Pimpelfiska lake
Nedan: Utrustning / mäska / "bläckfisktub" / ändtackel / fisketekniker
Lake Text saxad ur Norstedts Fiskeskolan Vinterfiske. (Orginalet är bildrikt.)

LakpimpeIfiska dygnet runt

Laken är en av våra få kallvattensfiskar som är mycket aktiva under isen trots mycket låga vattentemperaturer. Den jagar t o m då vattentemperaturen ligger nära +/-O grader. Vilket innebär att den är ett utmärkt pimpelfiskeobjekt under den tid då andra arter är köldstela och svårare att locka till hugg.
Trots att laken räknas till de nattaktiva fiskarna kan man under hela vintern med framgång fiska den under hela dygnet.
Laken är som de flesta fiskarter lätt att fånga på lekplatserna. De har stor aptit och tar för sig av det mesta som luktar och smakar gott. Ja den äter tom sin egen rom. Under lakens lektid är det därför inte ovanligt att rommen rinner ur både mun och ända på en nyfångad lakhona.
Lakens lek infaller i nordligaste Sverige redan i december. I södra Sverige leker den först i mars.
På lekplatserna motar hanen bort alla fiskar oberoende av art från det egna reviret. Det kanske är en förklaring till att de är så lättfångade på lekplatserna.
Leken försiggår inne på de grunda grus- och stenbottnarna samt på undervattensgrynnornas hyllavsatser. Om du under lakpimpelfiske får en lake som det rinner rom och mjölke av, då har du troligen hittat en lekplats och kan därmed räkna med flera lakar inom samma område.
Många anser att laken som matfisk är en kulinarisk läckerhet men tycker samtidigt att den är ful till det yttre. Den påminner till utseendet om bl a malen och släktingen långan som lever i saltvatten. I vissa sammahang benämns laken sötvattenstorsk.
Lakens huvud är platt och kroppen långsmal, den har stor mun full av små tänder. Kroppen är utpräglat marmorerad, vilket gör den till en av de bottenfiskar som har störst möjlighet att kamouflera sig. Brunt och svart är dominerande, men färgerna skiftar beroende på var den uppehåller sig. Huden är försedd med ett speciellt pigment som gör att färgen ändrar sig med den omgivande bottnens färger. Således kan den vara rödaktig, grå och guldbrun med tydligt synlig ljus och bred sidolinje. Den har en skäggtöm under hakan, vilket är vanligt bland torsksläktet. SkäggtÖmmen är ett smakorgan. De tunna tömmarna vid näsöppningen ger den ett säreget utseende. När man tar i den verkar den helt benlös. Skinnet har rudimentära fjälloch är helt täckt med slem.
Allt fler av dagens pimpelfiskare upptäcker tjusningen med att fiska lake från isen. Lakpimpling har gamla anor. På Vänern, Vättern och Hjälmaren (och framförallt Skagern) var det förr i tiden en tradition att pimpelfiska lake. På den tiden satt man och fiskade inne i små stugor "lakakojor" eller "lakabusar". Under sommaren stod de i långa rader utefter stränderna, men så fort isen bar transporterades de ut på speciella kälkar. Då var det en tävlan om att komma först ut på isen med lakabusarna för att få de bästa fiskeplatserna. Ena dagen kunde då Vätterns is vara en stor gnistrande vit isyta så långt ögat nådde och nästa dag kunde det över en natt ha vuxit upp hela små byar med lakakojor på olika områden. Inuti kojan hade man gjort det bekvämt för sig. Längs ena väggen fanns det en väggfast brits på vilken man satt och fiskade genom det upphuggna hålet i kojans mitt. I taket hängde en fotogenlampa som spred både ljus och värme. Där fanns spritkök för tillagning av mat. Många lakfiskare åkte ut till sin lakstuga efter veckans arbete. De hade mat med sig ut så att de kunde tillbringa hela helgen i sina lakstugor, och sov på britsen då fisket var dåligt.
Förr i tiden fiskade man med en så kallad lakkrona. Den bestod av en rund mittyngd, i vilken det satt en ring av fasta enkelkrokar vars spetsar var upptacklade. Någon decimeter ovanför sattes en bit fiskkött. Laken lockade man fram genom att stöta lakkronan mot bottnen. Laken uppfattade både ljudet och doften från fiskköttet, och då den kom fram, försökte den slita loss fiskköttet från den krokbelamrade lakkronan. Då fiskaren uppfattade detta gjorde han ett kraftigt motryck med spöt och laken krokades i underkäken.
Än i dag kan man se en och annan lakabuse ute på någon av dessa våra största insjöar.

