|
Regalskeppet Vasa sjunker 1628 befann sig Sverige i krig med Polen. Den svenske kungen, Gustav II Adolf, låg i fält och slogs i den polska provinsen Preussen. Polens kung hette Sigismund, och han gjorde anspråk på den svenska kronan. Sverige rustade därför upp sitt försvar. Våren 1628 hade den svenska stormaktsflottans stolthet, regalskeppet Vasa, utrustad med 64 kanoner, byggts färdigt på varvet ute på Blasieholmen i Stockholm. Efter att ha skeppets flyttats till kajen nedanför slottet Tre Kronor rustades skeppet under våren och sommaren. Kanonerna togs ombord, likaså barlast och proviant. 70 meter långt, 11,7 meter brett och en vikt på 1300 ton gjorde Vasa till ett av världens största krigsskepp under sin tid. Den 31 juli var arbetet med rustningen klar. Jungfrufärden bestämdes till den 10 augusti. Söndagen den 10 augusti "mellan klockan tre och fyra" var det då äntligen dags. Det med skulpturer rikt smyckade skeppet kastade loss från stranden nedanför slottet och stycke för stycke rodde man ut med Vasas storankare fram mot nuvarande Slussen. Där satte man segel, men innan det hade man redan lagt märke till att skeppet var förvånansvärt ostadigt. Befälet hade varit medveten om det i flera dagar efter den serie krängningsprov man gjort. Men man hade hållit masken, ingen vågade i det här läget påstå att "världens största krigsskepp" var rena ynkedomen! I höjd med Stadsgården sattes fyra segel. Redan nu märkte man att skeppet var svårmanövrerat. "Hon ville inte gå bi eller lyda rodret i förstone". Med kanonerna skjöt man nu svensk lösen, och de tusentals människor som samlats uppe på södra bergen för att bevittna skeppets avfärd hurrade. Vid Tegelviken kom plötsligt ett byigt vindkast. Skeppet krängde över "åt läbord". Slagsidan ökade för varje sekund. Redan nu slickade vågorna det lägsta batteridäckets kanonportar, som stod öppna efter den salut man sköt nyss! Fälttygmästaren sprang nu ner under däck. Han förstod att enda chansen att häva krängningen var att dra över läsidans kanoner åt lovart. Men det var inget lätt jobb, var och en av skeppets 64 kanoner vägde över ett ton! Artillerister och båtsmän började slita med kanonerna, men de lyckades inte rubba dem. Slagsidan var för kraftig och krängningen ökade för varje sekund. Plötsligt hördes skrik från trossdäck och andra batteridäck; vattnet forsade in genom de öppna kanonportarna. Vid klockan fem på eftermiddagen den 10 augusti 1628 var katastrofen på Strömmen ett faktum. Örlogsskeppet Vasa sjönk till botten. Det "kom emot Beckholmen, där det alldeles föll på sida med vattnet in genom skottportarna till dess det så sakta gick till botten med stående sigill, flaggor och allt...", stod det i ett brev till kungen. Ett femtiotal personer uppges ha drunknat. Åren 1663-64 bärgade dykare 53 av kanonerna, men sedan föll olycksplatsen i glömska. Marinteknikern och privatforskaren Anders Franzén lokaliserade vraket 1956 och 1961 lyckades man bärga Vasa. Vasa är idag världens äldsta bevarade krigsfartyg. Skeppet och de många föremålen är av stort sjöhistoriskt och konstvetenskapligt intresse och ger en unik inblick i vardagslivet på 1600-talet. Vasa förvarades tidigare vid det provisoriska Wasavarvet, men idag kan skeppet beskådas på Vasamuseet på Djurgården i Stockholm, som uppfördes 1987-90 |