Sten Sture d.y. (Sten Svantesson Sture), ca 1492-1520, riksföreståndare 1512-20.

Son till Svante Nilsson Sture. Redan i tonåren ledde Sten Sture med framgång militära uppdrag i faderns kamp mot kung Hans. Vid faderns död satte han sig i besittning av dennes slottslän och vann allmogen på sin sida. Härigenom lyckades han manövrera ut rådets kandidat i riksföreståndarvalet - Erik Trolle.

Han antog namnet Sture, så han hette Sten Svantesson Sture istället för Sten Svantesson Natt och Dag. Han anslöt också till den tidigare förda sturepolitiken - en allians av allmoge, bergsmän och borgare mot rådsaristokratin. Hans styre har karaktäriserats som "folklig diktatur". Han lät avsättas oppositionens ledare, ärkebiskop Gustav Trolle, och riva dennes borg Stäket. För detta blev han och hans anhängare bannlysta av påven.

Den nye unionskungen Kristian II:s invasion stoppades i slaget vid Brännkyrka 1518. Kristian återkom 1520 via Halland och i slaget på Åsundens is sårades Sten Sture svårt av en kanonkula och avled några dagar senare. I samband med Stockholms blodbad lät Kristian gräva upp hans lik och bränna det.