Sverige var världens största varvsnation redan 1933, en ledningsposition som under fyra decennier kunde växla mellan 2-3 nationer. Vid mitten av 60-talet ansågs Sverige som en stormakt bland de Europeiska varven. Men i ett mycket viktigt avseende behöll de svenska varven världsledningen: under en timme vid ett svenskt varv producerades mer än dubbelt så mycket som i något annat lands varvsindustri. Svenska varv producerade tre gånger mer än Västtyska varv, enligt en undersökning. Trots att de svenska lönerna var de högsta i världen utanför USA kunde de svenska varven erbjuda konkurrens.
Men varför kom Japan med i bilden? Genom ett betydande statligt engagemang kunde de japanska varven växa och konkurrera med alla i världen. De fick mycket hjälp av staten med förmånliga lån och subventioner.

Pga världens efterfråga på japanska produkter som bilar, kameror, radio-, och TV-apparater och andra elektroniska komponenter, ställdes det krav på japanskt tonnage. Självklart hade de japanska varven stora beställningar då, eftersom den nationella känslan krävde att fartygen byggdes vid japanska varv. Deras lönekostnader var dessutom 40% lägre än t.ex. vid svenska varv. Men vi var den europeiska varvsnation som lyckades ta upp konkurrensen med de japanska varven.

Vid mitten av 60-talet övertog Sverige andraplatsen i världens tonnageliga från Västtyskland och Storbritannien. I en utredning sägs att Sverige blev en stormakt bland europeiska varv, även om den japanska dominansen successivt ökade. I en statistik över världen största varv 1964, intog Eriksberg sjunde platsen efter sex japanska varv. Alltså utanför Japan var Eriksberg världens största varv!

För Japan synes den svenska varvskonkurrensen nu bruten, bl.a. p.g.a. valutaförändringarna. Några av dem som lade grunden till varvsexplosionen i Sverige var bl.a. Sven Almqvist, Hugo Hammar, Dan Broström, Arthur Du Rietz, Gustaf Thordén och Nils Svensson. 1970- och 80-talet innebar slutet på den fantastiska varvsepoken i Sverige.

Trafiken-Handeln i hamnen
Det var Gustav II Adolf som genom kunglig befallning etablerade Göteborg. Rikets behov av en västlig hamn för rikets handel och en som under flera perioder. Snabbt efter grundandet av staden och hamnen blev Göteborg ett viktigt handelscentrum bl.a. genom den positiva utvecklingen på manufaktursidan. På manufaktursidan hade Göteborgshantverkarna på 1600-talet en ledande ställning i Europa.

I närområdet Småland, Västergötland, Värmland och Dalsland produceras järn- och trävaror som via hamnstaden Göteborg nådde ut till köpare runt om i världen. Basen för handeln var handelshusen som etablerades i Göteborg. Dom stod för förmedling och kreditgivning. Handeln och tillverkningen bidrog till att staden växte till en av landets större städer. Som hamnstad blev Göteborg också en viktig inkörsport för importen som omfattade stenkol, bomull, garn, tråd, maskiner m.m.

I början av 1700-talet firade skeppskonsten och skeppsbygeriet stora framsteg. Det var en följd av upptäckten av Kina och Indien. Vilken öppnade världshaven för handeln. Från Kina och Indien hemfördes med stor framgång kryddor, te, siden och porslin. Det första Ostindiekompaniet etablerades 1731 av Niclas Sahlgren. Ostindienfararna skapade en guldkantad tillvaro för Göteborg. Som ett av de största handelsområdena i Europa skänkte framgångarna glans över Göteborg långt ute i världen. Genom denna enorma handel som bedrevs i Göteborg skapades stora förmögenheter i staden.

Varvens utveckling i Göteborg
Alltså skapade alla dessa resor stor framgång för Göteborg. I takt med detta fortsatte tekniken successivt att förbättras och skapa nya förutsättningar. Ångan gjorde sin entré som drivkraft och fartygsbyggena av trä fick då en stark konkurrent. Det var skotten Alexander Keiller som stod för den stora nyheten då han 1897 presenterade det första ångfartyget i Göteborg. Sex år tidigare lade han grunden till den mekaniska verkstad som blev senare blev Götaverken. Den första svenska ångbåten sattes i trafik 1818. De första svenska ångmaskinerna byggdes i Stockholm.

Men varför intog Göteborg en sådan ledande position som varvsstad? Det fanns initiativrika och förmögna personer som tidigt såg en marknad här. Alexander Keiller inledde varvsepoken i Göteborg (som tidigare nämnts). Efterföljare till honom var Wilhelm Tranchell, som grundade varvet vid Mekaniska Verkstad AB.

Det första varv som kunde bygga båtar inomhus blev Arnedahlsvarvet, som invigdes så sent som 1963. Under den hela varvsepoken förblir Göteborg huvudstaden i den Svenska varvsindustrin, trots uppbyggnaden av många varvsanläggningar med hög kapacitet runt om i landet. E.x. på några av
dom viktigaste: Karlskronavarvet, Kockums, Öresundsvarvet, Finnboda, Falkenberg.

Nedläggningen av varven började redan på 1970-talet. Nybyggnadsverksamheten vid Götaverken upphörde 1989. De övriga varven följde snart efter.
Den stora varvsepoken är nu över. Många av dom nerlagda varvsbyggnader är nu omgjorda till museer, olika centrum och t.o.m. hotel. Antalet verksamma personer inom området i Göteborg bland varven är cirka 7 000.

Det finns ett varv kvar som fortfarande har beställningar, nämligen Cityvarvet. Vissa ser detta tar detta som ett tecken på en ny varvsepok för Göteborg.
 

Rebecca
NV1A

Tillbaka