MIN JULSIDA
Så här inför julen, kom jag på att göra en julsida. Kanske mest för att berätta
lite om hur det var då jag var barn. Jag menar då t.ex. skillnaden med dagens
färdigmat mot 50-talets julmat. Det finns väl ingen av de yngre idag, som vet hur
illa det luktade i köket då mamma lutade lutfisken. Nu köper man lutfisken
i affären, går hem och kokar den. Så gjorde man inte då jag var barn.
Mamma köpte en bit torkad fisk (det var ett stycke, som såg ut som ett barkstycke, grått och stelt). Detta fiskstycke
skulle sedan ligga i lut. Mamma hade receptet nerskrivet i sin handskrivna receptbok, där jag hittade detta.
3-3½ kg fisk...får ligga i vatten en vecka...byt vatten varje dag
Luten : 20 liter vatten, 1 kg släckt kalk, 800 gr soda
Luten slås över fiskbitarna...får stå i fyra dygn...avlutat en vecka
Ja,så fick vi lutfisk. Då fisken låg i lut, då luktade det illa. Både min bror och jag minns doften mycket väl.
Man vande sig vid doften efter några minuter, men det var precis då vi kom hem efter skolan och klev
in genom dörren, som den äckliga lukten kändes i näsborrarna.
Kristyrprydnader hade vi hängde i julgranen då jag var liten.
Nu har jag provat göra sådana. På bilden ovan syns ett av proven.
Även julskinkan förberedde mamma långt i förväg. Så här står det i hennes bok.
8msk salt, 4 msk socker, 1½ msk salpeter ingnides
nästa dag kokas en lag...6 liter vatten, 6 kkp salt, 2 kkp socker
hälles het över skinkan ... färdig efter 1½ vecka
För många år sedan skrev jag ner hur jag minns julhelgerna förr.
Dessa minnen beskriver så bra hur jag känner än idag.
"MIN BARNDOMS JULHELG
Jag är född i början på 40-talet. Min pappa var konditor och mamma hemma fru. De första julhelgerna minns
jag väl inget av, dem har jag bara fått höra talas om. Under mina första fem år, levde mormor och då firades jul hos mormor
och morfar i Arboga. Jag har fått höra, att mormor satte upp mig på bordet, mitt bland alla paket, med orden: "det bästa man
har sätter man på bordet". Jag belönade det med att väta ner bordet. Julklapparna räddades väl snabbt, förmodar jag.
Det blev på senare år, som det kom in några små traditioner under julen. Vad som märktes
först,
var allt städande och fejande. Det var något visst med alla rena, såpskurade trasmattor,
nya gardiner och juldukarna. Lutfisken måste också nämnas. Den köptes torkad och skulle ligga
i lut ett antal dagar. Jag tyckte alltid det luktade så äckligt. Annars började hela huset lukta
rent och fräscht. Dofter från pepparkakor och saffransbröd blandades med lukten från den obligatoriska kålsoppan.
Eftersom pappa arbetade på ett konditori, hade han mycket jobb till alla storhelger.
Han skapade emellertid en tradition hemma. Till varje jul, lånade han mina vattenfärger.
Sedan målade han julmotiv på kakelugnen i stora rummet. Motivet varierade från år till år.
Det kunde vara röd stuga i snöig skog eller något med tomtar. En snygg text; God Jul eller
God Helg, fulländade det hela. Det kändes på ett särskilt sätt i bröstet, när pappa bad om
vattenfärgerna och man satt och följde penselns drag tills motivet var klart. Då var det jul på riktigt.
Jag minns julhelgerna hemma, som något glatt och lyckligt. Det var så ombonat hemma på något vis, en idyll.
Alla väggbonader minns jag så väl. Tänk vad vi fantiserade om dom, min bror, mamma och jag.
Vi gav oss in i bonaden och upplevde allt som hände där. Detta tröttnade vi aldrig på. Vi fantiserade
år efter år och det var lika roligt jämt.
Nyårsafton var en speciell afton med tradition, även den. Då fanns ju inte TV: n
och det är jag glad för. Nu kan jag minnas något utan TV, bara gemenskap och värme.
