Max är min äldsta katt. Han är född i mars -97.
Max är min kelkatt. Han kommer rusande fram till varje besökare och nästan kastar sig i famnen när man sätter sig i soffan. Blyghet är inget för hans del...=)
Han uppför sig precis som en hund och när det ringer på dörren morrar han ända tills dörren öppnas och han ser en människa att kela med på andra sidan.
Jag vet inte om jag känner någon annan katt som verkligen kramas. Max lägger nämligen en tass om varje sida av halsen på en och kramas ordentligt, speciellt i situationer då han känner sig trängd.
Ensam katt klarar han inte av att vara. Innan jag fick Max hade jag en annan katt - Kajsa - som blev hans kompis. Kajsa var tyvärr tvungen att avlivas och Max gick och skrek (!) efter sällskap i några månader. Jag trodde att det skulle gå över, och det gjorde det - den dagen jag skaffade Tea =)
Första träffen var Max tvungen att visa att det är han som bestämmer i huset, men efter några minuter var de bästa kompisar.Nu kelar de gärna med varandra och man kan ofta hitta dem ihopkrupna tillsammans i en soffa eller stol.
Tea är "lillkatten", född juli -98.
Namnet . tja hon är ju tefärgad och jag gillar te... så .... =)
Det som är synd med Tea är att
hon är fruktansvärt skygg. Gillar inte att bli kelad
med, man kan på sin höjd på klappa henne på huvet om
man låter henne komma fram till en.
Jag misstänker att hon blev misshandlad i familjen där
hon föddes och det har väl satt sina spår. Nu såg jag
i och för sig inte att de gjorde nåt med just Tea, men
när jag var hos uppfödaren för att titta på henne och
ev ta hem henne, så höll uppfödaren Teas bror i famnen
för att kela. Helt plötsligt när hon kelat klart
kastades han iväg in i rummet. Hon stod i
dörröppningen och han landade mitt i rummet. Har man
behandlats på det sättet är det kanske inte konstigt
att man är människoskygg (?).
Nu kan man förstås tro att
skygghet innebär stillhet - nej, nej, inte alls!
Jag har trott detsamma och Max har därför fått skulden
för saker som jag nu förstår att han inte skulle haft.
Det senaste äventyr Tea var med
om, var i Linköping, där hon hamnade mellan en garderob
och en vägg. Hyresvärden hos Henrik märkte att
garderoberna inte var lika breda som depån där de
skulle stå, alltså satte han in en bräda för att
utrymmet inte skulle bli tomt. Tyvärr sattes ingen
bräda på garderobernas "tak" utan där blev
det en glipa. Denna glipa lyckades Tea hitta när hon
hoppade upp på garderoberna och hon ramlade förstås
ner.
Vi som sovit vaknade av krafs och hopp mot nå´n
vägg... .
- Vart kom ljudet ifrån?
När vi lokaliserat det kom jag på att man kunde kasta
ner en handduk som hon kunde klättra upp för. Problemet
för Tea var ju att hon inte fick fäste.Som tur var
förstod hon min tanke och med gemensam hjälp kom hon
upp på garderobstaken och sedan ner ut i lägenheten
igen ...