Utrustning för lakpimpelfiske

Med tanke på att laken kan väga uppåt 10-12 kg bör du utrusta dig med rejäla fiskedon.

Rejäl fiskeutrustning
Helst utrustar man sig med ett rullförsett pimpelspö i mellanstorleken. Spöklingan bör vara omkring 30 cm lång samt relativt styv. Rullen bör rymma mellan 75-100 meter lina, då laken i vissa större vatten förekommer rikligast på djup som ligger mellan 35 och 40 meter, ja t o m däröver. Bästa fiskelinan för lakpimpling på stora djup är den spunna dacronlinan. Med en sådan krokar man effektivast även på stora djup. Som alternativ kan man använda en dragen stum nylonlina i grovlek 0,35 mm.

Gör stora hål
Hålet genom isen ska vara väl tilltaget. Lämplig borrskärsdiameter är mellan 175 och 200 millimeter. Ett stort hål behövs inte bara därför att laken kan bli kraftig utan också därför att även en lake på ett par kilo kan vara knepig att få upp genom borrhålet. Den snor sig omkring linan på samma sätt som ålen. Får den en chans tar den spjärn med stjärten i istaket vid kanten av borrhålet.

Stora beten
Ändtacklet för ett effektivt lakpimpelfiske består av ett större skeddrag eller lockblänke. Dessa ska fungera som lockbete och kombineras med en agnad enkel- eller trekrok. I lakpimpelfiskesammanhang kan man knappast välja ett för stort skeddrag eller lockblänke. Trekrokens kvalitet och sort är viktig. Bäst är den förtenta, rundböjda med stort avstånd mellan krokspetsarna och krokskaftet. Den bör vara hårdhärdad.

Övrig utrustning
För det nattliga fisket utrustar man sig med en pannlampa av den sort nattorienterarna använder.
En huggkrok kan mycket väl komma till användning för att lyfta upp både små och stora motspänstiga lakar.
Den obligatoriska pristen för avlivning av de fångade lakarna.
Fiskekniven för att rensa fångad fisk samt för att skära filestrimlor.
Agnfisk av något slag. - Samt något att förvara de fångade fiskarna i.

Mäska för lake

Då lakens huvudsakligaste föda består av fiskar av olika slag kan du genom att mäska med delar av fisk locka laken till en bestämd plats.
För mäskblandning behöver du 25-30 mindre abborrar eller någon annan fiskart som du förslagsvis pimpelfiskar upp; några stenar av ett hönsäggs storlek; några tomma enliters mjölkkartonger.
Så här gör du mäskblandningen: Mal abborrarna i en köttkvarn. I botten på varje kartong lägger du en sten och fördelar fiskfärsen lika mellan förpackningarna. Några av abborrarna filear du och skär i centimeterstora bitar. Även de fördelas jämnt i kartongerna. Fyll på vatten och ställ kartongerna i frysboxen.
Några dagar innan man tänker ge sig ut på lakpimpling mäskar man på en lämpligt vald plats i sitt fiskevatten. Ämnar man fiska under dagsljus mäskar man på djupt vatten, förslagsvis i en djuphåla eller i skiljet mellan jämn botten och en djupt liggande undervattensgrynna. Andra lämpliga platser är markerade djupkanter i närheten av ett tillopp eller utanför grundvattnen som består av sand eller sten. För nattpimpelfiske väljer man att mäska upp på de grundare blandbottnarna som består av sten omväxlande med grus och sand, i närheten av mynningsområden, utanför strändernas vassar eller på en undervattensgrynnas hyllavsats, då laken nattetid söker sig in på bytesjakt över grundare bottnar. Men de är även nattetid anträffbara i de djupare delarna.

Bläckfisktub som. . .

Det har visat sig synnerligen effektivt i pimpelfiskesammanhang, bl a efter lake, att några decimeter ovanför lockblänket knyta fast ett rörligt föremål, exempelvis en bläckfiskliknande tub.
För att göra den behöver du: till tuben en örontofs av den sort som är tillverkad på tunna plaströr; till bläckfisken tunn plast (ex bärkasse) i vitt eller annan kulör; sytråd, tejp samt flugbindningslack.

Så här gör du "bläckfisken": Klipp av bärkassen ut en rektangulär bit som är ca 100 mm lång och ca 60-70 mm bred. Klipp ca 50 mm långa och ca 3-4 mm breda fransar längs hela långsidan av plastbiten som nu benämns friserad. Kapa av örontofsens bomullsändar. Fäst en liten bit tejp i den ofriserade ovansidans kant som du sedan sätter fast i ena änden av plaströret. Linda fast runt röret hela den uppklippta plastbiten. Fixera med sytråd utanpå tejpen. Lacka sytrådslindningen med flugbindningslacket två gånger.

