|
|
|
|
Historia Egenskaper Aktiviteter FCI Standard Skötselråd Cotonernas ursprung och historiaRasen Coton de Tuléar uppkom på Madagaskar runt 1600-talet och kommer från en forntida europeisk ras som heter Barbet. En liten korthårig ättling till Barbet, ”Bichon Tenerife” kom till Kanarieöarna med spanjorerna. Tenerifen gav upphov till den moderna Medelhavs Maltesern, Malteser (hemland: Centrala Medelhavsområdet),den franska lilla lejonhunden (the French Petit Lion Dog) Löwchen (hemland: Frankrike), Bichon à poil frisé Bichon Frise, (hemland: Belgien/Frankrike), Bolognesen (hemland: Italien), Bichon Havanesen (hemland: Västra Medelhavsregionen) och Coton de Tuléar (hemland: Frankrike). Tenerifen, som nu är utdöd, kom till Indiska Oceanöarna Mauritius och Reunion med sjömän under 1500- och 1600-talen. Enligt sägnen räddades ett antal små vita hundar iland på Reunion efter att flera fartyg strandat under hård storm på Indiska Oceanen. I mer eller mindre vilt tillstånd lär de små vita hundarna ha överlevt och förökat sig i djungeln, för att så småningom blandas med lokala hundtyper. Sjömän fångade in vildhundarna och tog dem i bruk. Rasen fick en lång bomullsliknade päls och kallades ”Coton de Reunion”. Coton de Reunion var en värdefull ägodel och följde med handelsmän, sändebud och pirater på deras resor. Dessa små hundar var utmärkta både som sällskap och råttfångare på fartygen. På detta sätt kom även några individer till Madagaskar. Coton de Reunion är utdöda men Coton de Tuléar, deras ättlingar, hittades vid staden Tuléar, som var pirat- och slavhandelshamnen på Madagaskar under 1600-talet. Användningsområdet för de nyupptäckta hundarna var brett och de visade sig ha flera talanger. Cotonen kom att tjäna som gårds-, vakt- och vallhund runt Tuléar. De har även omnämnts som jakthund. I vilt tillstånd var de tvungna att jaga för att överleva. De har troligen även lärt sig att gräva efter småkryp i jorden. Idag gräver hundarna gärna efter daggmaskar, man ser också att de sitter och lyssnar på samma sätt som fåglar. En av de mer säregna arbetsuppgifterna var rollen som lockfågel för krokodiler. Hundarna vallade boskapen runt krokodilrika vattendrag. Det innebar alltid en risk att vattna kreaturen vid flodstranden, för att inte tala om att ta sig över. Cotonen, eller cotonerna för de var ofta fler, vallade fram boskapen till vadstället. Därefter sprang de små hundarna iväg längs flodstranden, hoppade och skuttade under vilda skall. Cotonernas lek väckte krokodilernas intresse och tamboskapen kunde dricka sitt vatten eller förflytta sig till andra stranden i trygg förvissning om att kräldjuren var fullt upptagna med att undersöka de lustiga små hundarnas uppträdande. Att på detta sätt underhålla flodens värsta rovdjur var ingen ofarlig syssla. De hundar som inte var tillräckligt viga och snabba blev inte gamla. De som å andra sidan klarade sig bidrog till att skapa dagens bild av den ideala Cotonen vars fysik garanterar kvickhet och rörlighet. Att Cotonen klarade detta beror på att den kan hoppa rakt upp och vända 190 grader i luften och är snabb och smidig. Hundarna användes sen som gåvor till högt stående personer på ön, och blev snabbt kungens favorit. Rasen blev snabbt känd som ”den kungliga hunden av Madagaskar”. Under många år var det bara tillåtet för adliga att äga en Coton de Tuléar. I slutet av 1800-talet blev Madagaskar en fransk koloni. Även de franska kolonisterna till sig denna underbara hund och tog den med sig till Frankrike. Det dröjde dock till 1950-talet innan rasen lät höra talas om sig utanför hemlandet. Cotonen är Madagaskars officiella hundras och har även fått äran att pryda ett frimärke. 1971 erkände Federation Cynologique Internationale, FCI, Coton de Tuléar som en ovanligt ren ras. FCI är den internationella kennelorganisationen till vilken flertalet kennelklubbar i Europa är anslutna. Rasen blev snabbt mycket populär och Madagaskar utarmades snabbt på sina hundar, vilket gör att Cotonen tyvärr hotas av utrotning där. Numera råder dock exportstopp för att bevara rasen på ön. Till Sverige importerades de första hundarna 1991. Samma år föddes den första svenska kullen.
|