|
Hästslakten i Helsingborg Den 28 februari 1710 stod slaget vid Helsingborg mellan Sverige och Danmark. Svenskarna segrade enkelt, eftersom danskarnas kavalleri var underlägset. 4 000 danskar hade stupat, 2 600 hade blivit tillfångatagna, 1000 sårade hade lyckats ta sig tillbaka in i staden. Tillståndet hos danskarna var allvarligt. Inte för att man fruktade en stormning från de belägrande svenskarna, utan för att fältsjukan, en febersjukdom som gav kräkningar, härjade. Stanken blev vidrigare för varje dag som gick och varje dag angreps allt fler - och dog - av sjukan. Danskarna beslöt sig nu för att med skepp åka över till Helsingör. Men hästarna hade de inte tid att ta ombord. Det fanns inte heller möjlighet att rädda alla magasin som lagts upp i staden. Då fick danskarna en idé. De skulle ställa till med världens största hästslakt! Fem, sex tusen hästar skulle skjutas ihjäl och lämnas i de förbannade svenskarnas väg! Soldater med hästar ställdes upp på gatorna i staden. På en given order drog soldaterna sina pistoler, förde mynningen mot hästarnas huvuden och tryckte av. - Fram med kniven nu, sa en dansk kompanichef. Det finns ingenting som de avskyr så mycket som döda hästar. Nu tar ni knivarna och sprätter upp buken på era döda hästar. När svenskarna kommer ska de finna en slaktbod i vartenda hus. Sagt och gjort. Tarmar och andra inälvor vällde ut. Hästarna släpades sedan in på gårdarna. Uppfinningsrikedomen var stor. Man vräkte hästar i brunnar, slängde dem i källare och hissade upp dem på foderskullen. Därefter skulle alla förråd tömmas. Mjöl och spannmål östes över gator och torg, där hästspillningen tidigare låg i högar. Sedan övergav den danska armén staden Helsingborg och svensk mark. Dagen därpå tågade general Stenbock in i staden - och det var ingen vacker syn han och hans trupper möttes av! Ingen ville rensa staden från alla hästkadavren. Soldaterna vägrade, rådsherrarna i staden likaså. Stadens invånare hade slängt ut de döda hästkropparna från sina kvarter och ut på gatorna. Men mer än så gjorde de inte. Då tog man de fattigaste männens hustrur och barn som gisslan! Om inte männen genast började köra de döda hästarna från gatorna och ner i havet skulle först en kvinna skjutas, sedan ett barn, sedan en kvinna och så vidare. Inför det hotet gav dessa fattiga män med sig. Renhållningsarbetet pågick i flera veckor. När våren kom var det mesta som vanligt igen i Helsingborg. |