Magnus Ladulås 1240-90, kung 1275-90.

Magnus var Birger jarls andre son och benämndes enligt tidens namnskick Magnus Birgersson. Tillnamnet Ladulås användes inte under hans livstid, utan dyker upp sent 1400-tal. Det finns två förklaringar till detta namn. En förklaring är att det syftar på hans förbud mot våldgästning, med andra ord han satte lås för bondens lada. Den andra teorin är att det är en försvenskning av namnet Ladislaus. Magnus fick titeln hertig av Svealand av sin far och erhöll Södermanland med Nyköpingshus fäste som län. Han försökte ta makten från sin bror, kung Valdemar, och besegrade honom i slaget vid Hova 1275. Samma år valdes han till kung vid Mora stenar.

Magnus fullföljde sin fars politik att stärka kungens och kyrkans ställning. Vid ett möte på Alsnöhus 1280 (på Adelsö i Mälaren) införde han det världsliga frälset. d.v.s. skattefrihet för den som kunde ställa en tungt beväpnad ryttare i kungens tjänst. Detta blev ursprunget till adeln i Sverige. Klassamhället, med två privilegierade stånd, adeln och kyrkan, har således sina rötter i 1200-talet. Magnus inrättade också riksrådet med kanslern, drotsen och marsken som främsta medlemmar.

Den gamla ledungsavgiften, som var avsedd till underhåll av kungens flotta, ersattes med en skatt på jordinnehav. Kyrkans ställning stärktes och Magnus grundade Klara kloster och gav frikostiga donationer till Gråmunkekyrkan (nuvarande Riddarholmskyrkan), där han blev den förste kung som fick sin grav.