Arkivet   utdrag ur äldre nummer av Bjargbladet.

Till:  3/99   4/99

Nr 2 1999

Tinnas fortsatta inridning

I förra numret berättade jag om min unghäst Tinna och hur jag påbörjat hennes inridning. Även om det inte har hänt så mycket sen dess så skall ni ändå få ta del av våra bravader.

Sist jag skrev hade jag tömkört Tinna två gånger och skulle så göra ännu ett par gånger. Det var inga problem, hon lyssnade på höger och vänster och gjorde halt på kommando. Dags för att rida!!

En lördag i början av februari hoppade jag upp barbacka på henne och Tommy gick vid hennes huvud. Vi gick ut i skogen och hon knallade på med pigga steg och öronen spetsade framåt.

Dagen därpå red vi ensamma och känslan att för första gången sitta på hennes rygg utan någon annan i närheten var fantastisk. Det fanns bara hon och jag i hela världen...

Efter detta har vi sakta men säkert fortsatt. Jag rider henne en till två gånger i veckan och aldrig mer än två km. Ibland rider jag barbacka, ibland med Sagas sadel (Ástund super) och ibland med hennes egen.

Jag har inte krävt så mycket av henne än.  Hennes skritt är energisk. Hon travar glatt och tölten kommer så fort jag flyttar tyngdpunkten längre bak. Jag vet inte vad som är rätt vad gäller tölten. En del säger att eftersom hon har så lätt för att tölta skall jag låta den vara så länge, andra säger att det är OK att låta henne tölta från början. Jag har valt att trava och låta henne fatta tölt från skritt, tölta några meter och berömma henne mycket. En och annan galopp tycker hon är jättekul!

Hon går fortfarande som handhäst en gång i veckan. Ofta rider jag Saga den långa sträckan och lägger sadeln på Tinna någon gång under rundan och rider ett par km. Det verkar inte bekymra henne att det är ombytta roller och att Saga får springa vid hennes sida.

Vi rider både på grusvägarna och i skogen. I skogen försöker jag att rida vid sidan av stigen så att hon lär sig att se var hon har fötterna. Jag rider även mycket runt tallarna för att träna henne på att bli uppmärksam på tyglar och vikt.

Tinna har fått en egen specialsadel från Island. Hennes rygg är ovanligt kort och till och med Sagas sadel känns för lång (den är ändå en av marknadens kortaste) och jag är rädd för att den gör henne illa i ryggen. Hennes sadel nu är mycket enkel. Stommen är tjock filt som är klädd med mocka på över och undersida. Den har knäputor, stigbyglar och sadelgjord. En ”barbackasadel” med andra ord. Under har jag en gelpad och en filt. Den är underbar att rida i, men den kräver lite balans.

Mer rapporter i sommar!

Tinna och Lina