Hoppas ni inte blir trötta på mig … men då är det ju bara att låta bli att läsa.
Då jag föddes, 1943, kunde barnen döpas på BB. Då jag fick barn, 1963 och 1964, var det fortfarande så, det var på måndagar. När min yngsta son föddes, 1974, var detta borttaget (så tror jag alla fall, men är inte riktigt säker, kanske någon vet).
På den tiden mamma fick mig, fick inte barnaföderskorna gå ur sängen på en hel vecka. De fick ligga på BB i 10 dagar. Det var på en sal med 8 sängar, som min mamma låg. Då min bror föddes, 1948, låg det åtta mödrar i rummet och två extrasängar stod i mittgången. På natten fick de skjutsa ut en av extrasängarna i korridoren, så nattsköterskan kunde gå sin rond. Då jag skulle döpas kunde alltså inte min mamma vara med på dopet, hon fick ligga kvar i sängen. Personalen hade gjort i ordning oss bebisar och kom in med oss på salen, så mammorna fick se oss. Vi bebisar låg uppradade på en rullbår och efter att mödrarna sett oss skjutsades vi ut till dagrummet.Min pappa skulle bära mig, men han tordes inte lyfta upp mig. ”Hon är ju så liten!”, sa han. En sköterska fick bära fram mig till dopet. På salen hörde mammorna hur de sjöng där ute i dagrummet, ”Tryggare kan ingen vara”. Bebisarna var lindade på den tiden, benen var inte fria. Först hade vi en navelbinda runt magen … sen en tygblöja, som hölls fast av en gördel, en 10 centimeters linda med band att knytas … så en liten skjorta … så lindades vi in på ett speciellt sätt i ett stort tyg, som var ungefär 70 cm. Vid dopet lindades inte hela kroppen in i detta tyg, utan det fick hänga ner lite (skulle ju ersätta dopklänning). Papporna fick köpa med sig doprosor med band, som sattes på utstyrseln (min dopros är sparad, den har jag inom glas och ram … snart 62 år gammal, ni ser den överst på sidan!)Besökstiderna var snålt tilltagna och syskon fick inte komma in på avdelningen. Jag minns faktiskt den dagen, då pappa och jag skulle hämta hem mamma och min lillebror. Jag var då fem år. Utanför entredörren till avdelningen stod det en trälåda. Där satte pappa upp mig och jag fick sitta där, utanför dörren, och vänta på att pappa och mamma kom ut. Inte fanns det pappadagar … pappa fick ta en semesterdag då min bror föddes. Han åkte med mig till mina morföräldrar i Arboga. Sen jobbade han som vanligt under det tio dagar mamma låg på BB.På 60-talet låg jag på BB i en vecka. Vi var sex mödrar på salen. Bebisarna låg i en särskild barnsal. Vi fick bara in våra småttingar vid amningstid. Besökstiden var samma som på de andra avdelningarna. Ingen föräldraledighet, utan pappan jobbade som vanligt, då mamman kom hem från BB. 1964 vet jag alla fall att pappan fick vara med på förlossningen, men jag tror att han fick lov att ta en semesterdag. Tänk så annorlunda det är idag … enskilda salar med bebisarna på rummet … syskon får vara med … föräldraledighet och man får åka hem efter nån dag … suck … vilken skillnad!
© Birgitta Magdic