Efter Helsingborgs IF - AIK 020702 (publicerat på Gnagarforum)

AIK fick idag stryk av ett lag som spelade EXAKT den fotboll som IFK Göteborg firade triumfer med för tjugo år sen. Igen. Så långt inget nytt. Lag som låter motståndarna ha boll fram till sista tredjedelen/halva plan där de alltid har åtta-nio spelare mellan bollen och målet och som sedan kontrar genom att vid vunnen boll lyfta den mot motståndarnas hörnflagga är gubevars inget nytt i Allsvenskan. Majoriteten av svenska lag spelar så. Det är inte så svårt och det finns egentligen bara två sätt att slå ut det när laget är samlat. Antingen har du spelare med så hög individuell skicklighet och rörlighet att de kan dra två, helst tre, försvarare ur position eller så spelar du bollen så snabbt in i straffområdet bakom backlinjen att försvaret inte hinner med.

Under Peter Larssons korta period som tränare och även under Olle Nordin förde AIK mycket ofta matcherna. Man har haft ett stort bollinnehav men samtidigt skapat ganska få målchanser. Precis som Frankrike och Argentina gjorde i VM. Man spelar runt bollen tills någon hamnar under för stor press och gör ett dåligt inspel eller tappar bollen. Argentina t ex spelade faktiskt fullständigt ut sina motståndare, det var knappt de släppte motståndet över halva plan och de visade upp en överlägsenhet i bollinnehav som var fantastisk.

Men nu är det ju som så att fotboll bara går ut på en enda sak, att göra fler mål än motståndarna.

Ska AIK fortsätta med det spelsätt man börjat med och som falerat så hittills? Det tycker jag. Lägg märke till att jag inte menar 4-4-2 eller 3-5-2 eller någon annan speluppställning utan snarare attityden, viljan att föra spelet, att spela s.k "offensiv" fotboll. Vi har spelarna till det, särskilt nu när vi kommer vinna varenda höjdduell på mittplan utom möjligen mot Markstedt. Det finns några saker som jag anser absolut måste styras upp omedelbart, främst av dem är Stefan Ishizakis och, till viss del, Mats Rubarths spel.

Stefan har, efter en strålande inledning på säsongen, försvunnit mer och mer ur matcherna och fattat fler och fler felaktiga beslut. Han stannar upp spelet med dragningar när han ska släppa direkt och tvärtom, han går in i plan när han borde hålla bredd och tvärtom. Men den största synden han gör, vilket även Rubarth är skyldig till, är att inte trycka in bollen i straffområdet fort. Ytterst sällan slår någon av dem tidiga inlägg, antingen ska det springas ner till kortlinjen eller så vänder man inåt där det är tjockt med motståndare.

Felet är inte bara deras, det är ofta det bara finns en anfallare i höjd med backlinjen, det bör vara två samt en mittfältare strax bakom. Men den bollen måste slås, den är mycket mycket svårare att försvara mot än ett inlägg från kortlinjen.

Det är också så oerhört viktigt, som Söderberg och Lagerbäck ofta pratar om, att komma till avslut, att döda bollen. Eftersom Ishi och Rubarth ofta är mer fixerade vid att hålla bollen inom laget slår de antingen farliga passningar bakåt/inåt eller försöker utmana mot väl samlade backlinjer. Då är det lätt att bli av med bollen och då är det lätt för motståndaren att komma till kontring. Se vad Nordin gjorde i slutet på matchen, han sköt. Visserligen utanför och över men inte tusan blev det några kontringar. De hade varit riktigt farliga eftersom vi lyft upp nästan hela laget.

Nu hoppas jag att Dusan snabbt som attan förklarar det här samt att Krister Nordin gör sin stämma hörd. Han är, förutom en ruggigt hård mittfältare, också en mycket spelintelligent herre, precis vad Gnaget behöver. Får vi bara till snabbare inlägg och instickningar så gör vi mål. Gör vi mål måste motståndarna lyfta laget och anfalla. De enda lag som försöker föra spelet mot AIK är ÖIS hemma och DO. Resten överlämnar taktpinnen till oss och kontrar.

Bästa kontringslaget i Sverige heter Landskrona.