Magnus Eriksson 1316-74, kung i Sverige 1319-64, kung i Norge 1319-43.

Magnus Eriksson var son till Birger Magnussons bror, hertig Erik Magnusson. Han kröntes till kung som treåring vid mora stenar. Hans morfar var kung i Norge och hade gått bort någon månad tidigare, varför Magnus även blev vald till kung i Norge.

Första delen av hans regering blev lyckosam. Han var grundaren till den allmänna landslagen och stadslagen, som bär hans namn. Han avskaffade också träldomen 1335.

Den andra delen av hans regering blev kaotisk, och den förbättrdes inte av digerdödens härjningar. Han förvärvade skåne 1332 och fick betala en massa (ca 34 000 mark silver). Han företog två kostsamma korståg till Ryssland, och när han inte kunde betala försökte han dra in gods från kyrkan och adeln, vilket väckte missnöje. Den heliga Birgitta drev en mycket hätsk propaganda mot kungen, och hans drottning Blanka av Namur.

Han utmålades av Birgitta som homosexuell, därav tillnamnet Smek. Sönderslitande inbördeskrig i omgångar mot sina söner Erik (som var svensk tronföljare), och Håkan (som blev norsk kung 1343) och olika stormannagrupper och den danske kungen Valdemar Atterdags inblandning resulterade i att han avsattes 1364 och fänslades.

Hans tyska systerson Albrekt av Mecklenburg blandade sig också i. Han omkom vid ett skeppsbrott utanför Bergen 1374. Sonen Erik var då redan död, medan hans son Håkan i Norge överlevde fadern i sex år.