Sten Sture d.ä. (Sten Gustavsson Sture) ca 1440-1503, riksföreståndare 1470-97, 1501-03.

Sten Sture var släkt med Karl Knutsson, och vid dennes död 1470 tog han makten och erkändes som riksföreståndare. Med en här sammansatt av allmoge från södra Sverige, bergsmän från Dalarna och borgare från Stockholm besegrade han unionskungen Kristian I i slaget på Brunkeberg. Den till synes märkliga sammansättningen av stridskrafter betingades av gemensamma ekonomiska intressen - en fri handel på Östersjön med jordbruksprodukter och järn. Efter segern uppdrog Sten Sture åt Bernt Notke att göra en staty, helgad åt S:t Göran i vars namn striden vunnits.

Sin maktställning försökte Sten Sture befästa genom att med hänsynslösa metoder utöka sitt personliga godsinnehav och få kontroll över slottslänen. Oppositionen med kyrkan i spetsen inkallade 1497 kung Hans från Danmark (Kristian I:s son) och Sten Sture avgick som riksföreståndare.

År 1501 förklarade stormännen kung Hans avsatt och man valde på nytt Sten Sture till riksföreståndare. Han avled 1503. Av den Nationalistiska propagandan har Sten Sture utmålats som en ljusgestalt likt Engelbrekt. En tveksam skönmålning, tycker många. Viktigare än det inrikespolitiska spelet under hans tid är att Uppsala universitet grundades 1477 och att den förste boktryckaren inkallades 1480.