Ett foto på huset, som mamma föddes i 1920 och ett när jag fotar gullvivorna hon fick 2007.
Ett foto på huset, som mamma föddes i 1920 och ett när jag fotar gullvivorna hon fick 2007.
Det var den 12 maj 2007 och min mamma fyllde 87 år. Innan jag gick till henne med min hemgjorda tårta,ville jag plocka några gullvivor. Jag visste, att det brukade växa sådana blommor i backen tvärs över gatan.Där hade det förr varit små villaträdgårdar och en och annan trädgårdsväxt kunde fortfarande synas. Förra året var det ont om gullvivor. Jag fick tag på några små, ynkliga blommor, men ändå … det var ju alla fall gullvivor.Dessa blommor är förknippade med mammas födelsedag.
Jag klev in till mamma och räckte fram min gullvivebukett, som i år var stor och kraftig. Och vad gjorde mamma, där hon satt i soffan? Jo, hon visste ju inte riktigt när vi skulle komma, så hon lyssnade på musik under tiden. Vad tror ni det var för musik precis i det ögonblicket som jag kom med min blomsterbukett? Jo, ”just där gullvivan blommar” med Grymlings! Vilket sammanträffande!
Då mamma föddes, bodde mina morföräldrar på en gård i Västmanland. Morfar arbetade på gården. Han hade lånat häst och vagn av godsägaren, för att hämta barnmorskan. Efter min mammas födelse, åkte morfar tillbaks med barnmorskan. På hemvägen stannade han och plockade en stor bukett gullvivor, som då växte i massor omkring gården. Efter den dagen fick min mamma alltid en bukett gullvivor på sin födelsedag.
Under många år var det väl si och så med gullvivebuketter till mammas födelsedagar. Jag visste ju om historien med gullvivor, men det var nog bara någon enstaka gång, som hon fick dessa blommor. Vi pratade ofta om det och då hon själv kunde gå ut i skog och mark, så plockade hon själv gullvivor.
För några år sedan, en dag i maj, besökte vi mammas födelsegård. Gullvivorna blommade för fullt, i massor. I mitt stilla sinne undrade jag, om dessa blommor var uppkomna efter de blommor, som växte där då mamma föddes. Jag kände de historiska vingslagen, då jag beträdde marken, där min morfar en gång i tiden plockade gullvivor till sin fru och den nyfödda bebisen, min mamma.
De sista åren har jag försökt ge mamma gullvivor på födelsedagen. Hon själv förknippar starkt dessa blommor till sin födelsedag och till sin pappa, min morfar. Nu har hon lyssnat på visan ”just där gullvivan blommar” och tycker det stämmer in till fullo på henne. Till och med orden ”ekens blad” finns med och en stor ek växte utanför huset där mamma föddes (eken finns kvar ännu, men huset är borta). De sjunger om ”släktled” i visan … först mammas pappa, som plockar gullvivor och nu jag. Mamma vill gärna, att hennes små barnbarnsbarn ska lära sig visan och sjunga den för henne.
På hennes födelsedag i år, berättade mamma sin historia om gullvivorna för sina barnbarn och vi alla lyssnade tillsammans på Grymlings visa. Mamma vill föra denna tradition vidare till sitt släktled. Hon har nu också uttalat en önskan om, att denna visa vill hon helst av allt ha på sin begravning (den tanken har jag varit inne på, men inte nämnt för någon … det sa jag till mamma och vi var överens … även sådant måste kunna diskuteras anser vi båda).
Min bror var väldigt sentimental denna dag. Han berördes av, att för åttiosju år sedan gick vår morfar och plockade gullvivor … och än idag får mamma gullvivor … och därtill kan vi även lyssna på en visa, som stämmer in så bra. Det jag berördes av var, att i samma stund jag kommer med gullvivor, lyssnar mamma på visan om gullvivor och minns sin pappas alla gullvivebuketter. Ja, gullvivor ska det finnas på mammas födelsedagar och gullvivor kommer alltid att påminna mig om min mamma, alltid.
Detta var alltså maj 2007 och i maj 2008 avled mamma. På hennes begravning spelades "där gullvivan blommar", efter mammas egen önskan.
© Birgitta Magdic maj 2007