Fredrik I 1676-1751, kung 1720-51.Fredrik var lantgreve av Hessen och hade i ungdomen utmärkt sig som en modig och duglig militär. Han hade deltagit i spanska tronföljdskriget under hertigen av Marlboroughs befäl. Han var änkling när han 1715 gifte sig med Karl XII:s syster Ulrika Eleonora. Kungen utnämnde honom till generalissimus i den svenska krigsmakten.När Karl XII stupade den 30 november 1718 lät Fredrik dela ut krigskassan bland officerarna, avbryta fälttåget och delvis upplösa armén. När hans maka Ulrika Eleonora blivit drottning försökte hon få Fredrik utsedd till medregent, vilket riksdagen vägrade. I stället abdikerade hon och maken blev vald till kung sedan han godkänt 1720 års regeringsform. I den nya regeringsformen avskaffades enväldet helt. Kungens makt inskränktes till två röster och utslagsröst i rådet, vars främste ledamot var kanslipresidenten. Rådets ledamöter kunde avskedas av ständerna. Riksdagen fick i praktiken makten över skatterna, finanserna och lagstiftningen och rätt att granska ämbetsverkens skötsel. Frihetstiden hade tagit sin början. Det fanns en allmän längtan efter fred. Sverige förhandlade inte längre ur en styrkeposition. Ryssarna härjade längs landets kuster Den gamla svenska taktiken att spela ut motståndarna mot varandra misslyckades och frederna blev hårda. Sverige miste tullfriheten i Öresund, Hannover fick Bremen och Verden, Preussen fick delar av Pommern och Ryssland fick delar av Karelen, Viborgs län, Ingermanland, Estland, Livland, Ösel och Dagö. Fredrik fick skulden för de hårda frederna - han ansågs ha offrat svenskt territorium för att säkra tronföljden för eventuella efterkommande. Kungen tappade alltmer intresse för rikets skötsel och ägnade sig i större utsträckning åt sina personliga intressen - jakt, vällevnad och erotik. Hans öppna förbindelse med Hedvig Taube väckte generande uppmärksamhet. Med henne hade han fyra barn. Hon upphöjdes till romersk riksgrevinna med namnet von Hessenstein. År 1751 avled Fredrik av slaganfall (Rätt åt honom, tycker jag). |