Ledarskap
Detta är en inte alldeles enkel fråga? Hur man ska vara som ledare beror på i vilket sammanhang man befinner sig. Du kan inte agera helt på samma sätt bland seniorer som bland barn. I yngre pojk- och flicklag behöver du förmodligen vara mer auktoritär än i t ex ett seniorlag, beroende på att både kunskapsnivån och förmågan till självbestämmande och lagdemokrati är lägre. Det blir lätt kaos och oreda om du inte är auktoritär till en viss grad. Min krönika kommer fortsättningsvis att inrikta sig främst på ledarskap bland seniorer, eftersom jag har min absolut största erfarenhet därifrån och att jag också har mer kunskap där.

I många elitlag är uppgifterna ofta uppdelade bland olika tränare som har sitt specialområde. En person kan sköta försäsongsträningen (den fysiska uppbyggnaden), en annan lägger upp träningen under säsong, medan en tredje sköter matchningen (där jag tror man ska besitta en viss praktisk psykologisk förmåga). Det kan vara svårt att som tränare, ensam eller flera, att kunna allt detta än mindre i praktiken genomföra allt. Det är just helheten som jag tycker är viktig i ett lag. Det ska vara en sorts, synlig eller osynlig, "röd tråd" i det hela.

Hur ska en ledare vara?
Inte heller detta har ett alldeles lätt svar. Vill man svara lätt så kan man säga att man ska vara sig själv. Men nu finns det ju många olika personligheter. Den personlighet som passar bäst, beror nog på vilka personligheter som finns i laget. Vissa lag behöver en auktoritär ledare, men jag är övertygad om att de allra flesta lag mår bäst med en demokratisk ledare. Jag själv försöker företräda ett s k "positivt ledarskap". Vad det betyder och innebär ska jag försöka ge en bild av. Det positiva ledarskapet bygger på att spelare är människor som kan tänka själva, är olika sett till personlighet, bakgrund, erfarenheter, talang osv.

Positivt ledarskap
Positivt ledarskap uppmuntrar positivism i laget. Det är inget "uträknat" ledarskap - utan mer ett sätt att vara som avspeglar sig i laget. Som ledare föregår du med gott exempel i alla sammanhang. Du kan inte kräva att laget inte gnäller om du t ex själv står och skäller på dina spelare eller på domarna.

Genom att t ex berömma och uppmuntra, samtidigt som du inte kritiserar enskilda handlingar, så hjälper du till att bygga upp en positiv stämning i laget. Ibland behöver man och ska kritisera. Jag brukar vara noga med att inte kritisera eller skälla. Det har hänt vid några få tillfällen men då har det varit laget i allmänhet som fått ta emot kritiken - aldrig en enskild spelare. Du är inte en person som är frånskild eller står över laget - utan i allra högsta grad en del av det!
Det är viktigt att förstå att alla i laget är olika på alla sätt; i spelsätt, talang, sätt att vara, olika känsliga för kritik och t ex har olika sätt att uttrycka missnöje eller besvikelse. Just därför ska du behandla alla spelare olika! Med det menar jag inte att det är olika regler för alla. Nej, jag menar att vissa kanske behöver mer uppmuntran medan andra är mer självgående. Vissa blir förbannade på sig själva när det går emot medan andra kanske kritiserar laget. Acceptera detta och försök förmå laget att förstå detta. Man kan inte ändra någon annan än sig själv! Däremot kan du kan du genom att prata med spelare om hur olika saker uppfattas eller kan uppfattas. Ibland kanske inte den spelaren själv är medveten om detta. Möjligheten är då större för ett ändrat beteende. Men ha tålamod - ett beteende ändrar man inte på en gång. Fördöm eller bestraffa aldrig ett beteende (med vissa självklara undantag). Sannolikheten är då mycket större att resultatet får motsatt effekt. Det är människor som spelar innebandy - inte spelare!

