Vi lever idag i en värld där nationsgränser får mindre och mindre betydelse. Detta ger oss enorma möjligheter men också betydande utmaningar. Frågan om hur vi skall tackla globaliseringen tror jag blir avgörande för att vi skall kunna komma närmare de grundvärderingar som den socialdemokratiska politiken vilar på. Jag är en varm anhängare av det Europeiska samarbetet inom EU, detta är ett bra sätt att bredda det demokratiska inflytandet över Europas utveckling. Jag vill också att vi snarast möjligt tar steget in i EMU,s tredje fas, den gemensamma valutan.

Men världen består av mer än Europa. Här gäller det för oss att värna det goda anseende som Sverige och Svensk socialdemokrati har. Vi bör skyndsamt höja vårt U-landsbistånd så att vi kan uppnå målet om 1 procent av BNP till den fattiga delen av världen. Det kan inte vara för mycket begärt. Det är också viktigt att Sverige är pådrivande i en reformering av FN. Som det ser ut nu bygger det på att segrarmakterna i andra världskriget har en priviligierad ställning. Detta måste komma till förändring. Vidare måste FN bli bättre på att hantera den nya sortens konflikter som inte i första hand utspelar sig mellan stater utan snarare inom stater.

I Sverige behöver vi inse dels att omvärlden förändras och att nya krav ställs på oss, och dels att framtidens utmaningar ställer sina krav. Vi måste inse nödvändigheten av samverkan mellan olika intressen. Inte minst på arbetsmarknaden och inom näringslivet. Vi måste förmå att möta de krav om kompetens och kunskap som behövs för att vi skall behålla vår konkurrenskraft. Och vi måste förstå att det inte längre finns några "svenska" företag som för evigt kommer att sina huvudkontor här. Detta har nog inte sin grund i att vi har för höga skatter på aktieutdelning utan snarare på att arbetskraft och kapital nu rör sig fritt över gränserna. Vad vi behöver för att möta detta är en välutbildad arbetskraft som kan leva i ett samhälle som ger dem möjlighet att växa som människor.

För att uppnå det senare måste vi nog också inse att dagens medborgare ställer högre krav på inflytande över sin egen vardag. Många känner idag en vanmakt och därför vänder man samhället och demokratin ryggen. Vi måste åter börja ge enskilda människor mer inflytande. Det handlar dock inte om högerns snack om valfrihet, vilket inte ger mer inflytande än att man kan ta sitt pick och pack och gå om det inte passar. Nej det handlar t.ex. om att ge brukare av samhällsservice en rejäl möjlighet att påverka dess utformning.

Men det grundläggande för all gemensam verksamhet är att vi har ett fungerande näringsliv. Endast genom en stark och uthållig tillväxt får vi möjligheter att förbättra vår levnadsstandard. För att nå den tillväxten krävs att vi bättre än idag kan samverka mellan staten och näringslivet, i form av arbetsmarknadens parter. Vi måste ha ett klimat där företag kan växa och utvecklas men ingenting är vunnet om man skapar detta till priset av sämre skola och omsorg.

Den stora utmaning för framtiden blir att hitta formerna för detta. Formerna för hur denna samverkan skall se ut. Målet bör ju ändå vara klart. Vi behöver ha ett samhälle för alla där alla känner sig delaktiga. Inte bara de som har det bäst ställt och inte heller bara de som har det sämst ställt utan alla. Den generella välfärden har ju den fördelen att alla får bidraga och alla får del. Det passar bra med mina värderingar, och dessutom ger det ett gott klimat i samhället där utanförskapet minimeras och det därigenom skapas förutsättningar för alla människor att växa.