Ändtackel för lakpimpelfiske

Börja med att på huvudlinan trä på bläckfisktuben, med fransarna mot linänden. Knyt sedan fast ett lekande som stoppar. I lekandets andra ögla knyter du fast en ca 40 cm lång nylonlinebit i samma grovlek som huvudlinan. För ned bläckfisktuben till lekandet. Där fixerar du den med ett kluvet blyhagel som kläms om linan ovanför tuben. I den korta linänden knyter du fast ett lockblänke från vars nedre fjäderring du tar bort kroken och där du i stället fäster ett beteslås med lekande. I beteslåset kopplar du kroken.
För att man med lockblänket ska åstadkomma mera ljud och rörelseeffekt kopplar man i blänkets nedre fjäderring en s k "flirp" på vardera sida om karbinhakens lekande. Flirparna bryts av från läsk- och ölburksöppnarna. Man borrar så ett 2 mm hål i den smalaste änden, rundar till hörnen med en finhuggen fil och monterar den. Därefter bockas den så att den nedtill svänger en aning utåt.
Lakens smak- och luktsinnen är välutvecklade. Den kan på långa avstånd uppfatta doften från en agnad krok. Laken är glupsk och livnär sig till mycket stor del av allehanda förekommande fiskarter som den med lätthet kan smyga sig på under nattmörkret. Som omväxling äter den även märlkräftor, mjukskaliga kräftor, bönmusslor samt allehanda insektsdjur. Detta innebär att man kan välja mellan olika agn alltifrån maskar, fiskögon, fiskfile, strimlor från olika fiskarter, inälvsdelar, kokt räka m m. Så här skär du ut filestrimlor:
Lägg agnfisken på ena sidan och tvärskär några snitt med 5-6 mm mellanrum ned till ryggbenet. För ner kniven i det bakre snittet, skär framöver utmed ryggbenet så att fiskstrimlorna lossnar.
Så här apterar du filestrimloma:
Dubbelvik strimlan med köttsidorna mot varandra. Stick krokspetsen genom dubbelvikningen och räta ut strimlan på kroken. Enklast går det om man kopplar bort kroken på karbinhaken. Under fiskets gång får man då och då byta agn då det urlakas efter hand.

Fisketekniker

Lakpimpelfiske är ett utpräglat bottenfiske. Man kan också säga att det är ett slags pimpelfiske på känn.
Fisketekniken är enkel och ska utövas både passivt och aktivt. Man börjar med att släppa ned ändtacklet till bottnen så att man får slaklina. Lås linan. Inled fisket med att "slå" lockblänket i bottnen så att bottensörjan virvlar upp. Det åstadkommer man genom att höja spöt ca 3 dm och hastigt sänka det till utgångsläget. Gör så några gånger. Ljud och dofter sprids i omgivningen vilket lockar fram laken till ändtacklet. Med lockblänket liggande på bottnen tar man hem eventuell överskottslina så att linan är sträckt. Därefter övergår man till att några gånger långsamt resa upp lockblänket men med kroken liggande kvar på bottnen.
En annan variant är att med sträckt lina dirredarra med spöhanden. Förmodligen uppfattar laken lockblänket då som ett skadat byte och attackerar det. Hugget mot kroken uppfattas genom en dragning i linan - kroka då direkt!
En tredje variant är att lyfta upp hela ändtacklet ett par meter från bottnen och sedan släppa det samtidigt som man ger löslina. Lockblänket arbetar sig då ut i sidled och lägger sig på bottnen en bit från hålet. Där låter man det ligga stilla ca 1/2 minut. Därefter tar man långsamt hem linan så att ändtacklet "hasar" på bottnen fram till hålet. Om du känner något motstånd, håll då stilla 25-30 sekunder. Kroka därefter direkt! När du fått in ändtacklet till centrum av hålet övergår du till någon av de tidigare beskrivna pimpelfisketeknikerna.
Emellanåt kan man prova att göra en halv minuts paus med ändtacklet stillaliggande, då laken ibland föredrar ett stillaliggande agn. Om man valt att fiska lake på dagen och mäskat upp på grundvattnen, lägger man issörja i borrhålet då lakens ögon är konstruerade för mörkerseende och skyggar för alltför kraftigt i borrhålet nedfallande ljus.
Under dagen står laken ganska stilla. Av den anledningen lönar det sig sällan att fiska alltför länge i ett hål. På natten däremot är laken betydligt aktivare och vidlyftigare i sitt matsökande. Då kan det löna sig att fiska länge i ett hål, särskilt på ett område där man vet det finns lake.
Början