| Min
folkmusikaliska bakgrund |
 |
|
Min
musiksida handlar mest om folkmusik och om en period av mitt musikaliska
liv som jag gärna tänker tillbaka på. Men jag drömmer
naturligtvis om att få tid att ta upp mitt nyckelharpsspel,
både på den klangfulla kromatiska harpan och den surrande
silverbasharpan med borduntonen. |
| Kromatisk
nyckelharpa |
|
|
I femton år
arbetade jag som musiklärare och hade också musiken som hobby.
Mitt första instrument var piano. Jag lärde mig också
cello och kontrabas. Dessa stråkinstrument trakterade jag både
i orkestrar och i mindre ensembler.
| När
jag lämnade mitt arbetet som musiklärare övergick
jag till att spela folkmusik, gå på spelkurser och spelmansstämmor.
För att lära mig mer tog jag privatlektioner på
fiol och senare på nyckelharpa. Ditte Andersson, en mycket
duktig uppländsk spelman och folkmusikpedagog, blev min lärare.
. |
|
 |
|
Stämskruvarna
på silverbasharpan
|
Den folkmusikgrupp
som jag spelade med stod för musiken till ortens folkdanslag. Gruppen
ordnade dessutom egna danskvällar.
Hur
vi med stråkarna skulle få de dansande att "lyfta"
från dansgolvet
fick vi lära oss av Nils Presto, spelman och dansinstruktör
inom Svenska Ungdomsringen.
| Under
80-talet bodde jag alltså i hjärtat av Uppland, i trakterna
av nyckelharpans vagga, där folkmusiken var levande och många
legendariska spelmän fortfarande var aktiva. Eric Sahlström
var hemma hos oss med sin harpa vid flera tillfällen. Även
Curt Tallroth kom på besök. Likaså lärde Anton
Jernberg oss flera av sina låtar. Leif Alpsjö instruerade
med jämna mellanrum vårt spelgäng och förmedlade
Viksta-Lasses musik och sång. Vid kurser och stämmorna
fick vi jag tillfälle att spela med och lära av spelmän
som Ceylon Wallin, Bosse Larsson och Olov Johansson (i gruppen Väsen).
Folkmusiken blev en del av mitt liv, vilket den säkert inte
hade blivit om jag bott kvar i Stockholm. |
|
Eric Sahlström
på besök
|
Instrumenten
 |
| Silverbasharpa |
Att
någorlunda behärska fioltekniken krävde mycket övning
och tid. Men till
slut kunde jag inte bärga mig, utan nyfikenheten på nyckelharpan
tog överhanden och jag lärde mig snabbt att spela detta instrument.
Bertil Persson,
som vunnit många instrumentbyggartävlingar i Österbybruk,
byggde min kromatiska nyckelharpa, som fick
toppbetyg vid den årliga bedömningen.
 |
|
Under
en folkmusikvecka i Falun inhandlade jag min suggestivt surrande
silverbasharpa av Björn Björn, instrumentbyggare och spelman,
numera även "Världsmästare" på nyckelharpa.
Harpan har han byggt som en kopia av ett äldre instrument. |
| Silverbasens
"knavrar" (nycklar) |
Folklig
dans
Jag
dansade själv också, för en spelman som vet
hur dansen går hittar rytmen lättare. Det är roligt
också! Jag
gick danskurser i Falun och
på
Skeppsholmsgården
i Stockholm.
På så
sätt tränade jag upp min känsla för polska, pols,
schottisvarianter, polkett, hamburska och mycket mer.
De senaste åren
har jag spelat till en folkdansförening, KUR, på deras träningar
och till deras midsommardans ute på Sillvik i närheten av
Hallunda.