BÄCKA

Bäcka är en väldigt personlig blandrashund. Hennes mamma är renrasig Australien Cattle Dog och pappan är 50% Australien Cattle Dog och 50% Samojedhund.

Hon är född våren -97. Hon är verkligen en hund som man lägger märke till. Hon är gråmelerad med svart runt ögonen, precis som på en grävling.

Hon har energi som få.

Cattle Dog är en australiensisk vallhund. De är ganska ovanliga i Sverige. Jag tror att det föds ca. 10 valpar/år. Det är tuffa hundar, eftersom de vallar väldigt självständigt i Australien. De förflyttar sej genom att hoppa upp och springa över boskapshjordens ryggar. Det ser man på Bäcka, för hon är fantastiskt smidig. Hon kan i princip hoppa rakt upp.

Cattle Dog är också väldigt nära besläktade med vildhunden Dingo. Det märks också väldigt tydligt, för vi har sällan träffat på en hund som är så bra på att "prata" hundspråk! Hon är precis som en uppslagsbok!

Cattle Dog är väl ingen hund som jag skulle rekommendera som nybörjarhund. De kräver att man är en stark ledare (alltså psykiskt!), för annars så kan de nog bli rätt odrägliga. Man kan och ska inte heller träna kamplust med dem, för då är det lätt att det kan gå överstyr.

Här är det Bäcka som sitter på Pigge och Linns kompis Emma som står bredvid.

Dagbok över Bäckas sjukdom

Måndag 8 juli-02 Vi märkte att Bäcka var lite irriterad i örat. Hon höll örat lite snett och skakade på huvudet, men bara några gånger. 

10/7 Vi tänkte inte mer på det, men då vi var in till veterinären med Mitzy, så frågade vi om Bäcka kunde ha öroninflammation fast hon såg så fin ut inne i örat. Den kunde sitta långt in sa veterinären så hon tyckte att vi skulle prova med Epiotic. Vi gjorde det, men det blev ingen skillnad. 

På fredag 12 juli så skrek Bäcka då Leif skulle sätta på henne halsbandet. Vi märkte att hon hade ont i hela kroppen, men mest magen och hals. På em tog vi henne till en veterinär som trodde att det kunde vara diskbrock, eftersom att hon skrek då veterinären böjde huvudet upp-ner-vänster-höger. Hon tyckte att vi skulle ha sele på henne och låta henne vara i stillhet ett tag och se om det blev bättre. Under helgen blev hon successivt sämre.

15/7 Vi for in med Mitzy till veterinären på måndagsmorgon så fick Bäcka följa med. Då hade hon 40 graders feber och hade så ont att hon kunde inte göra någonting. Ena tassen hade hon så ont i att hon hoppade på tre ben. Hon hade även problem med att tugga. Bäcka hade sån värk i hela kroppen att hon skrek så fort man försökte lyfta henne. Hon fick en dos antibiotika och veterinären sa att om inte febern hade gått ner till kvällen så skulle vi börja att ge henne kortison. På kvällen hade hon fortfarande 40 graders feber. Så då fick hon en dos på 35 mg kortison. Senare på kvällen så tyckte vi att hon verkade lite bättre. 

På tisdag 16/7 så sprang hon ner för trappen och hoppade upp i knät och man kunde lyfta och klia henne hur som helst. Då gav vi henne 20 mg på morgonen och 15 mg på kvällen. Vi ska ge den dosen till onsdag. På torsdag ska vi minska till 15 mg på morgonen och 15 mg på kvällen. 

24/7 Bäcka mår fortfarande helt OK med medicinen! Biverkningarna är att hon blir fruktansvärt törstig och hungrig....Bäcka har också blivit tjock och lite slö. (Det senare gör ju inte alltför mycket då det gäller henne....) På fredag 26/7 ska vi minska kortisonet på kvällen med en halv tablett till 12.5 mg.

9/8 Vi var ut till Storsand, så att hundarna fick simma. På kvällen var Bäcka jättehalt i ett framben! Jag undrar om det har kommit tillbaka?

10/8 Nu är Bäcka som vanligt igen! Jag ringde veterinären och hon sa att om Bäcka har feber, så har det kommit tillbaka och då är det nog inte så mycket att göra åt det. Men hon har ingen feber, så antagligen var det för att hon simmade så mycket...

16/8 Nu är Bäcka nere på 15 mg på morgonen och 5 mg på kvällen, så vi får se hur det går. Hon är då väldigt slö jämfört med hur hon är annars!