnens far) avled 1995.

UPPDATERING ... mycket ändrat i mitt liv.

Ja, nu har det gått en tid sedan jag skrev denna sida. Jag har varit dålig på att uppdatera hemsidan.

Nu ser livet lite annorlunda ut. Jag är inte sjukpensionär längre, har fyllt pensionär nu.
Det är väl ingen större skillnad. Enda tanken kring detta är, att tiden går för fort fram.

Den allra största förändringen är ändå att min mamma gått bort. En stor sorg och saknad hos oss alla i familjen. Mamma klarade sig själv sånär på tyngre städning och handlingen. Efter en stor tarmoperation blev hennes krafter mindre, men hon klarade sig själv. På sin 88:onde födelsedag åkte hon in på sjukhus och en vecka senare avled hon. En ny fas i mitt liv...nu är jag den äldste i familjen...en konstig känsla.

Nästa stora förändring kom då äldsta sonen flyttade med sin familj. Det var en stor ändring...de flyttade 20 mil bort,
upp i landet till en stor gård. Bäst med det är, att de flyttade till samma by som min yngsta son bor i.
Så nu bor bröderna i samma trakt. Deras barn, mina fyra barnbarn är samlade och tre av dom går i samma klass
i den lilla skolan. Jag, som ju är pensionär nu, kan åka dit oftare och vara där längre varje gång...härligt.

Nästa

Menyn

©Birgitta Magdic