Sedan 1945 har mycket förändrats i Göteborg. Då, innan och under andra världskriget, så levde göteborgarna på hamnen och det var mycket människor och liv där. Efter kriget däremot började man bygga större och större fartyg. Detta gjorde att redarna kunde skära ner på personalen vilket de tjänade på men det var ju inte så bra för en fattig sjömansfamilj att bli av med sin, kanske enda, inkomstkälla.
Vid denna tiden, 40- 50- talen, var det ändå många jobb kvar för sådana som jobbade med att lasta och lasta av fartyg som låg i Frihamnen speciellt precis efter andra världskriget då handeln började komma igång igen. Det var fortfarande livfullt här och barnen höll ofta till vid hamnen och samlade tomflaskor eller försökte komma in i något spännande skjul där de kunde nalla någon frukt eller något annat gott.
Göteborgs hamns kontorschef hade på denna tiden en springpojke vars arbetsuppgifter var allt ifrån köpa grädde till kontorsarbetarnas kaffe till att cykla ut i hamnen och dela ut fakturor. Hans arbetsplats för sorterande av avlöningskvitton var i kontorets lunchrum och kunde lätt bli utkörd härifrån för att kontorsarbetarna skulle ta en kopp kaffe.
När hamnen behövde övertidsarbetare fick vem som helst som behövde extrapengar försöka få ett, och det var då många studenter och arbetare utanför hamnen som var där. Dessa uttagningar av arbetare gjordes efter att de olika skeppen beställt arbetare på övertidsbåten. Man delade sedan ut jobben i en auktions liknande procedur som jag inte riktigt förstått mig på, men den var i vilket fall väldigt orättvis, det påpekades av facket och man ändrade om så att man fick en väntlista att gå efter istället. Väntelistan gick ut påatt arerarna fick stå på kö för att alla skulle få samma chans detta i.o.m. att antalet arbetare som behövdes varierade från dag till dag, beroende på hur många fartyg som låg inne. Men det var fortfarande hård konkurens. Om man är anställd i Frihamnen har man olika saker att göra från dag till dag. Förr delade man ut jobben på morgonen och alla samlades då med hoppet att få ett. Idag sker detta på ett mycket lugnare sätt, med hjälp av anslag ock telefoni får arbetarna, redan dagen innan, veta vad de ska göra. Det finns däremot en sak som är densamma från förr och det är den väntlista som facket tvingade fram.
När det var avlöning på torsdagarna förr var det inte alls på samma sätt som man gör idag, när man skickar hem en liten papperslapp i brevlådan. Man delade istället ut lönen på de olika askarna efter att sprinpojken cyklat och hämtat växelpengar på banken,dessa låg i två skinnväskor som då innehöll mijoner. Dessa cyklade han med genom stan, från Järntorget ner till hamnen och någon tanke på rån fanns inte.
Stämmnigen höjdes allteftersom dagen gick och avlöningsdagarna drog till sig försäljare, musiker och en och annan tiggare till askarna.
På kontoren ordnades också särskilda utbetalningar, för de men vars fruar inte vågade låta dem ta hand om lönen och beslagtagit deras intyg, och hit kom då fruarna och hämtade den.
År 1951 och 1954 var det stora strejker bland hamnarbetarna, och i dessa tider var det oroligt och mycket små strejker och liknande. Dessa var däremot inte särskilt lyckade för "gubbarna" blev fällda för Arbetsdommstolen.
Inte förrän på 70-talet kom en trygghetslag som garanterade en viss grundpeng. Men nu började också den hårda rationaliseringen och den nya, modernare hamnen – Skandiehamnen – som mer eller mindre tog över med sin hantering av container- och ro-fartyg och de gamla manuella jobben, som slet mycket på arbetarna, byttes ut mot metoder där maskinerna tog över och färre arbetare behövdes, Ett elvamanna gäng kunde tras ned till ett femmanna gäng på många fartyg. Den lilla människans betydelse försvann nästan helt och sammanhållningen blev sämre. Detta berodde mycket på att arbetarna flyttade ut till de nya hamnarna och de gamla hamnarbetskontoren, där jobben ropades ut, försvann ett efter ett. Nu, i början utav 70-talet, börjad även den fackliga splittringen i hamnen. Folk blev ovänner med varandra och det blev mycket bråkigt utefter kajerna.
Förr kunde det finnas arbete för 3000 man under en dag medan man en bra dag idag har 500 man ute och då förstår man vilken inverkan maskinerna haft. Samtidigt är systemet mycket känsligare idag för om det saknas mer än 25 personer har man problem medan det innan kunde fattas betydligt fler utan några större problem.
Alla dessa jobb som försvunnit har ju istället ersatts av
alla företag som valt att slå sig ner här i Göteborg
och dessa är ju mång här just därför att hamnen
är här och man har nära till transporter ut i världen.
Så även idag lever Göteborg i högsta grad med hjälp
utav hamnen trots att det inte märks på samma sätt som
förr
Linda
NV1A