HISTORIA SALEZJANÓW cz.1

(strona w jezyku szwedzkim)

• Giovanni Bosco
  En allmän översikt över Don Boscos liv med särskild hänsyn tagen till omständigheterna som ledde till kongregationens grundade.

Giovanni Bosco föddes den 16 augusti 1815 i Becchi, en liten by inte langt fran Torino i Norra Italien. Han var det tredje barnet till enkla, fattiga italienska bönder. Knappt tva ar gammal förlorade han sin far och det blev moderns uppgift att ensam försörja sig och sina tre söner. Margareta Bosco var en stark och from kvinna som med sig djupa religiositet starkt präglade den lille Giovannis utveckling. Giovannis önskan att bli präst präglade ganska tidigt hans göranden och latanden. Men fastän Giovanni var begavad och visade sig vara väldigt intresserad av att läsa fanns det varken tid eller pengar till utbildning utan redan vid mycket unga ar fick han bidra till familjens uppehälle. Personlig bön och deltagandet i församlingens gudstjänster var naturliga behov för pojken och tydligen kraftkällan som hjälpte honom att övervinna besvikelser och motgangar utan att förlora sitt mal ur sikte.
I visioner, som han själv alltid kallade för drömmar, tycktes han fa ledning pa vägen mot det mal han senare skulle uppna. Hans mammas uppfostran resulterade bland annat i en mycket utpräglad, naturlig Mariafromhet. Maria visade sig ofta i Giovannis "drömmar" och under hela sitt liv var Giovanni Bosco övertygad om Marias särskilda ledning och beskydd, en övertygelse som till stor del bidrog till hans senare framgangar.

Giovanni maste har varit en mycket glad och charmig pojke som hade lätt att fa kontakt med sina medmänniskor, unga och gamla. Byns barn och ungdomar hade inga svarigheter att acceptera honom som sin ledare. Den intelligente och sportige pojken försökte engagera dem i positiva fritidssysselsätningar och väcka deras intresse för religion och kyrka. Det berättas att han lärde sig olika konster av resande trollkonstnärer och cirkusartister som han sedan tränade tills han kunde bjuda byns befolkning pa föreställningar. Som "betalning" för sina uppträdanden lär han ha krävt gemensam bön och gudstjänstbesök.
En präst i grannbyn, som hade upptäckt pojkens lysande intelligens och djupa fromhet, erbjöd Giovanni privatundervisning. Alltsa började han läsa hos prästen och förbereda sig för sin senare skolgang. Vid 16 ars alder kunde han äntligen börja skolan i Castelnuovo d'Asti, en liten stad nära Torino. Giovanni var mycket äldre än de andra pojkarna i klassen. De sag ner pa honom eftersom han kom fran landet och mycket enkla förhallanden. Men fastän skolaren i Castelnuovo d'Asti blev en besvärlig tid för Giovanni gav han inte upp.
Vid sidan om skolan fick han arbeta för sitt uppehälle. Han tog arbete hos olika hantverksmästare som alltid tyckte om sin "lärling", eftersom han var intresserad , skicklig och arbetsam. För Giovanni skulle de kunskaper och färdigheter han pa detta sätt förvärvade senare visa sig vara till stor nytta.
Han fortsatte sina studier pa gymnasieskolan i Chieri, 12 kilometer utanför Torino, tog studenten med ett utmärkt slutbetyg och började läsa filosofi och teologi pa prästseminariet. Pa seminariet blev han snart uppskattad och omtyckt av saväl professorer som medstudenter pa grund av sitt skarpa intellekt, sin hjälpsamhet, sin glädje och naturliga fromhet. Under aren pa seminariet fattade Giovanni tyckte för ett helgon som han vid sidan om Moaria började anropa som sitt speciella skyddshelgon. Den helige Francois de Sales blev Giovannis förebild som teolog, präst och själavardare.

Innan Giovanni Bosco började sina studier var hans värld rätt sa liten och han visste inte mycket om de nya ideerna och politiska händelserna som skakade och förändrade det italienska samhället och manga människors liv. Giovanni hade under aren gjort manga erfarenheter när det gällde enkla människor livsvillkor och deras förväntningar pa livet. Nu, när hans horisont vidgades och hans blev medveten om tidens stora problem var det just dessa erfarenheter och insikter som väckte hans intresse för sociala fragor och fick honom att intressera sig för och sätta sig in i de olika filosofiska teorierna och politiska ideerna och systemen. Och han började fundera över kyrkans roll i samhället.