Mamma köpte hem frukt, godis och sockerdricka. Vi bäddade kökssoffan, dyschan där mina
föräldrar sov, ställde radion på en stol bredvid soffan. Alla ljus släcktes och vid midnatt
låg vi alla fyra, mamma, pappa, min bror och jag, för att lyssna på nyårsdikten och alla
nyårsklockor i radion. Vi skålade i sockerdricka och önskade varandra Gott Nytt År. Därefter
lade vi oss tillrätta igen. Då skulle vi lyssna på nästa program. Föregående års allra mest populära
schlagers spelades upp. Vi låg där i mörkret och mindes de olika låtarna. Dessa nyårsaftnar har alltid
funnits kvar i mitt minne. De var så fulla av värme och gemenskap och jag är glad över att ha fått
uppleva dem. Jag är tacksam mot mina föräldrar, som gett mig sådana ljusa julhelger att minnas.
Min barndoms jul förknippar jag idag med rena mattor, pappas kakelugnsmålningar, julbonaderna, kålsoppan,
ja, julklapparna kommer faktiskt i andra hand. Men det viktigaste var ändå den värme och gemenskap
vi hade inom familjen. Kan vi ge det till våra barn idag?
Kittyboken fick jag julen 1957 och "Vi på vinden" julen 1954
Min bror fick denna Bomba-bok julen 1957
Julaftonen kändes alltid så lång...lång fram till julmaten och julklapparna.
Min bror och jag brukade få den första julklappen redan på morgonen.
Den julklappen var en bok. Då kunde vi ligga och läsa och tiden gick lite fortare.
Under många jular fick min bror boken "Bomba, djungelpojken" och jag fick Kittyböcker.
Vi läste våra böcker och sedan bytte vi bok med varandra.
Denna stjärna har följt mig och min bror genom alla våra jular, ända till förra julen.
Den har hängt i vårt barndomshem alla jular och vi känner stor nostalgi över den.
Mamma undrade ibland, med ett leende, hur det skulle bli den dag hon inte fanns. Vad
skulle vi då göra med stjärnan? Hon visste hur mycket den betydde för oss båda.
Min bror och jag, som nästan aldrig är oense, vi sa bara, att då har vi väl
stjärnan varannan jul. Nog skulle det ordna sig.
Nu hänger stjärnan hos min bror och jag kan gå dit och se den. Och där
hör den hemma. Min bror bor nu nämligen i mammas lägenhet och stjärnan
hänger i taklampan där och där ska den vara.
Startsidan
© Birgitta Magdic
lite om hur det var då jag var barn. Jag menar då t.ex. skillnaden med dagens
färdigmat mot 50-talets julmat. Det finns väl ingen av de yngre idag, som vet hur
illa det luktade i köket då mamma lutade lutfisken. Nu köper man lutfisken
i affären, går hem och kokar den. Så gjorde man inte då jag var barn.
Mamma köpte en bit torkad fisk (det var ett stycke, som såg ut som ett barkstycke, grått och stelt). Detta fiskstycke
skulle sedan ligga i lut. Mamma hade receptet nerskrivet i sin handskrivna receptbok, där jag hittade detta.
Luten : 20 liter vatten, 1 kg släckt kalk, 800 gr soda
Luten slås över fiskbitarna...får stå i fyra dygn...avlutat en vecka
Man vande sig vid doften efter några minuter, men det var precis då vi kom hem efter skolan och klev
in genom dörren, som den äckliga lukten kändes i näsborrarna.
Kristyrprydnader hade vi hängde i julgranen då jag var liten.
Nu har jag provat göra sådana. På bilden ovan syns ett av proven.
8msk salt, 4 msk socker, 1½ msk salpeter ingnides
nästa dag kokas en lag...6 liter vatten, 6 kkp salt, 2 kkp socker
hälles het över skinkan ... färdig efter 1½ vecka
Dessa minnen beskriver så bra hur jag känner än idag.
Jag är född i början på 40-talet. Min pappa var konditor och mamma hemma fru. De första julhelgerna minns
jag väl inget av, dem har jag bara fått höra talas om. Under mina första fem år, levde mormor och då firades jul hos mormor
och morfar i Arboga. Jag har fått höra, att mormor satte upp mig på bordet, mitt bland alla paket, med orden: "det bästa man
har sätter man på bordet". Jag belönade det med att väta ner bordet. Julklapparna räddades väl snabbt, förmodar jag.
