Tabell /
ordningar /
bilder
Saxat ur Bonniers FågelguidenGräsand Anas platyrhynchos L 50-60 cm, VS 81-95 cm. Mest välkända anden, och tamankans stamform. Häckar i parker och invid vatten i städer, i näringsrika sjöar, skogsmyrar, vid havskuster osv. Accepterar även minimala klarvatten (gölar, diken). Stannfågel i stora delar av Europa, men flertalet svenska flyttar till Nordsjöländerna under vintern. Boet reds på vitt skilda platser; under buskage, i trädhål, andkojor, på byggnader. FÄLTKÄNNETECKEN Stor, kraftig and. Huvud och näbb stora, stjärt kort. Ser i flykten tung ut med rätt trubbiga och breda vingar; särskilt vid basen, vingslag måttligt raska. Ben orange. Känns ofta igen på storlek, form och mörkblå vingspegel med tydliga vita kanter. - Adult hane i praktdräkt: Huvud buteljgrönt, smal vit halsring, bröst lilatonat brunt, resten av kroppen i huvudsak ljusgrå, aktern svart, mittre stjärtpennorna uppåtkrökta och näbb enfärgat mattgul. - Adult hona: Brunfläckig, hjässa och ögonstreck mörkare så att ljusare ögonbryn antyds. Näbh orange med svart näbbrygg och svart som oregelbnndet går ned på näshmittens sidor. Yttre stjärtpennorna beigevita. Lägg i flykten märke till ljushrun huk och vitaktiga undre vingtäckare. - Adult hane eklips: Lik hona men näbb enfärgat mattgul och hröstet är rostanlupet och mindre tydligt fläckat. Huvudteckning något mer kontrastrik. - Juvenil: Mycket lik adult hona. LÄTEN Talför. Hane har ett dämpat, nasalt, rätt lågt "vähp", ofta upprepat av oroad simmande fågel. Vid uppvaktning av hona en kort vissling "pjy". Honans vanliga kväkande är ljudligt, ofta en eller ett par inledande betonade kväk, resten successivt svagare, "kväh-kväh-kvah-kvah-kva-kva-...". Vid oro kan honan mala på med envetna, lika betonade, glesare "kväh". Början |