Arkivet   utdrag ur äldre nummer av Bjargbladet

Till:  2/99   4/99

Grimma fick Cushings syndrom.

Min älskade häst Grimma finns inte mer, i mars månad i år slutade hon sina dagar på djursjukhuset i Helsingborg.

Hon blev 24 år gammal och vi hade 20 underbara år tillsammans där vi var kompisar i vått och torrt. Grimma bjöd oss på många goda skratt genom åren. Hon var väldigt originell och hade en sällsam humor. Ja just humor, den var mycket tydlig. Det gick inte att ta miste när hon drev med en.

Vad som ändrade hennes liv var, förutom en kula i pannan, en tumör i hypofysen. Den här tumören ställde till det ordentligt för stackars Grimma. Först fick hon fång på grund av att tumören orsakade en överproduktion av cortison, sedan magrade hon på grund av diabetes (orsak, samma tumör). När Grimma gått ner över 100 kilo, oavsett hur vi utfodrade henne så gick det inte längre.

Resan ner till Helsingborg den där dagen var en tung resa. Vi visste alla att det här reder hon inte ut. Efter några dagar var alla proven tagna och den misstänkte tumören och sjukdomen som kallas för Cushings syndrom var konstaterade. Det fanns inget annat att göra än att låta Grimma få dö. Vi mådde dåligt länge efteråt och fortfarande är det tomt i stallet där hon bodde.

Vi var tillsammans med henne hennes sista timma i livet och den timmen skall vi sent glömma. Vi hade en underbar stund tillsammans med trots sjukdomen en mycket underbar häst. Hon bjöd på sig själv och verkade förstå att det här var ett avsked av något slag.

De övriga hästarna reagerade starkt på Grimmas död, men olika. Bodi sörjde sig halvt fördärvad och fungerade inte. Han magrade och var inåtvänd. Gamle Snorri, hennes bror, tog det lugnare men var ledsen. Pjakkur, 6 år, passade på att skaffa sig en plats i solen på Grimmas bekostnad. Nu när hon var borta behövde de tvåbenta säkert en trevlig häst att umgås nära med. Sagt och gjort, han kämpade till sig den platsen.

Nu är våra tre kvarvarande hästar igång igen. Bodi har tävlat lite med Sandra Englund på ryggen. De har blivit uppklassade i fyrgång, men håller sig kvar i lätt klass när det gäller tölten. Bodi har en tendens att vara lite travaktig i tölten.

Pjakkur har kommit igång ordentligt och är nu mogen att visa på vår tävling så att han åtminstone får bekanta sig med snörena runt banan. Vad han sen gör mellan snörena är en helt annan historia. Det kanske blir alla fem gångarterna i ren sinnesförvirring. Han har lätt att tappa fattningen den mannen. Det räcker med att en ödla släpper väder så drar han.

25 årige Snorri kämpar troget på om än inte i riktigt samma utsträckning som förr. Han rids mest av Eva Blom, ägaren till Bodi. Vi är glada så länge vi har honom, den gamle härlige tjurplutten.

Hälsningar från Ekhult

Ewa M Carlsson

Upp

Härlig helg i Hörle!

Rapport från två ungdomar som var där:

Efter att ha ställt in våra hästar i stallet och gjort i ordning dem m.m. så gick vi ner till ”klubbstugan”, där vi skulle planera lite om helgen. Tyvärr fick vi den första lektionen tidigt på lördagsmorgonen.

Klockan 09.00 satt vi på hästryggen och skulle rida ner våra hästar till paddocken. På lägret var det mest islandshästar, men där fanns även tre andra raser. Vi var tre ryttare i varje grupp och vi hade Ann Hellström som instruktör.

Senare på dagen var det dags för Hippoamp. Marie-Louise Börjesson ledde det hela och delade in oss i lag, två och två. Först var det en hinderbana på tre hinder, efter det teoridelen. Den bestod i att man skulle kunna sadla en häst rätt (tid och noggrannhet). Sedan skulle man sätta ihop ett träns och sist skulle man leta efter svar i hästböcker.

På kvällen var det grillning som gällde. Potatissalladen och köttet var bäst, det tyckte nog Ulfs hund också!

Efter grillningen var det dags att fodra hästarna och sedan sova. Vi sov i tält med miljontals knott.

Nästa dag kl. 09.00 var alla hästarna sadlade och tränsade. Ca kl. 10.00 var vi på väg mot flygklubben, där vi skulle fika. Tyvärr regnade det, men det gjorde inte så mycket. Efter fika under tak så skildes vi (Majsan, Frida, Kajsa och Sofia) från de andra ryttarna. De red tillbaka till Hörle och vi red hem till Packebo och Fagerhult.

Vi tyckte att helgen var mycket rolig! Alla var så trevliga och roliga. Hippokampen, som var en ny gren för i år, var väldigt rolig och vi hoppas att den finns med nästa år också!

I år  vann Margareta Möllerström och Eva Norén, men nästa år vinner vi!!!

Hälsningar Sofia Carlbert och Kajsa Edvinsson

 Upp

Ordförande Ulf Wenander rapporterar från:

Gubbridningen

Som planerat ägde gubbridningen hos Skogsgärde Islandshästar rum den 1 maj. Turridningsföretaget har sin verksamhet nära Fegens samhälle på gränsen mellan Halland och Småland.

När vi som deltog (Göran, Joacim, Jonny, Per och undertecknad Ulf) gemensamt anlänt till gården blev vi välkomnade av ägarna Ulrika och Björn. Vi fick höra att vi var företagets första tur med enbart manliga ryttare.

Hästarna väntade sadlade och tränsade. Ulrika fördelade hästarna mellan vana och ovana ryttare och vi kom snart iväg på vår 2,5 timmes tur. Halvvägs gjorde vi en kortare paus vid ett redan dukat kaffebord.

Turen reds i gott tempo på de lättöltade hästarna. Vi fick också prova på galopp några gånger. Ridvägarna var bra och naturen vacker. Ridturen genomfördes helt utan missöden i det vackra vädret. Nöjda tackade vi för oss. Efteråt har höjts röster om att göra om denna tur en annan gång.

Skogsgärde är enligt min uppfattning ett seriöst satsande företag som kan rekommenderas.

Ulf

Upp