Den Svarta noshörningen eller spetsnoshörningen som den också kallas var i det närmaste utrotad p g a tjuvjakt. Närmare hälften av alla noshörningshorn som säljs varje år säljs till Jemen, där de snids till traditionella dolkar. Detta är också högt värderade statussymboler för unga män som får en så kallad jambiyyadolk för att markera inträdet i vuxenvärlden. Man tillverkar också dryckeskrus av hornen. Hornet som inte är av ben utan består av långa sammanväxta hår tros också kunna bota en rad olika sjukdomar såsom malaria och epilepsi. Enligt västerländska forskare ligger det ingen sanning i dessa påståenden. Det kan dock ge vissa positiva effekter på grund av att den sjuke har positiva förväntningar på medlet.

Det är inte bara i Asien som hornen används i medisinskt syfte utan varje år säljs produkter framställda av hornen till öst och västvärlden. Det finns en stor marknad för män som tror att pulveriserat noshörningshorn kan bota t ex impotens.

I ett desperat försök att stoppa tjuvjakten inleddes i början av 1990-talet operation "avhorning" i Simbabwe. Man sövde ner Noshörningarna och sågade av hornen. Detta är dyrt och behöver upprepas eftersom hornen växer ca sex centimeter/ år.Det är ett krävande och farligt arbete som dessutom stressar djuren och gör att deras enda försvarsmedel tas bort. Men en levande noshörning utan horn är bättre än en död. Nationalparkerna har anställda vakter som ska skydda djuren men der är dyrt och det är svårt att täcka av så stora arealer som det vanligtvis rör sig om.

Hittills har nästan alla försök att rädda noshörningarna misslyckats. WWF fortsätter att utöva påtryckningar mot de viktigaste importländernas regeringar men detta utan vidare resultat.

Hoppet är dock inte ute för noshörningarna i Afrika. Under 1999 ökade antalet vita och svarta noshörningar för första gången på 20 år. Det se däremot värre ut för de tre arterna i Asien där endast 2500 exemplar finns kvar.