Olika sorters lim

Animaliskt varmlim Animaliskt lim är det lim som skall användas i första hand när man restaurerar/konserverar äldre möbler. Anledningarna är enkla, det är reversibelt (går lätt att ta bort) och det var det lim som användes (man tillför ej något nytt). Synonymer till animaliskt varmlim är hudlim, draglim, benlim, kaklim, pärllim, "klövalim", hornlim och "gammalt snickarlim". Det har producerats som kakor, pärlor, kuber, granulater, pulver och väv. Och som namnet säger tillverkas det av djurdelar. Hudlim: Relativt flexibelt. Tillverkas av hudar från garverier. Är och har varit det vanligaste limmet. Harlim: Rel. flex. används främst av förgyllare. Tillverkas av kaniner. Benlim: Används ibland av musikbyggare. Man brukar säga att animaliska limmets dåliga ryckte uppstod när man började använda benlimmet i större omfattning sent 1800-tal - början 1900. Sen- brosklim: Vid svårare fanerrivningar som exempelvis kraftigt svängda ytor, klot m.m. Klöv-hornlim: Liknande sen-brosklim. Störlim/husblås: Detta lim framställs av störens simblåsa. Har ansetts vara det starkaste limmet som existerar. Varmlim tillreds på följande sätt: Först ska limmet svälla i kallt vatten. Sedan värms det i vattenbad så att det får en lagom (sirapsliknande) konsistens. Limmet kan spädas med lite varmt vatten. Gelatin är en mer renad varmlimskvalitet. Gammalt varmlim löses med vatten. Ej tillrett varmlim förvaras torrt. Fisklim: Kallflytande. Tillverkas av ben, fjäll och rester. Torkar bara, gelatinerar ej som varmlimmet gör. Cellulosalim Cellulosalim (tapetklister) är ett bra lim för papper, men det hemlagade mjöllimmet rekommenderas för finare arbeten med känsligt papper. "Hobbylim" Den vanligaste typen av s.k. hobbylim är cellulosabaserade och acetonlöslig t.ex. Karlssons klister. Limmet är bra för många material, speciellt för keramik. Det fäster inte så bra metaller och glas, men på små och lätta föremål går det bra. Bostiks hobbylim för hårda material är ett bra lim för glas. Ej bra till trä. Kontaktlim Kontaktlim är ett plastbaserat lim som är elastiskt även sedan det torkat. Limfogen blir tjock och ful och limmet bör inte användas annat än när man måste ha en böjlig limfog, t.ex. i läder som ska användas. Limmet kan tas bort med thinner, toluol eller färgborttagningsmedel. Mjöllim Av vetemjöl och vatten tillreder man ett bra lim för papper. Papper är mycket känsligt för syror, och de missfärgande tillsatser som kan finnas i lim. Vetemjöl däremot är tillförlitligt. Limmet tillreds på följande sätt: Rör ihop vetemjöl och kallt vatten till en gröt som är fri från klumpar. Häll under omrörning på kokt, hett vatten så att blandningen får en lättflytande konsistens fri från klumpar. Låt blandningen sjuda i ung. 10 min., helst i vattenbad. När blandningen svalnat är den färdig att användas. Limmet kan förvaras några dagar i kylskåp. När det har surnat är det obrukbart. Modernt trälim (vinylhartslim) Det vanligaste trälimmet numera är det plastbaserade vinylhartslimmet. Ett känt fabrikat är Cascol. Det går att förtunna med vatten. När det torkat är det mycket svårlöst, men utsätts limfogen för fukt under en längre tid släpper limmet. Färgborttagningsmedel luckrar upp limmet, men man måste skrapa bort det. Vinylhartslim bör som regel inte användas till äldre möbler. Naturharts Kolifonium kan användas för att t.ex. fästa skaftet på ett bestick. Kolifonium smälter vid ung. +120 grader C. Tvåkomponentslim Tvåkomponentslim, även kallat epoxylim, är en härdplast. Limmet består av en bas och en härdare i var sin tub. När bas och härdare blandas stelnar blandningen genom en kemisk reaktion. Blandningen görs på en icke sugande skiva. Tvåkomponentslim skiljer sig från andra lim, dels genom att det inte lufttorkar, dels genom att det inte krymper när det stelnar. Att det inte behöver luft för att stelna gör limmet lämpligt för vissa sorters jobb, som att t.ex limma skaftet på ett bestick. När delarna trycks ihop går de ju ofta ihop så att luften får svårt att komma in. Att det inte krymper gör att det kan användas som spackel för stora fyllningar. Att lösa upp en limfog är svårt, ibland omöjligt. Limmet förlorar limeffekt och blir sprött när det utsätts för mer än cirka +150 grader C. Man kan få limmet att släppa , t.o.m. på keramik och glas, om man försiktigt värmer fogen med en tunn gaslåga. Metoden bör dock inte provas på gamla, värdefulla föremål. Det krävs rutin och känsla för materialet. Tvåkomponentlim är bra för metaller. Det kan ibland ersätta lödning. Metallpulver (koppar, silver,guldbrons) kan blandas i för att fyllningen skall få metallutseende. Tvåkomponetslim kan vara bra till porslin, stengods, glas och sten när det behövs en stark fog. Vid limning av vitt porslin och ofärgat, klart glas ska man ha i minnet att nästan alla tvåkomponentslim gulnar med tiden. Sammanfattningsvis rekommenderas användning av tvåkomponentslim så sällan som möjligt till äldre möbler.