Karl X Gustav 1622-60, kung 1654-60.

Karl X Gustav var son till pfalzgreven Johan Kazimir och Karl IX:s dotter Katarina (Gustav II Adolfs syster). Fadern hade gått i Gustav II Adolfs tjänst och fått Stegeborgs slott i förläning. Där växte Karl Gustav upp och så småningom också hans kusin drottning Kristina, vars mor Maria Eleonora fråntagits ansvaret för dotterns uppfostran. Karl Gustav och Kristina hade mycket varma känslor för varandra och var ett tag hemligt förlovade. Kristina bröt senare förbindelsen men vänskapen bestod.

När drottning Kristinas planer på abdikation tog form vet man inte, men hon började tidigt att försöka få kusinen erkänd som tronföljare och 1649 hade hon drivit igenom sin vilja. År 1650 blev Karl Gustav hertig och arvfurste. Eftersom han kände olust för sin ställning vid hovet tillbringade han sin mesta tid på sitt hertigdöme Öland. Hans stora svaghet för mat och dryck förvandlade den från början spenslige ynglingen till den korpulente man vi möter på alla porträtt.

År 1654 abdikerade Kristina och Karl Gustav blev kung.

Karl X Gustav var militär och krig präglade hans tid som Sveriges kung. Vid hans trontillträde var landets ekonomi mycket svag. Kristina hade utan blick för konsekvenserna donerat så mycket jord till adeln, att rikets inkomster var helt otillräckliga. De ofrälse stånden krävde en reduktion, dvs. en återgång av förläningarna till kronan. En viss reduktion, den s.k. fjärdepartsräftsen, kom till stånd vid riksdagen 1655, men förverkligandet av beslutet rann mer eller mindre ut i sanden. Det blev i första hand de utrikespolitiska problemen som tog kungens energi i anspråk. Ryssarna trängde fram i Litauen och den polske kungen Johan Kasimir vägrade att ge upp sina anspråk på Livland och Sveriges krona. Karl Gustavs plan var att besegra Polen och annektera Preussen eller "sjökanten" som det kallades i Sverige. Härigenom skulle man binda samman rikets baltiska och tyska delar med varandra. År 1655 började kriget.

Karl Gustav intog både Warszava och Kraków, men trots alla militära framgångar nåddes inget avgörande. De svenska resurserna var för små. Andra makter lade sig i striden och Karl Gustavs ställning blev vansklig. När Danmark förklarade Sverige krig 1657 lämnade kungen och hans armé den trassliga situationen i Polen. Marschen gick genom Nordtyskland till Jylland som ockuperades. Tack vare den ovanligt stränga kölden kunde kungen föra sin armé på isarna över Stora och Lilla Bält till Själland, där de överrumplade danskarna tvingades till fred i Roskilde 1658. I freden fick Sverige Skåne, Blekinge, Halland, Bohuslän, Trondheims län och Bornholm.

Redan ett halvt år senare förklarade Karl Gustav Danmark krig. Som skäl angavs att danskarna sölade med att uppfylla fredsbestämmelserna men sanningen var att kungens planer hade ändrats. Han ville erövra hela Danmark. Kriget körde dock fast. Belägringen av Köpenhamn blev ingen framgång och en holländsk flotta kom danskarna till undsättning. Kungen sammankallade en riksdag i Göteborg för att förmå ständerna att ge honom större resurser till kriget och där avled Karl Gustav hastigt. I den följande freden fick Sverige lämna tillbaka Trondheims län och Bornholm.

Karl X Gustav var begåvad, energisk och djärv. Han hade ett drag av spelare, vilket tåget över Bälten vittnar om. Han hade 1654 gift sig med Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp och de fick ett barn - sonen Karl (XI). Vid Karl Gustavs begravning deltog hans kusin drottning Kristina som då var på ett oväntat och ovälkommet besök i sitt gamla hemland.