Demokrati
Jag vill ha en demokratisk atmosfär i laget. Inte på så sätt att det ska genomföras omröstningar om allt. Nä, då blir det nog anarki i stället. Men låt laget besluta om saker som det bör göra. Som ledare styr du ändå en del av hur resultatet blir. Jag tror att resultatet blir bättre om man släpper vissa beslut till laget. Det jag vill att laget ska besluta är t ex målsättningar (bör vara flera), val av lagkapten, sätt att ladda inför matcher. Man kan faktiskt även lägga ut spelsätt i de olika femmorna (om man spelar med "hela" femmor). Lägger man ut vissa beslut i laget känner spelarna i laget att de har medinflytande och kan påverka vissa saker. Chansen är då mycket större att spelarna blir motiverade för uppgiften och tar ett större ansvar i och för laget. Sätt däremot inte ett för högt mål! Det är bättre att börja med ett lågt mål och att successivt höja det, eller att sätta upp flera delmål på vägen till slutmålet. Genom att uppnå fem av sex delmål så känns det positivare än det gör att sätta upp ett alltför högt slutmål (sjätte delmålet) som man missar.
Om jag optimistiskt säger att laget ska vinna serien - medan spelarna själva tror på en plats i mitten så uppstår en målkonflikt. Det blir obalans helt enkelt - och inte kommer ni att vinna nån serie törs jag påstå. Lagets mål är ditt mål! Ditt mål kan i alla fall inte överstiga lagets mål - tvärtom är däremot möjligt.

Ledaregenskaper
Som ledare bör du vara bra på att anpassa dig efter laget - inte tvärtom! Jag menar kommer du till ett lag med mestadels lirare med ett "vattentätt" defensivt spelsystem och låter ditt spelsystem gå före laget, så törs jag utlova konflikter och ett dåligt resultat. Du behöver inte förkasta ditt system. Försök i så fall i stället att införliva defensiv "medvetenhet" och kombinera det med "lir". Då tror jag resulatet blir mycket bättre. Anpassa dig alltså!
Du bör även motivera olika beslut och förändringar. Allting har en orsak. Ha ett så öppet klimat som möjligt. Om du motiverar dina beslut inför spelarna är chansen större att spelarna också är öppna mot dig. Jag tror även det är viktigt att som ledare sätta sig själv åt sidan. Du är ingenting utan laget. Just egenskapen att sätta sig själv åt sidan tror jag är viktig. Jag tror det är viktigare att kunna se saker, lyssna och  registrera än att hela tiden styra och prata. Just det är viktigt vid olika konflikter i laget. Du ser snabbare vartåt det är på väg. Uppstår problem så ta upp det i laget direkt. Har du dessa egenskaper är chansen större att de löses (eftersom klimatet är öppet) än om du t ex är auktoritär (då törs inte många säga vad de tycker). Alla konflikter kan inte lösas men de kan gå att leva med inom laget.

Var konsekvent och gör precis vad du säger - vad du än säger. Lovar du att gå hem vid bortaförlust så ska du fan gå hem också. Det har med din egen trovärdighet i laget att göra!

Säsongsupplägg
Under försäsong ligger betoningen på fysisk uppbyggnad. Den brukar pågå fram till ca två-tre veckor innan serieupptakten. Början av försäsongen brukar det bli mer "längd-löpning" och styrka medan det brukar bli mer tempoträning närmare inpå säsongen.
Vid träningsmatchupplägget vill jag absolut inte ha en massa träningsmatcher. Det av den anledningen att jag vill ha tävlingsmatcher. Vid tävlingsmatcher gör alla sitt absolut bästa när det verkligen gäller. Det har jag nog aldrig varit med om vid träningsmatcher i nån idrott. Jag tycker träningsmatcher inte ger laget något speciellt. Några stycken brukar det bli men jag föredrar cupspel, där man får åka iväg och svetsa samman laget samtidigt som man får ett riktigt tävlingsmoment. Ska du spela träningsmatcher så sök lika bra eller bättre motstånd. Man strävar efter att bli bättre och att spela ett spel som är likvärdigt eller bättre än det man stöter på i seriespelet. Det är det inte om du t ex möter lag ett par divisioner ner och risken är än större att flertalet spelare ställer ut en halv skosula på planen. Då är det bättre att träna.
En annan anledning till att jag inte vill ha för många träningsmatcher är att spelarna ska vara förbannat sugna på innebandy när serien börjar - inte mätta...

