Rak tunika och kjortel

En tunika är i princip en T-shirt. Sedan kan man variera halsringningens form, tunikans längd och armlängd. Alle sömmar är raka så de går lätt att rita upp med en linjal.

Man kan även förlänga tunikan och sätta in kilar i alla sömmar. Då kallas plagget kjortel

Både tunikan och kjorteln kan användas som över eller underplagg. Vanligast är en långärmad undertunika med en kortärmad övertunika eller kjortel.
Dessa plagg bars av alla samhällsklasser. Det var bara materialet och dekorationerna på plaggen som skilde rika från fattiga.
Tyg som är lämpligt att sy av är
ylle (vadmal för de lite lägre klasserna och ett tunt fint ylletyg för de högre).
Linne (framförallt under tunikan) (linne är relativt svårt att få tag i och är relativt dyrt, så man kan med fördel välja ett lite grövre bomullstyg).
Vill man kosta på sig något extra så syr man den i sammet eller siden (siden för under tunikan och sammet för övertunikan) kan man komma över tyg i råsiden som inte är lika dyrt som behandlat siden så blir det en väldigt skön tunika.
Man kan naturligtvis använda vilket tyg som helst, men något man bör tänka på är färgerna och att tyget är enfärgat. Blåa tyger var ovanliga, det var bara de mest välbesuttna som hade råd med det. Då man använde indigo för att färga tyget och det var väldigt dyrt. Även klarröda färger var mycket ovanliga då man använde en lus att färga med och det var också dyrt. Man kan säga att de vanligaste färgerna var gula nyanser, gröna nyanser och bruna nyanser, och då inte klara rena färger utan lite mer jordnära färger.
Vill man göra sin kjortel lite rolig kan man med fördel göra kilarna i en avvikande färg, det blir snyggt och helt historiskt riktigt.

Av praktiska skäl var korta tunikor mer arbetskläder medan långa kjortlar ansågs lite finare. Även men bar hellång kjortel, men sällan till vardags om man inte tillhörde de högre stånden.

Båda plaggen kunde vara helt ärmlösa, vanligen hade man ett bälte eller rep runt midjan för att hänga väskor och påsar i. Kragar eller fickor förekom inte på sådana här plagg.
Plaggen var ofta prydda med band på alla möjliga ställen, även nitar och broderier förekom, de plagg som var öppna i halsen hölls ihop av en brosch, hyska och hake eller ett spänne. Knappar fanns däremot mycket sällan.

På beskrivningarna förekommer storlekarna S, M, L de betyder:
S= small = Tjej, liten dam, liten kille
M= medium = Dam, kille, normalstor karl
L= large = Fullvuxen karl, stadigt fruntimmer

De här plaggen skall sitta löst och ledigt så är du osäker eller ligger på gränsen till de olika storlekarna så gå hellre upp en storlek, skulle det visa sig att den blir alldeles för stor så går det lätt att sy in den lite.

Tunika

Längden= Mät från högsta punkten på axeln och så långt ner som du vill ha tunikan, vanligtvis ner till nedanför rumpan.

Bredd= Ta måttet där du är som störst, bröstet, midjan eller höften och lägg till lägg till 25 cm. Dela måttet med två.

Ärmvidd= S= 50 cm M= 60 cm L= 70 cm

Ärmlängd= valfri, på en kortärmad tunika blir den oftast ca 12-18 cm. Tänk på att axelsömmen ligger lite utanför axeln, så ärmen blir lite längre än du gör den.

Halssprund= Behövs bara på de modeller som inte går att dra över huvudet. Sprundet bör vara ca 15 - 20 cm. Sprunget görs enklast om man gör framstycket i två delar och inte syr ihop dom hela vägen upp. Personligen tycker jag att ett helt framstycke är snyggare men smaken är som bekant delad.

Glöm inte att lägga till sömsmån på ca 1 cm runt om

Långa tunikor har oftast sprund nedtill i sidorna, så att dom blir bekvämare att gå i.

För en långärmad tunika räknar du ut armslängden så här:
Ta ett måttband och mät uppe på axeln ner till handleden.
Nedre ärmvidden skall vara så stor att du bekvämt får igenom handen.


För en normal person blir måtten på ärmbiten ungefär dom här





På en övertunika är ärmvidden nere ofta lika stor som vidden upptill, så ärmen blir vid.

Halsringningen görs efter tycke och smak, en liten regel är dock att undertunikan oftast har mindre öppning ofta med sprund, Medan övertunikan har en vidare öppning.

Bredden på första är ca 16 cm och djupet fram är ca 9 cm, djupet bak ca 2,5 cm
bredden på andra är ca 21 cm och djupet fram är ca 11 cm, djupet bak ca 3,5 cm
bredden på tredje är ca 32 cm och djupet fram är ca 13 cm, djupet bak ca 4,5 cm

Vill du ha lite bättre passform över axlarna så skär dom snett ca 3 cm, den kommer att sitta snyggare om man gör så.

 

 

 

 

Rita upp bitarna på tyget så att dom ligger på samma håll på tyget, speciellt viktigt på tyger som sammet, o.d.

Sy ihop bitarna så här:

När du syr så vänd bitarna med rätsidan(sidan som skall vara utåt) mot varandra.

  1. Sick-sacka först runt alla delarna (viktigt för att tunikan skall hålla).
  2. Om man har framstycket i två delar p.g.a. sprund så börja med att sy ihop dom.
  3. Sy sedan ihop bak och framstycket vid axlarna.
  4. Sätt fast ärmarna vid axelsömmarna.
  5. Sy sedan ihop ärmarna och sidorna.
  6. Lägg upp ärmarna och nederkanten.
  7. Vik in sömsmånen runt halsen, eller vik ett band över kanten och sy fast.
  8. Till sist är det bara att dekorera med band, nitar eller broderier om du vill ha det.

 

Kjortel

En kjortel är alltså en lång vid tunika
Ärmarna och halsringningen sys på exakt samma sätt som tunikan
Fram och bakstycket sys däremot lite annorlunda.
Båda sys i två bitar , så man får en söm både mitt fram och bak. I dessa sömmar samt i sidsömmarna sätter man in kilar för att få kjorteln så vid man önskar.
Kilarna är av valfritt antal och längd, men det vanligaste är fyra, dvs en i varje söm, och att kilarna börjar i midjan.
Man kan ha flera kilar i varje söm om man har mycket tyg.
Ska man ha en ryttarkjortel så struntar man i kilar fram och bak och har långa sprund där i stället.
Man kan även ha sprund i sidan eller i alla fyra sömmarna.
Kilarna kan också vara i en avvikande färg eller annat tyg. Allt efter tycke och smak
Vanligaste längden på en kjortel är strax nedanför knäna.
Dekorera med band, nitar eller broderier om du vill