HISTORIA SALEZJANÓW cz.2

(strona w jezyku szwedzkim)

• Salesianer don Boscos - Kongregationens utveckling.
  I Herrens ar 1859, den 18 december, kl. 21. 00 samlas i den helige Frans Sales oratorium i prästen Giovanni Boscos rum följande personer: Giovanni Bosco, prästen Vittorio Alsonatti, diakonen Angela Savio, subdiakonen Mikele Rua… Alla samlades i samma avsikt: de ville bevara och främja den anda av kärlek till nästan som behövs för att arbeta i orationerna bland de mest utsatta och utslagna ungdomarna...

Vid grundadet av en orden spelar grundarens avsikt, erfarenhet och organisationsförmaga en avgörande roll, men när vi läser om en ordens tillkomst kan vi känna Guds handlande som ofta överstiger var föreställningsförmaga. Don Bosco hade planerat allt pa bästa sätt, men att denna orden överhuvudtaget grundades och fick sa stor framgang är helt obegripligt för nagon som inte kan tro pa guds medverkan. Protokollet fran det konstituerande sammanträdet för "Det fromma salesianska sällskapet" (societas salesianorum - latin) berättar:

I Herrens ar 1859, den 18 december, kl. 21. 00 samlas i den helige Frans Sales oratorium i prästen Giovanni Boscos rum följande personer: Giovanni Bosco, prästen Vittorio Alsonatti, diakonen Angela Savio, subdiakonen Mikele Rua… Alla samlades i samma avsikt: de ville bevara och främja den anda av kärlek till nästan som behövs för att arbeta i orationerna bland de mest utsatta och utslagna ungdomarna, som i dessa oroliga och farliga tider frestas pa tusentals olika sätt och som är i fara att förlora sin tro pa Gud. Därför beslöt de församlade att grunda ett sällskap eller en förening för ömsesidig hjälp pa vägen mot frälsningen och med uppgiften att till Guds ära arbeta för de människornas frälsning som är i särskild behov av uppfostran och undervisning.

Det "Fromma Salesianska Sällskapet" som kongregationen kallades fran början eller "Salesianer Don Boscos" (SDB), som den kallas nu, godkändes av kyrkan 1869 och ordensregeln approberades 1874. Mycket av det Don Bosco ville när det gällde hans orden gick inte att genomföra. Hans orden hade blivit en institution med klara och fasta föreskrifter. I stället för att medlemmarna skulle ga med uppkavlade skjortärmar, som Don Bosco önskat sig, fick hans präster bära sekularprästens dräkt, men bröderna fick bära civila kläder.
När det gällde gemensamma tiderna för bön och gudstjänst hade Rom givit med sig. Det var inte sa mycket som krävdes pa det omradet och de föreskrivna gemensamma bönerna och andaktsövningarna var enkelt utformade sa att även pojkarna skulle kunna delta i dem. Arbetet bland ungdomarna, salesianernas ständiga närvaro bland dem och liv tillsammans med dem blev salesianerna speciella "bön".

Salesianerna skulle vara fria för sitt apostolat bland ungdomarna och ungdomarna skulle kunna leva tillsammans med salesianerna som i en familj. Till slut blev Don Bosco ända nagot av en revolutionär, eftersom varje ordensgrundade egentligen är en revolution inom kyrkan - kyrkans svar pa aktuella problem. Den nya orden växte förvanansvärt snabbt, först i Italien, men redan 1875 grundades fem hus i Frankrike, tva i Spanien, ett i London och ett i Liege. Samma ar sändes tio salesianer till Argentina och bara 10 ar senare fanns det ordensprovinser i Argentina, Chile, Ecuador, Uruguay och Brasilien.
Vid Don Boscos död 1888 fanns salesianer i 37 olika länder över hela världen och inom bara 14 ar hade hans orden blivit den tredje största manliga orden i kyrkan.

Don Bosco ägnade mycket tid intresse at alla som stödde hans verk med bön och gavor eller ocksa genom att i hans anda ta hand om fattiga och utsatta ungdomar. Han försökte knyta dem till sitt verk och grundade därför 1876 "Föreningen för de Salesianska Medarbetarna", som är salesianernas tredje orden. Manga inflytelserika personer som hade följt Don Boscos insatser för de fattiga pojkarna och blivit imponerade av hans stora framgangar försökte fa honom att börja nagot liknande för fattiga flickor. Don Bosco och salesianerna insag att denna önskan var berättigad. Kyrkoherde Domeniko Pestarino, som var salesiansk medarbetare, föreslog Don Bosco att ta kontakt med en ung kvinna i hans församling, Maria Mazzarello, som han pa det varmaste rekommenderade.

Don Bosco förstod att Maria var den rätta kvinnan för denna stora uppgift och tillsammans med henne grundade han en systerkongregation som fick namnet "Döttrar till Maria de kristnas hjälp" som för det mesta kallas för Don Bosco systrar. Denna orden är helt självständig men pa grund av den gemensamma grundaren, samma andlighet och malsättning tilhör denna orden den "Salesianska Familjen". Även denna kongregation växte väldigt snabbt redan under Don Boscos och Maria Mazzarellos tid och är i dag den näst största kvinnliga orden i kyrkan.
Det far nog sägas att Don Bosco och hans orden började atervinna terräng bland framförallt det enkla folket som kyrkan hade förlorat i strid med olika politiska ideologier och system. Ordens inriktning och arbetssätt var uppenbarligen kyrkans rätta svar pa tidens politiska och sociala fragor och problem.