Träningen under säsongen brukar jag försöka inrikta på i första hand teknik och skott, att underhålla försäsongens kondition och olika spelmoment. Jag tycker det är viktigt att så många är så aktiva så mycket som möjligt. Därför får man anpassa övningarna efter antal målvakter i förhållande till antal utespelare. Jag försöker också hitta olika spelsekvenser i mina övningar, av vilka de flesta är hemmagjorda (anpassning efter laget...).
Var emellertid lyhörd på om laget börjar bli trötta på innebandyn. Min erfarenhet säger mig att det brukar inträffa runt november-december. Det kan bero på mitt säsongsupplägg - men jag tror även årstiden och mörkret spelar stor roll. Det kommer garanterat inte bli bättre av innebandyträning. Gör något annat i stället - kör mjuktennis, fotboll eller annat. Det behöver inte vara en fysisk aktivitet ens - åk och bada eller vad som helst. Du bestämmer inte vad som är bäst för laget - det känner laget själva, så fråga dom.

Coaching
Just coachingen är det jag tycker är allra roligast. Jag skulle hellre spela en cup i månaden än ett seriespel. Att coacha är både lätt och svårt. Det du bör sträva efter är en så bra balans i laget som möjligt. Du måste även balansera i ditt sätt att tänka.

När jag sätter ihop laget vill jag ha en balans mellan olika spelartyper. Det jag vill av mina spelare är just att de ska göra det de är bra på. Har jag en bra offensiv dribbler, så vill jag att han just ska vara offensiv och utmana (alla har dock samma defensiva uppgifter). Har jag en duktig defensiv forward, så får han i uppgift att i första hand vara just en defensiv forward, har du en snabb och ettrig forward - så skicka han mot motståndarnas backar. Jag vill inte ha ett förutsägbart lag som spelar lika vilka spelare som än spelar - utan jag vill ha ett lag som utnyttjar olika spelares kvaliteter så bra som möjligt!  Däremot så har alla lika uppgifter defensivt. Genom detta så får spelarna olika roller i laget. Var noga med att uppskatta allas roller i laget, både inom och utom laget (t ex press). Då synliggör du allas jobb och chansen är större att de accepterar rollen eller själva tycker att just sin roll är viktig och rolig. Det är viktigt för laget!

Inför match så vill jag ha ett likadant upplägg inför vilken match det än är. Det skapar trygghet runt laget. Var däremot vaken på att olika spelare behöver olika laddning. Vissa kanske laddar bäst för sig själva medan andra vill ladda med laget. Just därför brukar jag ha först en individuell värmning och laddning och sedan en för laget, just för att tillgodose så mångas behov som möjligt.
Vilka som ska spela ska vara klart vid sista träningen innan matchen. Då hinner alla förbereda sig på uppgiften - risken är annars att många bränner den mesta energin på att fundera på om de får spela eller inte. Jag är också noga med att bänkspelarna accepterar sin roll. Jag spelar hellre med ett lag utan avbytare än med ett lag som har två-tre negativa avbytare. Det tar också energi från laget och en del påverkas genom att själva börja gnälla och påtala fel.

Vidare vill jag ta bort alla eventuella störningsmoment för alla spelare. Deras fokusering och det enda de ska behöva tänka på är matchen. Fråga inte varje match efter allas personnummer. Ha det uppskrivet, då spar du själv tid också. Fyll själv vattenflaskorna om så behövs. Det är laget som ska spela - inte du. Tänk på laget i första hand alltså - inte dig själv!