Vid Giovanni Boscos tid var Torino centrum för saväl Italiens politiska nyordning som för dess industrialisering. Han upplevde hur liberalismen, som stod för Italiens nyordning och enande upplöste de gamla strukturerna och spred filosofiska och sociala ideer som hade sitt ursprung i en trosfientlig och antikyrklig grundhallning. Kyrkan ansags vara framatskridandets fiende. Giovanni Boscos svar var inte ett reaktionärt fördömande av liberalismens teser och inte heller kampen mot det nya till varje pris utan han försökte visa religionens positiva krafter och kyrkans möjligheter att göra nagot mot missförhallandena som även de liberala politikerna kämpade mot. De mest inflytelserika politikerna i Italien var präglade av den moderna rationalismen och positivismen.
Karl Marx, samtida med Giovanni Bosco , och uppväxt i en borgerlig och traditionell judisk miljö, tog sig an arbetsklassens problem som teoretiker och föreslog i sina skrifter förändring genom revolution och kamp mot den bestaende ordningen. Religion och kyrka var enligt hans uppfattning de verkligt stora hindren pa väg mot ett klasslöst samhälle.
Giovanni Bosco, uppväxt i en fattig bondefamilj, trodde däremot inte revolutionen vara den rätta vägen till en varaktig förändring. Som en handlingens man sökte han lösningen för de stora social problemen i en reformation där religion och kyrka var grunden och kraften för förnyelse och utveckling.
Den 5 juni 1841 blev Giovanni Bosco i Torino vigt till präst och kallades nu för Don Bosco. Redan under sina studiear och sedan under den första tiden som själavardare i storstaden sag Don Bosco frukterna som växte ur liberalismens, nationalismens och rationalismens praktiserade ideer.
Han kom till övertygelsen att vuxna människor hade det väldigt svart att överge en gang antagna ideer och inlärda beteenden pa grund av en viss intellektuell orörlighet, självgodhet och personlig skuld, medan ungdomar var fortfarande flexibla, öppna för nya ideer och beredda att ändra sig och engagera sig för nagot de ansag vara riktigt och bra.
Alltsa lag nyckeln till förändring och förnyelse av samhället och dess strukturer i att uppfostra och leda ungdomarna pa rätt sätt. Därför Satsade Don Bosco i första hand pa ungdomen. Torino var da staden som drog människor till sig, staden i händelsernas centrum, staden som utvecklades till en stor industristad, en utveckling som lovade arbete och utbildning. Men manga nyinflyttade upptäckte snart att deras liv och framtidsutsikter inte alls hade blivit bättre. Mest illa for ungdomarna. Utan utbildning och förbildenser utnyttjades de som billig, tillfällig arbetskraft. Utan familj var de helt utlämnade at en hard och fientlig omvärld, offer för politiska agitatorer och omoraliska affärsmän.

Don Bosco började ta sig an de mest utsatta och fattiga pojkarna. Han bjöd dem husrum och mat för dagen, försökte skaffa dem arbetsplatser hos lämpliga hantverksmästare som var beredda att utbilda dem och han upprättade de första lörlingskontrakten. Det blev allt fler pojkar som sökte sig till Don Bosco. Han var tvungen att hyra större lokaler och hämta sin mor, "Mamma Margareta", som hjälp. Han lyckades ocksa vinna med hjälpare bland stadens präster och lekmän. Pa söndagarna sag man denne "märklige" Don Bosco vandra ut ur staden med manga pojkar, springa i kapp med dem eller spela fotboll. Manga, inte minst hans medbröder, betraktade den unge prästen och hans förehavanden med stor misstänksamhet. Men det fanns ännu fler som beundrade honom och lät sig engageras av honom.
Don Bosco hade klart för sig att om hans insatser skulle vara meningsfulla i längden och hans pojkar fa en realistisk chans att klara sig sa maste de fa en solid utbildning. Han och hans medarbetare började undervisa pojkarna pa kvällarna i alla viktiga ämnen. Pojkarna fick teoretisk undervisning i respektive hantverk, hjälp att utveckla och förbättra sin arbetsteknik och de särskilt begavade förbereddes för sitt intagningsprov till gymnasieskolan - men framförallt fick pojkarna undervisning och fördjupning i troskunskap.
I en tid da nya politiska ideer förändrade människornas livsvillkor och nya livsaskadningar skapade oro och förvirring behövde ungdomarna en säker och trygg grund att sta och bygga pa.
Grunden var för Don Bosco den kristna tron och tryggheten fanns enligt honom i kyrkans gemenskap. Därför var mässan det centrala i Don Boscos arbete för och med ungdomarna och varje dags höjdpunkt. En viktig funktion i pojkarnas uppfostran och utveckling hade ocksa den regelbundna bikten. Don Boscos verk blev alltmera uppmärksammat och uppskattat även utanför Torino.
Det var ofta just de politikerna som var kända för sin kamp mot kyrkan och dess inflytande i samhället, till exempel ministrarna Ratazzi och Cavour, som var beredda att hjälpa Don Bosco och stödja hans verk. I honom sag de en präst som var beredd att ta sitt ansvar för svaga i samhället, som var orolig för ungdomarnas framtid precis som de. Don Bosco fragade inte efter livsaskadning eller politisk tillhörighet när det gällde att hjälpa ungdomarna.

Ar 1858 mötte Don Bosco paven Pius IX. Fran första ögonblicket fattade paven tyckte för denne enkle präst som var sa uppfylld av kärlek till kyrkan och sa engagerad i sitt apostolat bland ungdomarna. Ju längre paven kände Don Bosco desto mer uppskattade han honom för hans klokhets och lojalitets skull. Pa grund av Don Boscos goda förbindelser med flera inflytelserika politiker och hans vänskapliga förhallande till paven blev han senare ofta anlitat som medlare mellan statsmakten och Vatikanen.
För att strukturera sitt verk och ge det en framtid tänkte Don Bosco pa att grunda en religiös gemenskap där medarbetare, präster, lekmän och pojkarna skulle kunna vara medlemmar - nagon slags sekularinstitut. Men paven som var medveten om Don Boscos karisma och insag hans betydelse för kyrkan föreslog honom att grunda en orden och lovade honom allt sitt stöd.
Don Bosco var inte särskild glad över denna utveckling, eftersom han var medveten om en institutions förlamande effekt pa en verksamhet av den typ han bedrev. Dessutom insag han vilka svarigheter det skulle bli att grunda en orden i en tid där de politiska makthavarna i sin kamp mot kyrkan upplöste det ena klostret efter det andra och tog manga sociala inrättningar ifran kyrkan.

Men pavens önskan var för Don Bosco liksom en befallning. Det Visade sig sedan att de politikerna som med alla medel försökte försvaga kyrkans makt och inflytande i samhället var just de som hjälpte Don Bosco att undanröja svarigheterna när det gällde att grunda hans orden.