Det blev på senare år, som det kom in några små traditioner under julen. Vad som märktes först,Eftersom pappa arbetade på ett konditori, hade han mycket jobb till alla storhelger.
var allt städande och fejande. Det var något visst med alla rena, såpskurade trasmattor,
nya gardiner och juldukarna. Lutfisken måste också nämnas. Den köptes torkad och skulle ligga
i lut ett antal dagar. Jag tyckte alltid det luktade så äckligt. Annars började hela huset lukta
rent och fräscht. Dofter från pepparkakor och saffransbröd blandades med lukten från den obligatoriska kålsoppan.
Han skapade emellertid en tradition hemma. Till varje jul, lånade han mina vattenfärger.
Sedan målade han julmotiv på kakelugnen i stora rummet. Motivet varierade från år till år.
Det kunde vara röd stuga i snöig skog eller något med tomtar. En snygg text; God Jul eller
God Helg, fulländade det hela. Det kändes på ett särskilt sätt i bröstet, när pappa bad om
vattenfärgerna och man satt och följde penselns drag tills motivet var klart. Då var det jul på riktigt.
Jag minns julhelgerna hemma, som något glatt och lyckligt. Det var så ombonat hemma på något vis, en idyll.Nyårsafton var en speciell afton med tradition, även den. Då fanns ju inte TV: n
Alla väggbonader minns jag så väl. Tänk vad vi fantiserade om dom, min bror, mamma och jag.
Vi gav oss in i bonaden och upplevde allt som hände där. Detta tröttnade vi aldrig på. Vi fantiserade
år efter år och det var lika roligt jämt.
och det är jag glad för. Nu kan jag minnas något utan TV, bara gemenskap och värme.
Mamma köpte hem frukt, godis och sockerdricka. Vi bäddade kökssoffan, dyschan där mina
föräldrar sov, ställde radion på en stol bredvid soffan. Alla ljus släcktes och vid midnatt
låg vi alla fyra, mamma, pappa, min bror och jag, för att lyssna på nyårsdikten och alla
nyårsklockor i radion. Vi skålade i sockerdricka och önskade varandra Gott Nytt År. Därefter
lade vi oss tillrätta igen. Då skulle vi lyssna på nästa program. Föregående års allra mest populära
schlagers spelades upp. Vi låg där i mörkret och mindes de olika låtarna. Dessa nyårsaftnar har alltid
funnits kvar i mitt minne. De var så fulla av värme och gemenskap och jag är glad över att ha fått
uppleva dem. Jag är tacksam mot mina föräldrar, som gett mig sådana ljusa julhelger att minnas.
Min barndoms jul förknippar jag idag med rena mattor, pappas kakelugnsmålningar, julbonaderna, kålsoppan,
ja, julklapparna kommer faktiskt i andra hand. Men det viktigaste var ändå den värme och gemenskap
vi hade inom familjen. Kan vi ge det till våra barn idag?
Kittyboken fick jag julen 1957 och "Vi på vinden" julen 1954
Min bror fick denna Bomba-bok julen 1957
Min bror och jag brukade få den första julklappen redan på morgonen.
Den julklappen var en bok. Då kunde vi ligga och läsa och tiden gick lite fortare.
Under många jular fick min bror boken "Bomba, djungelpojken" och jag fick Kittyböcker.
Vi läste våra böcker och sedan bytte vi bok med varandra.
Denna stjärna har följt mig och min bror genom alla våra jular, ända till förra julen.
Den har hängt i vårt barndomshem alla jular och vi känner stor nostalgi över den.
Mamma undrade ibland, med ett leende, hur det skulle bli den dag hon inte fanns. Vad
skulle vi då göra med stjärnan? Hon visste hur mycket den betydde för oss båda.
Min bror och jag, som nästan aldrig är oense, vi sa bara, att då har vi väl
stjärnan varannan jul. Nog skulle det ordna sig.
Nu hänger stjärnan hos min bror och jag kan gå dit och se den. Och där
hör den hemma. Min bror bor nu nämligen i mammas lägenhet och stjärnan
hänger i taklampan där och där ska den vara.
© Birgitta Magdic