E w å

Talade med sin vän och stallbroder Olle Östlund att vid hans,Jannes,hädanfärd vore ingen annan än Olle betrodd att köra honom till graven. Men det skulle ej vara någon likfärd i den vanliga gråtmilda takten. -"Naij,strajt uld ed go,ju strajdera dyess wilder". ("Nej,fort skulle det gå,ju fortare desto bättre".) Önskan blev uppfylld. När Jannes hade dött var det i värsta föresfallet på våren och Olle körde kistan med släden i grus och sten,så gnistorna yrde som eldkvastar om medarna.

Skulle till skogen och Anders skulle frakta mjölkkrukan på cykeln. Lars var med i församlingen och fick därför ej bruka några allt för kraftiga uttryck. Rätt som det var krånglade det så att mjölkkrukan stjälptes upp och ned. "Å fe-e-n!" utbrast Anders. "Ja sannerligen!" instämde Lars.

K.E

Ed ir ie rangen jän, sagd Rangd Per	Ja vaik åv on do, sagd Viker Ulov	Nai al du sent knaiv ov on, sagt Kniv Per	O ir fer gruäv, sagd Gruäpär Ulov
Det är en rönn här, sa Rönn Per	Ja vik av den då, sa Viker Olov	Ska du inte skära av den, sa Kniv Per	Hon är för grov, sa Grovper Olov

K.F Andersson mera känd som Spritt-Karl,höll auktion i Klitten och därvid utropades bl.a en s.k stenbjörn,d.v.s en enhjulig kärra som användes bl.a för transport av stora stenar o.dyl. Andersson som kunde konsten att tala för varorna ville kanske passa tillfället att ge "vargarna" en liten pik och sade: "Nu wet int ig um ittad ir ien warg eld ien röv. "Ed ir ien warg framoni og ien röv attoni". ("Nu vet inte jag om detta är en varg eller en räv." "Det är en varg fram och en räv bak".) Svarade en röst ur den församlade hopen av klittkarlar.

Som fått sig en fästerman från annan ort prisade för sina flickbekanta dennes överlägsenhet framför älvdalspojkarna. För att ge riktigt eftertryck åt sina lovord gjorde hon det vanskliga försöket att i sitt tal inlägga en del mera ovanliga ord och sade bl.a "An ir uvljuät- - -effektiv." ("Han är väldigt - - -effektiv.")

S.

Klittpojkarna voro i farten en julhelg och festade om. Det flög i dem att de skulle "et julnoter"("ut i julnatten")och även Hurtig skulle med fastän hans gumma spjärnade emot. Väl i släden kom hon ut och fattade med händerna i slädens handtag. Hurtig skrek: -"Åkir påjker,so netir upp kelingljuotn". ("Åk pojkar, så ni nöter upp käringen")

Då Per sålt skogen till bolagen så ansåg han sig ha råd företaga en turistresa.Alltnog så stoppade Per på sig en duktig reskassa och tog sin enda son med sig för att han också skulle få se,huru landet såg ut utanför byn Klitten. Resan ställdes söder ut till Falun,men hurvida han stannade norr eller söder om denna stad,vet ej berättaren.
Då han varit borta en vecka,så hade reskassan på något konstigt sätt helt tagit slut,och Per visste ej huru och på vad sätt han med son skulle taga sig hem. Nu voro goda råd dyra. Efter många om och men gick han in till en bonde,beklagade sin nöd och erbjöd honom sin son som hypotek eller pant,om denne ville hjälpa honom med ett lån till respengar så pass att han solo tog sig hem till Älvdalen efter en ny reskassa. Bonden gick in och Per fick det lilla lånet.
Då han kom hem gick han till Nygren i Näset och beklagade för honom sin nöd och bad att få låna 200 kronor,så att han kunde resa åter och lösa igen sin son. Lånet beviljades,och Per gav sig iväg med ny reskassa,glad i hågen,och återkom efter några dagar helbregda med sin kärälskelige son.

A.G.N

Källa: Skansvakten