Om allt detta är klart innan match så är det egentligen inte så mycket du behöver säga. Det brukar mest bli meningar, ord och budskap som man återigen hamrar in;-)
Dessa brukar ofta inte i första hand vara spelmässiga (fast det låter så när man säger det), nej de är i första hand på ett mer psykologiskt plan. Man påtalar kanske vissa brister hos motståndarna (vilket "tar ner" motståndet och höjer upp oss själva). Orden jag oftast använder är nog "ha tålamod". Att ha tålamod är nog den största styrkan ett lag kan ha. Ha tålamod mot eventuella felaktiga domslut, mot tjuvknep, missade chanser, stolpskott, ribbskott, om vi hamnar i underläge mm. Just att man behållt tålamodet kan vara det matchavgörande. Fokuserar du på din uppgift oavsett motståndare, domare, tur och otur (slumpen), resultat mm, så är chansen större att vi hämtar upp ett underläge, vinner eller avgör sista matchmomentet (när moståndarna tappat sitt tålamod). Mycket handlar om psykologi enligt min mening!

Det låter ungefär som om man sen står med armarna i kors och inväntar vad som händer. En del tränare brukar vara nervösa. Själv har jag aldrig tid att vara nervös. Dels är jag för engagerad i matchen och samtidigt gäller det att ha en egen mental framförhållning. Det finns ju olika varianter av vad som kommer att hända. Börjar du stå och fundera på vilka som ska spela i Box Play eller Power Play så är jag rätt säker på att du uppfattas som osäker inom ditt eget lag. Oftast brukar just dessa moment vara klara på förhand - och för min del underlättar det genom att jag har lite av rollspelare i laget. Valet kan dock variera beroende på vad det står i matchen och hur mycket det är kvar.

Var positiv hela tiden och se möjligheterna i matchen hela tiden. Negativa tankar och ord sprider sig tio ggr fortare i laget än positiva. Om du har negativa tankar så byt ut dom - eller håll dom åtminstone för dig själv!
Något som jag ofta reagerar över är när coacher gör något för sent! T ex time out och ändringar vid underläge med två minuter kvar av matchen. Du ska ha stor tur om det lyckas! Förändringar behöver tid (och tålamod). Oftast så ser man på matchbilden hur det kommer att sluta. Spelar ni illa så ändra innan nåt händer - inte när ni ligger under med 0-2.. Du spar både tid och förmodligen också baklängesmål på att handla i tid.

Genom ditt sätt att prata (vad du säger och hur du säger det) så styr du mer av lagets prestationer än du själv tror. Var positiv, tänk positivt och prata positivt. Finns det negativa spelmässiga detaljer så säg vad som är fel, hur det ska göras i stället och varför det ska göras på det sättet (orsak-konsekvens). Är du positiv så är chansen som sagt större att laget ser saker positivt och att det är bra stämning. Börjar du bara påtala allt negativt, så kan jag lova att det sitter ett lag som ser alla andra fel som sker under matchen. Det är en trend som kan vara svår att bryta. Individuella misstag behöver absolut inte påtalas. Spelaren både vet och känner det garanterat själv. Det är bättre att du säger "kom igen - det gör inget!". Fel gör alla - men det är inte alla som vågar misslyckas igen. Vågar man inte misslyckas så lyckas man ej heller aldrig.

Detta är mycket av mitt sätt att tänka som tränare och coach. Därmed inte sagt att jag alltid gör som jag skrivit. Jag har säkerligen brytit mot en del av det jag skrivit - men jag försöker tänka så här och hålla det utan att låta mig påverkas av yttre omständigheter. Det är i så fall snarare de inre omständigheterna som spelar mig ett spratt;-)

- Ulf Andersson