Elefant


Det finns idag två arter av elefant. Afrikansk elefant och indisk eller som den också kallas asiatisk elefant. Den afrikanska elefanten delas in i två underarter, savannelefant och skogselefant. Den indiska delas in i tre underarter, egentlig indisk elefant, ceylonelefant och sydöstasiatisk elefant. Elefanten är det idag största landlevande djuret och kan väga upp till 6 ton. Elefanter håller samman i grupper bestående av en vuxen hanne, honor och ungdjur.

 

Jord av elefanter på den afrikanska savannen. (Foto: Per Aronsson) Om gruppernas sammansättning rubbas genom upprepad tjuvjakt finns det en risk att unga djur slår sig samman och lever rövare. Biologer i Sydafrika har upptäckt att föräldralösa elefanter tenderar att uppföra sig som värstingar. Upptäckten gjordes i nationalparken Pilanesberg i Transval där man släppt ut elefantungar som blivit föräldralösa. Man hittade döda noshörningar i parken men det fanns inga tecken på att de dödats av människor. De 19 noshörningarnas död var ett mysterium ända tills man upptäckte att det var elefanterna som gått till attack. Lösningen på problemet blev att placera in de unga elefanterna i jordar av äldre elefanter som fick agera som förebilder och fostrare. Ett annat problem i o m att allt färre elefanter får leva tillräckligt länge, är att de inte hinner fortplanta sig. En elefanthane fortplantar sig oftast inte förrän vid 30 års ålder.

 

Den indiska elefanten är precis som den afrika jagad för dess betar trots att dessa är mycket mindre än på de afrikanska elefanten. Men den indiska elefanten är också hotad på flera andra sätt. När skogarna där elefanterna lever krymper tvingas de ut på böndernas plantager. Elefanterna blir stressade och i många fall farliga. Bönderna svarar genom att sätta upp fällor som sällan dödar men ofta skada elefanterna. En skadad elefant blir ännu farligare för bönderna och det hela är inne i en ond cirkel. Många indiska elefanter fångas in för att leva som arbetsdjur. Det går ofta till på så sätt att man binder elefanten med benen isär och låter den stå och svälta så i några dagar, varefter dressyren börjar. Man låter de infångade vilda elefanterna gå mellan två tama elefanter och så småningom accepterar de sitt nya liv.

 

Handel med elfenben
Under CITES-mötet 1989 placerades den afrikanska elefanten i bilaga 1. Från och med 1990 tillåts ingen internationell handel med elefantprodukter i något medlemsland. Handeln föll i o m detta samman. Under 1997 gavs Zimbabwe, Botswana och Namibia tillstånd att sälja sina respektive lager av obearbetade elfenben i en engångskvot på 59 ton, det skulle säljas till Japan men fick aldrig återsäljas. 1999 såldes ca 50 ton av detta lager till japanska köpare. Även andra länder fick tillstånd att sälja av sina lager. Eftersom det är svårt att skilja på lagligt och olagligt elfenben har det varit svårt att kontrollera handeln. Handeln med lagliga betar har också lett till att många ilegala handlare tror att det är tillåtet att sälja elfenben i vissa länder och att det snart kommer att gälla i hela världen.
I en artickel WWF EKO - Världsnaturfondens tidning (NR 3 2000) kan man läsa om Daniel Stiles som gjort en undersökning i några Afrikanska länder. Han fann över 44 000 föremål tillverkade av elfenben. Detta trots att det på de flesta platser är förbjudet. Det är dock inte lika många turister som köper elfenben idag som förut, pg a att många turister blivit rädda eller upplysta om tjuvjakt via medier i deras hemland. Detta medför att marknaden sjunkit och med den priserna. Detta kan ju ses som positivt men många smugglar istället ut elfenben till utlandet. Inbakade i lera, gömda i spannmålssäckar eller i bagaget i hopp om att inte bli upptäckta.

Elefantens bete består av ben som växer livet ut

Flera bedömare tror att det finns en risk att det blir en ny massaker, liknande den på 1980- talet då hundratusentals elefanter dödades. På 1980- talet minskade antalet elefanter i Afrika från 1,3 miljoner till knappt 600 000 på grund av tjuvskytte.